Burpeerun

Jaja, så va det dags för lite jobbig konditionsboost. Istället för backsprintar ville jag idag köra efter ett  tips från en grym sportkille på gymmet – och klämde därmed galant in en rad burpees mellan varje löpvarv i spåret.

DCIM103MEDIA
Hoppla!

 

Fyyyttikatta … inte förrän man hunnit “repa” sig någonlunda efter en uppförsbacke – ja så var det ju dags att kasta sig på backen och burpa på.  När man efter alla burpees sprang vidare på nesta varv (ca 1,8 km)  blev man sjuuukt seg där ett tag – fast då gällde det att mässa fram mitt favorit- “mantra” som jag brukar använda vid t ex jobbiga uppförsbackar – THIS TOO SHALL PASS!  Och det du, det gjorde det ju förstås …tills nesta uppförsbacke dök upp  😉

 

DCIM103MEDIA
Burpees med studs i

 

Möjligens inte helt den ideella kombinationen just nu med tanke på att det bara är 2 dagar sedan jag var på blodgivning igen, men sånt får man förstås känna efter på orken. Jag är iallafall glad att jag spontant skippade dagens benpass på gymmet och istället sprang ute i det galet sköna vädret – outdoor iz first priority!

Hemma i trädgården blev det förstås också att njuta lite fika i trädgården mellan arbetsvarven tillsammans med båda arvingen och katterna – och man passade även på att nöta på tai chi:n ute i frisk luft.

 

An awesome day after all! Halleluja…  or something….    😀

Teknik och intervall i Rocklunda MTB-spår

Ja så har man vilat kropp & knopp i tre lååånga dagar efter maran – borde möjligens vilat lite längre, fast kroppen känns såpass pigg igen nu, och så ville jag helt enkelt inte missa gårdagens härligt jobbiga MTB-runda i Rocklundaskogen. Hela 21 stycken samlades för kvällens åkning, varav bara två tjejer (jag och en till) och resten killar – vi delades upp i grupp och så rullade vi under sköna kvällssolen rakt in i djungelen.

För några veckor sedan var jag och kollade på samt plåtade under Västerås XC 2013 i Rocklunda, och tyckte banan verkade riktigt svår, vilket den ju är – svårare än detta blir det inte! Men igår fräste jag altså runt där själv i gott sällskap plus några saftiga moskitos, lite försiktig i starten, men när man börjar bli varm i tröjan så kan visst vad som helst ske *ler*

Bästa sättet att lära sig tackla diverse förhinder är att vara ute i skogen och göra just dem i sin naturliga sammanhang – och intervallerna kommer helt naturligt in, iallafall på den här rutten :mrgreen:

DCIM103MEDIAHär är man nöjd på väg hem igen – ja det blev ingen större chans att ta bild under själva cyklingen, då hade man annat att koncentrera sig på.

Och vad småstolt man kan bli av att klara av en brant nedförslut täckt med rötter och stenar eller när man klarar balansera över längre smalare plankbroar – och överglänsar helt det man inte fick till. Ja sånna där små glädjer i livet altså. Och, innerst inne tror jag faktiskt att alla gillar utmana lerhålen! I know I do.

Vill samanfatta de timmarna vi var ute igår kväll som ett riktigt bra tekniktränings- och intervallpass! Vill ju ha mer, men nu skall jag nog ta det pyttelite lugnare så att jag är hel och välbehållen inför avresan till Kaukasus – några lätta styrkepass och korta löppass kommer räcka långt nu.

Skogsmil

Inte bara gyttja och stigar här utan också finfina skogsspår – häng med….

kk

Efter gårdagens komprimerade gympass såg jag verkligen fram till veckans “lyxpass” idag – som återigen blev en kombination av 50 minuter på cykel och löpning i härliga skogsspåren.

En mils stilla lunkning genom gröngrön mossa, över brungula löv och gyttjepölar under vindvajande trädtoppar ger en sånn där otämjd och samtidigt fridfull kännsla som ingen asfalt någonsin kan ge.

Inga folk.. inga bilar.. inga varg.. och inga flera ord…   🙂

ll

Sagostigar bland mossa och sten – härligt mjukt och skonsamt

Morning mountain trail run

I morse vaknade jag tidigt för att köra ett löppass i de vackra Dolomite-bergen.  Solstrålarna  träffade fjälltopparna i den uppfriskande morgonkylan medan jag först vandrade upp till Pordoi-passet – där uppe var det nesta var folktomt och härligt stilla inför den vanliga genomströmningen av folk, bilar, turistbussar och motorcyklar. Bara jag, en och annan racercyklist och några tidiga fjällhikers var på gång … fan så underbart!

Från dagens fjällöpning – lyckades knipa en rätt så cool bild med sportkameran

ll

Jag hade nosat fram ett trail-spår på kartan som gick längsmed en fjällsida – den omättliga Nicke-nyfiken i mig ville ju såklart testa – och blev då verkligen inte besviken.

Här fick jag spring i bra varierad terräng både uppförs, nerförs och faktiskt ibland även något vågrätt vilket var skönt, kanske lite brant här och där förstås – och med små glittrande bäckar att hoppa över, muddholes, sten-, jord- och gräsunderlag – ja allt man kan önska sig i fjället – toppad med en fantastisk vy emot fjällmassiven mitt emot samt ner utöver Arabba… well, I’m still pretty godsmacked…

ll

ll

Altså… nyp mig inte i armen ifall jag drömmer!

Hemgjord Coco Sunshine smoothie

Efter dagens 4,5 timmars skogsvandring längs Bruksleden etappe 4 var det verkligen en gudagåva att väl hemma igen få njuta av en iskall smoothie jag gjorde med inspiration från Naked Juicebars’ supergoda Coco Sunshine – populär hos många av er där ute vetja. Nedan hittar ni mitt proteinberikade recept på första imitations-forsöket. Nog inte 100% lik i smak, fast däromkring ja.

Mmm.. iskall, krämig och näringsrik – I’l say no more!

hh

Ingredienser till 2 stora smoothies:

  • 150 g frusen mango
  • 1 dl färsk ananas i bitar
  • 1/2 banan
  • 1 dl kokosmjölk, lätt
  • 25 g proteinpulver naturell utan tillsatser (kan slopas)
  • 1/2 färspressad appelsinjuice
  • 1 dl turkisk yoghurt, 3,5 %
  • 1/2 tsk vaniljpulver, eco
  • 4-5 isbitar

hh

1 stor portion innehåller ca 221 kcal

hh

Och så här gjorde jag:

Bara att stoppa alla ingredienserna i blandaren och köra först på ICE-programmet för att krossa isbitarna, därefter på Smoothie tills man får en tjock, len och fräsch smoothie. Drick och njut!

hh

Näingsfördelning:

hh

Ja idag vandrade vi nyfikna längs Bruksledens etapp 4 mot Vargberget – en vandringsled som tidvis gick genom vackra skogsstigar, tidvis jobbigt och kuperat terräng med ihopväxta stigar, dock uppmärkta så att man hittar fram.

Djurlivet: En ståtlig älg lufsade förbi några meter framför oss och ut på kornåkern, ett par ormar slingrade sig förbi på stigen här och där… och det bara kryllade av myror och festingar oss! 😮

Jag lovar dig, bästa sättet att kurera din fästingskräck är att bege sig ut på vandring i sånt här terräng..ho..hoo! I’m cured! Just jump into it sweeties!

Now you all have a nice weekend!

Engelbrektsturen MTB-lopp: …med tungan rätt i munnen

Glad och nöjd på väg hem igen efter cykelhelgen i Norberg – gick smidigt med “lilla” cykeltransportväskan på både tåg & buss

Engelbrektsturen mountainbikelopp blev igår genomförd i strålande väder – och jag är riktigt stolt över vad jag presterade! Trodde alldrig att jag kunde köra så våghalsigt som jag gjorde igår – särskilt med tanke på att det är första gången jag kör riktig MTB – och det med ny cykel och skadad axel. You crazy girl…

Att meka ihop cykeln går rätt så snabbt efter bagtransporten – glöm dock inte verktygen… Min kära ♥ har koll på det mesta här…

Det blev tältcamping på oss i helgen ..och därmed minimalt med sömn också – någon snarkade hela natten..  

Riktig bra MTB-bana: Jajamenssan vilken härligt varierad bana och en bra utmaning för mig. Man fick ta sig igenom allt från traktorstigar, steniga grusvägar, broar, skogsvägar, guppiga singeltracks i skogen, branta stigningar och rejäla gyttjepölar (efter nattens regn). Nej tråkigt hade jag inte!

Lugn myspromenad kvällen innan längs en vacker och blickstilla insjö

hh

Alla guppiga “singel tracks” där man ofta får stå och köra var nog det allra roligast  – gissa om mjölksyran frätade gott i benen – och snabbt gick det! Vilken kick! Och att man ibland stog i mudder och lera upp till låren och undrade en millisekund om man skulle drunkna där ute i gyttjemyren var ju pricket över i:et – sjukt roligt! Branta långa uppförsbackar i stekheta solen skall jag inte tala om – hade nog rekordhög puls *ler*.

Så trillade vi igång ..

100 % koncentration. Jag tänkte ju njuta lite av fina naturen omkring mig – men kunde fan inte chansa på att köra omkull i nedförsbackarna när det susade som värst eller hamna i någon krock-klunga. Så ingen meditation, tankeälting eller planering av handlelista – bara 100% koncentration hela jävla vägen och hålla tungan rätt i munnen! Det fanns tävlande både här och där längs banan som hade vurpat, punkat eller fått något sabbat – för också cyklarna tar stryk som attans i detta terränget. Helt olikt 8-milsloppet i fjol på så många sätt…och mycket roligare!

Njuter den där underbara kännslan efter målgång – härligt smutsig och lerig!

Cykeln spolas ren innan den skall lufttorka, demonteras och packas ner

hh

Vi var även inom Norbergs electronic musicfestival – coola rytmer som hörs gott över hela området dag & natt toppad med lite fireworks vid gamla Mimerlaven

hh

“Före- & efterbild” av nyaste löpskorna – bara tvättmaskinen kan fixa detta

Resultat:

Jag tog mig runt Halvan på 2 timmar & 8 minuter – och kom i mål som nummer 23 av 42 tjejer i min klass. Not bad at all – I’m proud…  och veldigt glad jag valde köra “bara Halvan”.

Tänk vilka grymma tjejer som körda Helan på denna banan!!