Voluntärarbete på Ostindiefararen

Allt rullar verkligen på nonstop för tiden. Efter senaste segelresan var det dag att hosta och nysa sig igenom en veckas krasslighet, och när man så småningom lyckades puttra igång med träningen igen så var det dags att styra nosen mot Göteborg igen för en veckas voluntärarbete på skeppet Ostindiefararen Göteborg.

 

maintenance painting lissfit

 Gult er kult 🙂

 

Hela senaste veckan har vi under solens värmande strålar vid den glittriga sjösidan utförd diverse underhållsarbete på skeppet – och det var riktigt skönt att återigen få omge sig med doftande  tjära, sjökluck, träverk och klibbiga hamparep  – man har visst saknat att få lite skit unner naglarna igen.

ll

Träklubban och mejslar säkrat på plats…. 

maintenance equipped lissfit

 

 

Efter att man gjort sig hemmastädd ombord samt en inledande uppdatering av klättring i riggen körde vi igång veckan med underhållsarbete som förbereder skeppet inför kommande seglatser. Vi har i härligt väder mestadelen suttit, dinglat, stått eller balanserat  (med seler) på utsidan av skeppet medan vi har putsat, vaskat, målat och även mejslat ut diverse “utskärningskrusiduller” i träverket.

Jag har verkligen tyck om att få göra allt detta arbetet – ljuden av träklubbor, sjökluck och måseskrik i kombination med ett fokuserad arbete verkar visst ha en något meditativ effekt på min skalle som forsöker smälta all ny kunskap och info – ja det lär förhoppningsvis bli en till voluntärvecka senare i sommar 😉

 

Här på segelloftet sys alla segel till skeppet för hand – och innebär rejält mycket och noggrant arbete

sail room lissfit

 

 ll

Man blir alldrig trött på å beskåda denna damens vackra detaljer

Bog Götheborg

Jungmansträning på Ostindiefararen Götheborg

Senaste helgen blev något helt utom det vanliga. Och innebar bland annat en lite annorlunda form för klättring – för visst kan man klätterträna helt utan vare sig klättervägg, glaciärer och berg. Att spendera senaste helgen på en av världens häftigaste skepp – Ostindienfararen Götheborg var verkligen en fantastisk upplevelse på så många sätt – och när man gick där ifrån var man ju även utbildad till en fullfjädrad jungman!

 

ostindiefararen Götheborg
Vackert… och snyggaste häcken jag sett på ett bra tag ja 😉

ll

Jag är ju inte helt ovan med sjölivet – där jag kommer från i Norge finns det ju mestadels bara berg och hav att röra sig på – (och därinnimellan har vi människor klöst oss fast med lite hus här och vär bland slingriga smalvägar).

3 somrar på rad arbetade jag som purser ombord på diverse motordrivna fartyg ute på fjordarna – och så har ju förstås var och varannan på ön dessutom någon form för båt – fast att kliva ombort på ståtliga Ostidiefararen Götheborg i helgen var ändå en helt ny värld!

En uppsjö av nya ord, rutiner, göromål, regler och intryck att hålla reda på och lära sig – på det riktigt goa gamla sättet. För det att hålla igång ett sådant maffigt skepp som detta är verkligen ett hårt och skitigt arbete… men dock inte minst roligt och givande … dagarna till ända – and we sure loved it all!   🙂

 

klättersele
Liknar något på klätterselen jag har hemma – fast dessa är mer omfattande och går även längsmed axlar och rygg

kk

Ni som har följt min blogg ett tag vet ju att jag så ofta jag kan utmanar min höjdrädsla – och jungmankurset innebar förstås att man bl a klarar av att klättra upp i riggenr, förbi “puttingvant” (överhäng) och ut på rået – och inte nog med det – man skall ju också utföra matnyttigt arbete när man väl står där uppe i höjden. (Riggen hanteras helt och hållet med muskelkraft och inga moderna hjälpmedel)

Lite läskigt till en början, oh yeah.., men när man först vänjer sig så e det jättekul! Det handlar ju oftast om att bli van med  höjden oavsätt vart man nu klättrar i världen … samt att ha lite “djävlar anamma” i tänket 😉

ll

klättra upp i riggen
Upp i riggen, över puttingvant och ut på rået – lättare sagt än gjord när fingrarna var numna av kylan första dagen – men det gick för fan bra!

ll

I våra stilla sinn tänkte vi på hur det en dag kommer kännas att stå högt där uppe väl ute på havet i vågor och spikregn och jobba – än vet vi ju inte helt, vi vet bara att tack vare skeppets duktiga besättning, crew & jungmänens teamwork så vi kommer klara av det den dagen det är dags! 🙂

 

ll

Ostindienfararen Götheborg
Jag har fått en ny fetisch – vackra väldoftande hamparep i olika format – som vi även fick lära oss att göra på det gamla sättet

 

LL

Man saknar redan den där tjärdoften, goda maten, klunkandet från sjön och alla de trevliga människorna man mötte – får väl nosa lite på mitt lilla provisoriska “hampaskärp”  som fick följa med hem som ett litet “tjärt” minne.

hampa skärp
Hampaskärpet förhindrade en överdriven zagging på byxan – knuten är min helt egna knepiga version och har inget med sjömansknutar att göra ..hi..hi 😉

LL

Många av oss som varit på dessa utbildningshelgerna drömmer  nu självklart om att bli antagna till en av seglingsetapperna under Expedition China 2014.. ja man korsar både fingrar, tår och hår just nu.

Det återstår å se vilket, vart och när man får chansen att mönstra på detta eller ett liknande skepp – ja det kanske blir snarare än man tror… håll till godo folkens 😉