Löpmål från fjord till fjäll – 600 m upp… och ner igen

Någon vecka innan löpmålet genomfördes sprang jag (för en gång skull) tillsammans med någon, nämligen min supertrevliga “housemate” i Tafjord – det bar zigzag uppåt Muldalens stigar nestan 400 m upp, en attans fin vy och ett attans slit!..ho..hoo

trail run runners löpning norge foto liss myrås

Sträckan jag tänkte ta på egen hand hade jag redan “cykelvandrat” ett antal gånger under sommaren. Min skalle hade tidigt bestämt att detta skulle vara mitt löpmål innan jobbet var avklarad utpå sensommaren – springa från fjord till fjäll ..och ner igen. Ungefär 600 höjdmeter uppåt – t/r totalt 18 km (Tafjord – Kaldhussætervatnet)

Jag hade absolut ingen “nuskajagfaenimigkörastenhårttillsjagspottarblod” .. ej heller någon form för självpeppning egentligen – bara “nu ser jag hur långt jag klarar ta mig uppåt, och forsöker så vidare lite till” … ja ungefär så blev det. Inga stora förväntningar altså, bara lätt klyschat “delmål till målet”.

Man får ju hålla fast på goa medlöpare så de inte försvinner ner i avgrunden – här har folk faktiskt ramlat rakt ner flera hundra meter och dött, så man blir lite nervig när housemate’n hänger i grenen ovanför stupet

FW version: 1600 V1.11 FW name:ContourROAM UPDATE:N UPDATE_FW:N 1RES:P/1 1BR:H 1MIC:17 1SILENT:0 GLOBAL CAMERA NAME:ContourROAM DT:2015/07/16 19:43:50 FPS:30 CAMERA INFO CUID:1141010103012 USER DATA DATA:ContourROAM Camera DATA STRUCTURE UPDATE Y:YES N:NO UPDATE_FW Y:YES N:NO Format Settings Resolution(RES) (A)1920x1080 30fps (B)1280x960 30fps (C)1280x720 30fps (P/#)Still picture 5Mp captured at intervals of 1 picture every 1, 3, 5, 10, 30, 60 seconds (where the time is measured from start of picture to start of picture) Bitrate(BR) (H)High (L)Low Microphone Sensitivity(MIC) 0 ~ 42dB Silent Mode(SILENT) (0)Enable Beeps (1)Disable beeps Global Settings Frame Rate(FPS) (25)25fps (30)30fps Camera name(CAMERA NAME)[up to 20 characters] Name entered by user e.g. Jason's Contour Date and Time(DT) YYYY/MM/DD hh:mm:ss YYYY : 2011 - 2040 MM : 01 - 12 DD : 01 - 31 User Data(DATA)[up to 100 characters] 'User' value in the universal settings section where the line contents are simply preserved by the camera.

Inte heller hade jag lovat eller skrutit på mig något som helst till andra.. så ingen prestationsångest heller lixom… så vad tusan driver en då kan man ju undra på?

För min egen del tog jag det som vanligt i lugnt tempo (då jag nyss hade varit sjuk där jag fan även tappade rösten..ha..ha), uppförsbackarna börjar ju direkt i detta landkap, så man tvingas ta det lungt från början…en fördel i mitt fall.

Det som drev på var nog hellre kännslan att “fan, jag fixade ju även den motbacken ju! som gav mig små glädjesknäpp i knoppen uppetter fjällvägen … backe efter backe… i en av de sista lååångbranta backarna visste jag att jag skulle klara det… trots att det gjorde såpass ont i låren och höften att jag fick springa både i sicksack och baklänges på det brantaste för att avlasta lite ..hi..hi

Visst var jag då stolt väl uppe vid målet Kaldhussætervatnet som ni ser! Nu bar det snart neråt igen – för trots gammla knäåkkommor har jag med tålamod byggd upp starka knän genom åren, så det att springa nerförs gör jag oftast utan problem.kaldhussætervatnet tafjord run motbakke lopning foto liss myrås

Sova under bar himmel..

…har jag gjort både frivilligt och ofrivilligt.. det första är ju att föredra, som också gav mersmak under fjolårets snöleopardexpedition i Kirgizistan, och nu tänkte jag återigen sova ute i frisk luft.

Under ett par jobbfria dagar i Norge bar det som vanligt upp i Tafjordfjella. Det tog ca en halvtimme att traska uppåt på fjällvägen innan jag kom fram till Onilsavatnet där jag svängde in på bergsstigen upp mot Kallskaret (skylt finns).

Vädret var mestadels grått och lätt regningt, och att traska uppåt i våt och überfrodig vegetation är absolut inte min favosyssla, men så är det ju bara i detta området, mycket grönt uppåt vissa fjällsidor. Det blev rätt så brant och halt ett stycke upp i grönskan, men till slut når man sista “screepartiet” för det sista stycket upp.

På väg upp mot den ca 20 meter höga monoliten Kallen som mestadels är gjort av oxiderat olivin. När man kommer helt upp (kring 1000 moh) befinner man sig i ett “olivinsk” månlandskap (jag skulle nu snarare seja marslandskap) där geologerna ibland kommer för att ta prover. Där uppe satt jag iallafall denna dag med ryggsäckens skydd över mig, åt en banan och väntade på att regn & vind skulle lugna sig. Och det gjorde det minnsann. Solen tog över. kallen tafjord

Jag fortsatte nu inåt i skönt fjällanskap, nyfikenheten brukar pusha mig framåt på okända stigar. Tänkte ta mig inöver och ner mot Herdalen på andra sidan. På väg neråt hade jag fikapaus vid den gamla Kallskarsætra där det kryllade av får. Träffade där på några trevliga fårbönder som jag slog fölge med resten av stigen ner och runt fina Herdalsvatnet.

Den här ytterst kramgoa lilla geten följde efter mig överallt på Herdalsetra, även upp på denna stenen. Aww..vilket charmtroll! Herdalssetra är stället för alla som gillar djur! (länkt finns länger ner på sidan)

heradsseter herdalen geit natur heregga foto liss myrås

ll

Herdalssetra är en 300 år gammal storseter som förespråkar ekoturism. Här kan du hyra en fäbod/sæterhus för natten eller köpa goda, hemmagjorda ekologiska getostkarameller – mums! Fåren, getterna och kossorna går fritt och betar här, med den ståtliga Heregga i bakgrunden. Och just uppe vid Hereggas “rasbrant” tänkte jag ju då minicampa den natten.

herdalsetra herdal more og romsdal foto liss myrås

Minicampen blev på en nerrasad gammal stenblock med mjuk mossa på, mest för att komma en lite bit upp från bushmarken. Jag låg vid rasbranten nedanför fjällväggen som sträckte sig rakt upp mot Hereggas topp, ja vilket syn å kika upp på från sovsäcken … och med vy ner mot Herdalsseter och Herdalsvatnet. Till slut somnade man till underbara ljudet från vattenfallet ca 150 m undan.

Fram med sovsäck, underlag och bivvy bag, det var skönt att få krypa ner och värma sig efter sörpiga stigar  – skorna hängdes upp till tork i trädet. Från ett mindre rasområdet längre bortåt vid vattnet kunde jag höra några stenar rasa iväg .. men kännde mig ganska trygg på det stället jag valde.  bivvy night outoor norway foto liss myrås

God natt – om inga järv besöker min lilla minicamp denna ljusa sommarnatt – så går allting bra. Bara ett gäng små gröna mätare som tyckte om bivvy bagen dök upp. Jag sov iallafall som ett lamm 5 timmar i sträck 🙂

bivvy bag sove natt under apen himmel Herdalsetra foto liss myrås

l

Efter en enkel frukost nesta morgon packades storsäcken och jag traskade iväg. Nu gick det brant uppåt så man fick hålla i sig lite här och där. Äntligen uppe kunde man njuta av fjällets finfina stigar (upmärkta) inåt mellan Heregga och Holeheia.

Här får man bl a skåda störtfina berglanskap, flera små fjällvatten samt en iiiskall elv att kryssa genom att först slänga skorna över (för här och där låg det fortfarande en del snö och is och smälte) samt en och annan uppskrämd fjällripa.

Morgonfrisk panoramavy mot Herdalen jag pricis klivit upp från – och de läckra glasyrklädda bergen. Finns även en bergsstig där nere (mot vänster i bilden) man kan följa över till Geiranger, men hann tyvvärr inte med att ta den streckan själv i år.herdalen 2

ll

Och så var man till slut på väg ner mot Kaldhussætervatnet i lätt och fint terräng. Från bron vid Kalhussætervatnet fick jag gå ca 8 km på asfalterad fjällveg ner till fjorden igen där jag bodde – och då var ringen sluten! Man rundar hela Litlejordhornet på denna turen. 
tafjord kallskaret herdal kaldhusseter fjelltur foto liss myrås

k

Här hittar du mer information om berörd område med kartinformation etc:

Herdalssetra (övernatting, djur, besök etc)

Valldal Turisinformasjon(aktiviteter & sevärdheter)

Tafjordfjella på UT.NO (kartor m höjd, topografi, märkta stigar, stugor, etc)

Norge: Vestlandet

Under sensommaren, precis innan jag drog till Island, var jag äntligen tillbaka i hemlandet igen på en snabbvisit hos familjen. Min lilla hemort ligger på Vestlandet i Norge, en liten ö ute i havgapet utmed fjordar och fjäll (i Hordaland fylke) – riktigt vackert och idylliskt, hell yeah, men som tyvärr innebär en jävla massa regn till tider.

Bortskämd som jag blivit av det svenska “torra” finvädret så gjorde jag bara halften av det som var tänkt där hemma, fast under nyckfullt växlande väderförhållande lade jag ut på några härliga löprunder och MTB-cykling i skog och berg – innan jag till slut tröttnade på regnet och vände nosen mot Oslo på andra sidan av landet där en av mina bästa vänner bor – med något bättre väder 🙂

Vilken tur att man nu har anskaffat sig en vattentät mobiltelefon (Active) – som passar perfekt till de där regniga konditionspassen och fotoknäppning på Vestlandet 😉

På väg hem till min “lilla ö” brukar vi åka längsmed ökända Åkrafjorden (som idag har blivit långt snällare att köra på) –  och fortfarande lika vacker emellan alla lååångtråkiga nybyggda tunnlar.

Åkrafjorden
Via Åkrafjorden på väg hem till ön
Foto: Lissfit.com

ll

Jag saknade förstås min egen MTB-cykel – men min ena brorsas astunga “hybridmix” fick förstås duga. Passade på att lägga ut på årets absolut hårdaste 3-timmars cykelpass medan solen kikade fram – det gick upp, upp, upp mot toppen av berget som ruvar mitt på ön.

Väl uppe på berget belönades man med 20 minuters åska, vind och piskande regn… innan det plötsligen stillnade och några värmande solstrålar kikade fram igen…   nej, jag tvekar inte längre på att ordet schizofreni blev uppfunnen just på Vestlandet ..hi..hi

Sykkeltur opp til Bommen på Stordafjellet
Årets hårdaste cykeltur gick för det mesta up, upp och upp!
Foto: Lissfit.com

ll

Väl nere igen får man lov att vila lite vid vattnet innan sista etapp tillbaka på cykeln:

MTB cykling bergen vestlandet liss
Pausar och njuter av de få solstrålarna på väg hem igen
Foto: Lissfit.com

ll

Min favoritrutt under löppassen passerar det här lilla vackra tjärnet – där också löpunderlaget varierar  med ganska olänt terreng, skarpa stenar, satans uppförbackar och flera älvar att korsa – ofta i plaskregnet – men vad fassiken gör väl det när man ju ändå redan är genomsvättig – och vyarna marvellous!

Lappetjørna i Rødkleiv d
Vakkert trots tråkväder – mina löprunder passerar bl a detta fina lilla tjärn
Foto: LissFit.com

ll

Ahhh… första soliga varma morgonen på nestan en vecka – men då  stog jag vid bryggan klar för att åka till min kompis i Oslo 

Morgonsol Leirvik havn2

ll

ll

Kommer snart ännu ett inlägg från min hemresa i Norge – där jag bl a vill tipsa dig om vart du kan fiska lax här!  

Skön värme och underbar stämning i Buenos Aires

Ja det är verkligen varmt och gott här i Buenos Aires nu, en sånn där skön värme, inte plågsam. Och vilken enormt stor stad det här är. Gillar verkligen det mesta jag sätt tills nu.

Den långa flygresan gick faktiskt veldigt bra, satt brevid ena norskan och både sov, pratade, åt och promenerade lite på flyget, så gick tiden rätt snabbt faktiskt… Har hamnat med ett underbart norsk lag, människor som inte är rädda för att bjuda på sig själv, och tillammans med svenskarna och danskarna så blir det helt vansinnigt roligt här.

I går var 3 av våra skandinaviska lag och åt kanonstora biffar, man fick välja från en massa rått kött, och shitt va gott det var att sätta tänderna i en tjock och ssaftig biff när man har atit på en massa bars hela vägen ner. Återkommer med flera bilder och hur vi har det här i tangons land så snart jag kan…

Som jag sagt tidigare så får vi inte seja något om själva WipeOut-tävlingen – så den som ventar får verkligen se 😉

Några snabba bilder (fler dyker såklart upp hefterhand):

Spända och glada på väg att landa i Argentina

Galna och glada norrmän fit for fight!

2 underbart roliga killar som är stolta över båda sina fördelar och bakdelar..he..he

Kvällpromenad i Buenos Aires gator: En av oss blev biten av en vampyr som plötsligen började röra på sig 🙂