Viltbiologi i Umeå

Nu är slitna huvudet fylld med vilda tankar.. altså, efter en snörik och “djurisk” weekend vid Umeå universitet har man fått så mycket nytt och intressant att tugga på – fram tills nesta studiemöte här uppe i norr…  riktigt lärorikt och trevligt att få träffa så många kunskapsrika människor från hela Sveriges land med så olikartade erfarenheter, jag tycker mig kunna lära nestan lika mycket av själva diskussionerna emellan oss studenter som av föreläsningarna och hemmaläsningen – en lyckad kombination med fullspäckad klassrum!

Denna första weekend har vi bl a nosat på relavanta områder inom biologi, ekologi, jakträtt, viltförvaltning/vård, skogsförvaltning och småvilt. Och idag en av mina favoriter, Sveriges 5 största rovdjur, och jag tänkte ju återkomma med en mer matig uppdatering från nesta studieweekend i  Umeå, för då bär det ut i fälten på spårningsexkursion (på skidor om vädret tillåter det) whohoo – do stay tuned folks!

Många vet nog redan att lodjuret är en rovdjursfavorit hos mig, så jag bjuder lika gärna på en bild jag tog i Järvsö viltpark vid den här årstiden ifjol – bilden fick även en del “features” på Instagram – kul!foto liss myrås gaupe lodjur lynx wild animal rovdjur

en mycket pratglad lohona – ser verkligen fram till att återse denna damen igen 

 

Sova under bar himmel..

…har jag gjort både frivilligt och ofrivilligt.. det första är ju att föredra, som också gav mersmak under fjolårets snöleopardexpedition i Kirgizistan, och nu tänkte jag återigen sova ute i frisk luft.

Under ett par jobbfria dagar i Norge bar det som vanligt upp i Tafjordfjella. Det tog ca en halvtimme att traska uppåt på fjällvägen innan jag kom fram till Onilsavatnet där jag svängde in på bergsstigen upp mot Kallskaret (skylt finns).

Vädret var mestadels grått och lätt regningt, och att traska uppåt i våt och überfrodig vegetation är absolut inte min favosyssla, men så är det ju bara i detta området, mycket grönt uppåt vissa fjällsidor. Det blev rätt så brant och halt ett stycke upp i grönskan, men till slut når man sista “screepartiet” för det sista stycket upp.

På väg upp mot den ca 20 meter höga monoliten Kallen som mestadels är gjort av oxiderat olivin. När man kommer helt upp (kring 1000 moh) befinner man sig i ett “olivinsk” månlandskap (jag skulle nu snarare seja marslandskap) där geologerna ibland kommer för att ta prover. Där uppe satt jag iallafall denna dag med ryggsäckens skydd över mig, åt en banan och väntade på att regn & vind skulle lugna sig. Och det gjorde det minnsann. Solen tog över. kallen tafjord

Jag fortsatte nu inåt i skönt fjällanskap, nyfikenheten brukar pusha mig framåt på okända stigar. Tänkte ta mig inöver och ner mot Herdalen på andra sidan. På väg neråt hade jag fikapaus vid den gamla Kallskarsætra där det kryllade av får. Träffade där på några trevliga fårbönder som jag slog fölge med resten av stigen ner och runt fina Herdalsvatnet.

Den här ytterst kramgoa lilla geten följde efter mig överallt på Herdalsetra, även upp på denna stenen. Aww..vilket charmtroll! Herdalssetra är stället för alla som gillar djur! (länkt finns länger ner på sidan)

heradsseter herdalen geit natur heregga foto liss myrås

ll

Herdalssetra är en 300 år gammal storseter som förespråkar ekoturism. Här kan du hyra en fäbod/sæterhus för natten eller köpa goda, hemmagjorda ekologiska getostkarameller – mums! Fåren, getterna och kossorna går fritt och betar här, med den ståtliga Heregga i bakgrunden. Och just uppe vid Hereggas “rasbrant” tänkte jag ju då minicampa den natten.

herdalsetra herdal more og romsdal foto liss myrås

Minicampen blev på en nerrasad gammal stenblock med mjuk mossa på, mest för att komma en lite bit upp från bushmarken. Jag låg vid rasbranten nedanför fjällväggen som sträckte sig rakt upp mot Hereggas topp, ja vilket syn å kika upp på från sovsäcken … och med vy ner mot Herdalsseter och Herdalsvatnet. Till slut somnade man till underbara ljudet från vattenfallet ca 150 m undan.

Fram med sovsäck, underlag och bivvy bag, det var skönt att få krypa ner och värma sig efter sörpiga stigar  – skorna hängdes upp till tork i trädet. Från ett mindre rasområdet längre bortåt vid vattnet kunde jag höra några stenar rasa iväg .. men kännde mig ganska trygg på det stället jag valde.  bivvy night outoor norway foto liss myrås

God natt – om inga järv besöker min lilla minicamp denna ljusa sommarnatt – så går allting bra. Bara ett gäng små gröna mätare som tyckte om bivvy bagen dök upp. Jag sov iallafall som ett lamm 5 timmar i sträck 🙂

bivvy bag sove natt under apen himmel Herdalsetra foto liss myrås

l

Efter en enkel frukost nesta morgon packades storsäcken och jag traskade iväg. Nu gick det brant uppåt så man fick hålla i sig lite här och där. Äntligen uppe kunde man njuta av fjällets finfina stigar (upmärkta) inåt mellan Heregga och Holeheia.

Här får man bl a skåda störtfina berglanskap, flera små fjällvatten samt en iiiskall elv att kryssa genom att först slänga skorna över (för här och där låg det fortfarande en del snö och is och smälte) samt en och annan uppskrämd fjällripa.

Morgonfrisk panoramavy mot Herdalen jag pricis klivit upp från – och de läckra glasyrklädda bergen. Finns även en bergsstig där nere (mot vänster i bilden) man kan följa över till Geiranger, men hann tyvvärr inte med att ta den streckan själv i år.herdalen 2

ll

Och så var man till slut på väg ner mot Kaldhussætervatnet i lätt och fint terräng. Från bron vid Kalhussætervatnet fick jag gå ca 8 km på asfalterad fjällveg ner till fjorden igen där jag bodde – och då var ringen sluten! Man rundar hela Litlejordhornet på denna turen. 
tafjord kallskaret herdal kaldhusseter fjelltur foto liss myrås

k

Här hittar du mer information om berörd område med kartinformation etc:

Herdalssetra (övernatting, djur, besök etc)

Valldal Turisinformasjon(aktiviteter & sevärdheter)

Tafjordfjella på UT.NO (kartor m höjd, topografi, märkta stigar, stugor, etc)

Till skogs igen…

Varje dag både till och från gymmet under senaste träningsveckan har man hela tiden gått och gluttat mot skogen – som bara glömdes en stund under de kvicka utagerande boxningspassen .. annars råder den där längtan om att få traska iväg in i vinterbushen igen

Ögon för sånna här små fina detaljer i naturen skärps lite extra när man har en kamera med sig på släp. 

Foto Liss Myrås natur svamp vinter bilder

ll

När lördagen äntligen kom kunde man slänga fotosäcken på ryggen och sticka iväg. Den här gången blev det en ca 5 timmar lång “trailwalk” längs halkiga stigar på Bruksleden. Här ute hittar jag känslan av frihet och lugn!

Min nicke nyfikenheten vill bara fortsätta att gå på… se vad som finns runt nesta sväng eller lite längre fram längs denna vandringsled  .. fast än så länge vänder jag innan mörkret lägger sig..

Naturen behöver för min egen del inte alltid bjuda på spektakulära vyer för att göra gott – ibland räcker det att man har öga för detaljerna också.

Senaste helgens outdoor-selfie: Hittade en grön fläck längs de snöiga och hala skogsstigarna – broddarna gjorde absolut nytta den dagen – vill ju inte ramla med min “precious” i säcken 😉

photo liss myrås selfie woods track bruksleden sweden nature landscape

 ll

Inte så konstigt att folk i gamla da’r var vidskepliga när trä och stubbar kan se ut så här i skymningen…. lite spooky? ..eller rent av graciösa former?  Jag kanske har en lite för livlig fantasi ..hi..hi

spooky nature foto liss myrås shadows trees

Fotoexperiment

Igår cyklade jag iväg till ett litet utkiksställe för att testa en ny fototeknik som jag vill lära mig.  Det blev förstås inte alls perfekt första gången, nej, nej, man får pillra lite och prova sig fram med diverse  kamera-inställningar & tillbehör  – vilket efterhand blev något jobbigt i den kalla vinden med iskalla fingrar!…brrr.

Jag fick ju själv “stå modell” – och bilden nedan blir än så länge mitt första “testresultat” (tillsammans med ett favoritcitat).  Nu kan jag nästan inte vänta med att få prova mer – hjärnan bubblar nestan över av idépärlor som måste fram i flashljuset – love that feeling…   🙂

liss myrås natur foto quote citat lissfit västerås
      We Don’t See Things As They Are, We See Them As We Are.

Vackra landskap – en trafikfara

Helgens bikeride fotos.  Nestan lite konstigt att man ännu inte lyckats störta ner i ett dike eller nåt då man ständigt och saligt blickar runt sig på det förbipasserande landskapet  – fast det har ju varit nära på flera gånger, tur att det inte finns så mycket trafik längs mina favoritsträckor… – så visst kan vacker natur vara en trafikfara, åtminstonen för sånna som jag då 😉

DCIM103MEDIA

ll

Efter en alltför gymfokuserad träningsvecka längtade man förstås ut på en längre cykeltur. I helgen dök solen oväntad upp igen – och då sitter man inte bara och ruger framför datorn, utan man stupar ut dörren och rullar iväg.

Vissa vägdistanser “där solen alldrig skiner” var redan täckta med is, och det knaprade gött under däcken där man trampade på med två lagom frusna isklumpar till fötter.

Men sånna detaljer skiter man ju i, det var så underbart i solen med noll vind, soldränkta vyer, dimmiga åkrar och vackra målnformationer  – och vid en spegelblank älv stoppade jag och knep lite bilder – visst är det väl utomordentligt vackert också i Västerås.

DCIM103MEDIA

 

Då skall man snart ut i kalla mörkret igen och avsluta helgen med en go löprunda.

Lev väl tills nesta inlägg! 🙂 

 

5 MTB-mil

Ja vilken hjärtstarkande förmiddag man fick idag. Efter några få timmars sömn stack jag imorse iväg för att vara med på en cykelfärd i Hallstahammars djupa skogar tillsammans med ett supertrevligt grabbgäng.

DCIM102MEDIAHappy MTB-day i Hallstahammars natur

För mig blev det en tuff och något ovan början med ett rejält kuperad terräng & loads of sten och rötter – men efterhand kom man ju in i det igen (ja ungefär som man gjorde under Engelbrektsturen) och blev riktigt taggad och på hugget- på transportsträckorna (grusvägarna) tog vi det lite lugnare innan det återigen bar raka vägen in i tjocka skogen med allt den hade att bjuda på av roliga förhinder och utmaningar

Tidvis gick cykelturen genom svenskt bildskönt sommarlandskap – sånt här gör ju så gott inombords folkens!DCIM102MEDIA

Bästa cykeltrippen är ju den som blir såpass varierad som idag, men broar över floder, slingriga singel tracks, gyttjehål & träsk, grusvägar, traktorvägar, gräsängar, fina vyer etc .. och tja, även de där jädrans ställen man helt enkelt inte trodde man kunde cykla – i över 5 mil och minst 4 timmar *skratt*

När vi väl kom tillbaka i Hallstahammar centrum var också tävlingen Hallsta triathlon i full gång – rätt så kul att få slappa sjalv då och kika på alla atleter som körde hårt, bra jobbat!

DCIM102MEDIAPaus vid ett vattenhål

ll

Och, nu är det ju bara 5 dagar kvar till Stockholm marathon, pirrigt!!! …… och jag har redan börjat tänka på att förbereda kropp & knopp så gott det går både kostmässigt och vilo-/träningsmessigt så man skall klara av hela maran – inga avancerade processer alls kan jag lova, bara tänka sig före lite i matvägen och att inte överdriva träningen – det blir absolut inga benpass på gymmet förenn det är över! 🙂