Foxy rävar

Inför senaste helgen packade jag expeditionssäcken (jo jag lyckades faktiskt fylla upp hela på 90 l) och drog iväg norrut med Järvsö som slutdestination. Sist jag var här för några år sedan hyrde jag en mysig fäbod och cyklade downhill i Bergcykelparken  – men nu hade jag lite annat i tankarna.

Ca 1 km in i rovdjursparken finns denna mysiga skogskojan som bjuder på öppen eld inomhus man kan grilla på och värma sig vid

Järvzoo skogskoja photo liss myrås

ll

När jag är ute på äventyr både både nära och fjärran, så hoppas man ju alltid på att få öga på vilda djur att fota – fast då gäller det ju att vara snabb och naila inställningarna  – särskilt med tanke på kombinationen skarp sol, snö och skugga nu om vintern.

Detta ville jag nu “träna” lite mer på där uppe i fina rovdjursparken – och i 2 hela dagar strosade jag runt på Järvzoo:s trätrottoarer och njöt av lugnet, naturen, alla de fina djuren samt lite trevligt folk här och där. En riktigt lyckad fotohelg på alla sätt och vis blev det 🙂

Tjusiga rödräven kom fram när jag sto helt ensam utanför dens inhägnad – en rätt så nyfiken och snygg liten filur

Red fox photo liss myrås

l

Fjällräven: Första dagen syntes hon inte till alls – men dagen efter var hon framme och poserade som den fina lilla lady hon är i sin tjocka gråvita vinterskrud till päls – och vilken praktfull svans! ..hoppas den kommer mer till sin rätt vid nesta plåtning:

arctic fox fjallräv photo liss myrås

ll

Fortsättning följer….

Video: Downhill biking mama

Ja vad gjorde den sportiga mamman när hon fick en dag och två helt för sig själv, jo, hon stack såklart iväg upp till Järvsö bike park där hon körde downhill cykel, käkade jordnötsbågar och spenderade natten i en stor och myyysig gammal fäbod… nästan intill helt befriad från TV & Internät!

Lite klumpig fast skyddande utrustning måste man ha – “hederligt” matchat ihop med megashorts jag tjuvlånade av min ♥cara mia

Lite nervös var jag såklart, för hur i hela friden skulle det gå med virriga mig och en cykel i skidhissen *ler* ..men trevligt folk kom med bra tips och hjälpte till lite så man kom igång.. och man vänjer sig snabbt till hur detta funkar.

Så djävligt ROLIGT det blev när man så småningom släppte jag-får-inte-skada-axeln-ännu-mer-ångsten… tror minnsanten jag också fick till ett par mikrosopiska hopp också *skratt*.. som fjärilar i magen … what a thrill! Dock får denna mammen bli mycket bättre på att ta ut svängarna ..i just svängarna – vore riktigt ballt att bli lika snabb & säker som de andra man skymtar förbirusande i videon jag gjort nedan.

Och.. shiiat vad man man flåsade som en häst …och ständigt ont i låren eftersom man ju får stå något upprest hela tiden… Detta kräver sin man/kvinna! Lite mikropauser här och var löste ju detta  – och efter ca 4 timmar mestadels i härliga Barbro-leden kännde jag mig skönt sliten och ack så nöjd med min första downhill.

A & O överkroppsskydd, mysig fäbod med stor öppen spis, bergcykling i vackert landskap – då har man det tryggt och gott!

Meeen… hur själva hemresan gick till är ett alldeles eget rysarkapitel kan jag lova – aj aj aj, får bara se om man orkar göra ett blogginlägg av det.. möjligen när jag känner att jag kan skratt av det hela 😯