Klippklättring vid Ramore Head, Irland

Flera gånger gick jag förbi gruppen som höll på att klättra i klipporna vid havet – vågade inte helt att gå bort, kanske lite rädd för att störa …(och så e jag ju faktiskt lite blyg också), och vad om de pratade den där dialekte som var lite svår att  förstå?

En av dagarna jag passerade dem på mina trailwalks tog jag till slut mod till mig och gick bort, fick omedelbart kontakt med gruppens supertrevliga klätterinstruktör – och vips så hade vi avtalat en förmiddag med klippklättring tillsammans i Portrush – på min avresedag förstås – men resan tillbaka till Dublin skulle jag då visseligen klara att skjuta på några timmar.

 

Lite utrustning att hålla reda på blir det ju  – fast inte så invecklad som det kanske ser ut till vid första ögonkast

DCIM103MEDIA

 

Lite pirr i magen känndes förstås när morgonen anlände och jag med allt mitt pickpack var på väg till kuststaden Portrush. Verkade som evigheter sedan sist jag klättrade, och heller inte hade jag tagit med min egen klättersele eller klätterskor – och så fick jag ju även berätta för honom om min axel som fortfarande inte är helt läkt. Men vet ni ….no problem!   😀

 

Happy face – so far so good. Väl uppe i en av de sista klätterleden vid Ramore Head, Portrush

climb lissfit almost there

 

Vid hjälp av hans tålamod och kunniga vägledning tog jag mig ganska lätt upp de två första klätterleden vid Ramore Head samtidigt som jag plockade med mig olika säkringar på väg upp – höjdrädslan fanns där förstås, men inte alls så grav som den brukar. I’m getting better!

Men visst är det då lite enklare att ta sig upp än att rapellera sig ner sig igen som jag fick göra flera gånger –  men när man först är igång – och förmår att lita på utrustningen – så glider det ju på även det.

ll

 En fantastisk vy fick man njuta av väl uppe vid klippkantenDCIM103MEDIA

 

 

Vid tredje leden hade min instruktör plasserat några av säkringarna lite svårare mittvägs på leden – och där fastnade jag ett tag och kom mig vare sig upp, ner eller i sidled  – jag fick stå där uppe i väggen i en något obekväm ställning ganska länge innan vi löste det.

Det “fina” med detta var ju att jag fick “god om tid” på mig till att bara stå där mitt i bergsveggen och kika uppåt och neråt och ibland forsöka ändra ställning lite så inte fötterna domnade – jag hade så djävligt gott av det, för så småningom känndes ju höjden mindre  och mindre läskig..  så ni andra med höjdrädsla, stanna upp lite och njut just där ni är – och klättra inte bara rakt upp som om fan var i hälarna på dig!  😉

 

Facing my fear……  again and again…and again – ja här fick jag stå ett tag
DCIM103MEDIA

 

 

Grädden på moset var när killen ute i kanoten ropade åt oss att kolla på alla delfinerna som simmade rakt förbi   – WOW!  (jag kunde tyvärr inte ta foto på dem just då). Helt otroligt vilken fantastisk tur vi hade där  (fast min instruktör skojade och sa att definerna kom liiiite för tidigt – han hade beställt dem tills vi sto på toppen av sista klippan..ha..ha..)  

DCIM103MEDIA

ll

Vi höll på i kring 4 timmar, och sista leden klättrade vi upp med all utrustning i våra tunga ryggsäckar på ryggen – peace of cake!..ha..ha.. 😉  Medan vi packade ihop utrustningen kom en drone zummande utanför klipporna, och jag är förstås rejält nicke nyfiken på dessa prylar och gick bort till ägaren som mer än gärna visade mig hur den funkade – jag e ju lite teknisk prylgalen – and I’m hooked!

ll

  I efterhand har drone-killen skickat mig bild- och filmklipp som blev riktigt coola – så nu önskar jag mig en till jul!  Han knep förstås en cool “drone-selfie” nedan av oss:

Portrush Ramore Head climbing drone photo

ll

OBS!

Har ni planer om att klättra i Nordirlands kustområde eller i Spanien så får ni förstås gärna kontakta mig – jag skickar dig vidare till en mycket erfaren, utbildad och kunnig klätterinstruktör! Och har ni tur får ni kanske uppleva delfinerna som grädden på moset där 🙂

ll

Njut era semesterdagar i solen folks – här packas det för fullo inför årets stora äventyr – hörs snart igen!

Nordirland: Mournebergen

De första 2 nätterna i Nordirland bjöd förra veckan på tjock dimma och regn uppe i Mournebergen – kanske inte helt oväntad. Visst kan det ju ibland faktiskt vara önskligt med ett något “mörkt & mystiskt” väder för att få fram rätt “fotomood” på vissa ställen … men inte gärna här, och bara inte just den enda dagen jag hade chansen att vandra upp på några av topparna..

 

Solen skiner ju som känt inte alltid på fjälltur-  här på förmiddagens trekking vid Slieve Donard i Mournebergen. Riktigt skönt var det oavsätt att få röra på sig efter en dag med flygning och bussing.

mourne mountains foggy lissfit

 

Det var förstås en rejäl chansning att avsätta enbart 1 dag för att gå upp i Mourne Mountains och njuta/fota de vidsträkta vyerna längs The Mourne Wall. Denna imponerande muren slingrar sig nämligen runt 35 km över små och stora toppar som någon sorts “mini-kinesiska muren” – men det fanns ingen chans att se något som helst i tjocka dimman under dagen.

 

Utpå kvällen däremot hade man dock lite tur när den tunga dimma lättade något och vi (jag och min trevliga rommate från Mourne Lodge) drog in till fjällparken Silent Valley och vandrade omkring några timmar där vi glimtvis kunde skymta några av Mournebergens toppar innan mörket sänkte sig över landskapet.
silent valley Mournebergen lissfit

Mourne Wall info skylt

silent vally mourne mountains ireland

ll

ll

The Mourne Wall sträcker sig ca 35 km över hela 15 bergstoppar i Mournebergen – på kvällsvandringen passade vi på att ta lite kort på en liten bit av muren när dimman lättade en aning

the mourne wall Ireland lissfit

 

 

Lite reseinfo nedan ifall det skulle finns folk där ute som blir nyfikna på att tas sig hit. Det behöver absolut inte kosta skjortan om du väljer rätta dagarna att åka flyg på samt tål att bo på ett riktigt trevligt hostel. Vem vet.. vi kanske ses där uppe på en av bergen en dag…  för jag har verkligen hittat min favoritö numero uno – Irland! …som visade sig bli lite av en solskenshistoria…  fortsättning följer! 😉

 

 

Lite reseinfo:

Flygresa:  1300;-  t/r Stockholm/Dublin med Aer Lingus via Momondo.se

Mourne Mountains:  Information om Mournebergen, diverse kartor, rutter, tips etc.

The Mourne Lodge (Cnocnafeola): Här kommer Mairead ta väl hand om deg på allra bästa sätt – man känner sig riktigt hemma här 🙂

Mourne Ramblerdet går bussar runt hela bergsområdet  – finemang om man inte har bil

Translink:  Mycket användbar när man vill planera sin resa med buss & tåg

ll

Reseväg till Mourne Mountains: Jag tog direktbussen X1 från Dublin Airport mot Belfast – bytte buss i Newry samt i Newcastle till Atticall (där The Mourne Lodge ligger) – detta gick riktigt smidigt och man behövde inte vänta länge på nesta buss. Glöm bara inte att ha lite cash (EURO och GBP) till buss & tåg om det inte skulle finns någon öppen biljettlucka på stationerna – (de brukar inte kunna ta kort ombord). Det är förstås också fullt möjligt att bo i Newcastle och gå direkt upp i bergen därifrån.

 

Fortsättning följer 😉