Morning mountain trail run

I morse vaknade jag tidigt för att köra ett löppass i de vackra Dolomite-bergen.  Solstrålarna  träffade fjälltopparna i den uppfriskande morgonkylan medan jag först vandrade upp till Pordoi-passet – där uppe var det nesta var folktomt och härligt stilla inför den vanliga genomströmningen av folk, bilar, turistbussar och motorcyklar. Bara jag, en och annan racercyklist och några tidiga fjällhikers var på gång … fan så underbart!

Från dagens fjällöpning – lyckades knipa en rätt så cool bild med sportkameran

ll

Jag hade nosat fram ett trail-spår på kartan som gick längsmed en fjällsida – den omättliga Nicke-nyfiken i mig ville ju såklart testa – och blev då verkligen inte besviken.

Här fick jag spring i bra varierad terräng både uppförs, nerförs och faktiskt ibland även något vågrätt vilket var skönt, kanske lite brant här och där förstås – och med små glittrande bäckar att hoppa över, muddholes, sten-, jord- och gräsunderlag – ja allt man kan önska sig i fjället – toppad med en fantastisk vy emot fjällmassiven mitt emot samt ner utöver Arabba… well, I’m still pretty godsmacked…

ll

ll

Altså… nyp mig inte i armen ifall jag drömmer!

Godsmacked av Dolomiterna

Vy mot Passo Pordio och  lite av Marmolada

ll

Har bara inte ord för hur otroligt vackert och ståtligt fjällmassivet Dolomiterna är. Efter gårdagens lååånga resa via Venezia, Belluno och Arabba befinner oss just ni mitt i hjärtat av Dolomiterna i Italien, två stenkast från Canazei.

Vi ankom i ösregn på beksvarta natten efter fan-vet-hur-många-zig-zag-svängar med Dolomitibus, och vaknade till strålande morgonsol och den mest underbara panoramavy vi någon sin sett, från alla rum och fönster i den finemanga lägenheten vi fick utdelad.. visst är vi vana med höga berg och vackra dalar från Norge … fast det här gjorde oss completely godsmacked!

ll

2 happily godsmacked mountainbikers & La Locomotiva 

ll

Idag lånade vi två gamla mountainbikes gratis (totalt befriade för allt som heter dämpare) från hotellet vi bor på, fixade lite på dem och rullade iväg neråt hisnande svängiga vägar – vidare upp branta trailspår (här var vi tvungna att gå) via praktfulla Sassolungo och Passo Sella innan det bar utför igen… och så upp igen xx-antal “helsvängar” till hotellet –  ja här går det antingen uppåt eller neråt *ler*

ll

Nestan som att som att springa på månen…

ll

På kvällen luffade jag en runda uppåt fjällsidan vi bor i – det gick såklart non-stop i uppförsbacke..  och väl uppe på toppen kunde jag förtjust beskåda den vackra solnedgången sänka sig över bergen som omger oss .. och tränade mig på försiktig löpning i nerförsbackarna på väg tillbaka igen medan söta alpmurmeldjuren tjöt högljudda varningar här och där.

Galet gött med en snabb dusch efteråt följd av lite italiensk recovery-food de lux! Och så var det plötslig dags att sova igen …så här snabbt får ju inte tiden gå! 😀