Romsdalseggen

Provcyklings-tour!

I den rätt så isolerade fjordbygden jag arbetade i blev man nestan tvungen att skaffa sig något att rulla på – valet föll på en skitbillig trek-cykel som levererades på dörren. Med lite hjälp från den goa hjälpsamma lokalbefolkningen fick vi mekat ihop cykeln som jag kliade efter att få prova på “långtur”.

Innan dess hade jag “bara” cyklat enstaka turar uppåt fjällvägarna för att vandra i fjällen. Lite mindre lyxigt var det att vänja sig till en tung 26-tums trekbike när man e van med en lätt 29-tums mtb  – ungefär som att glida på en go gammal Apache-cykel annon 197-talet! – ja ja, jag har då alldrig varit fisfiin på det, man fick helt enkelt använda lite mer av sin egen styrka och uthållighet 😉

Under hela sommaren har jag cyklat upp till början på fjällstigarna och fortsatt uppstigningarna till fots – kort sagt bike-hike’s. Man har ju heller inget val när man inte har bil. Den här turen var inget undantag, bara lite längre cykelsträcka. Vad som lockar är inget att undra på – det är kombinationen av något man älskar att få göra – och den här vyn förstås… 😉 Romsdalseggen Trollveggen telt utsikt Romsdal Foto Liss Myrås

 

Let’s roll!

Morgonen för avfärd kom och jag hade packat min dagsäck med mitt älskade kamera etc, en vattentät packsäck (till 50 spänn!) rymde mina nödvandigaste grejer och spändes fast till pakethållaren. Kameraväskan surrades fast som frontkorg på cykeln med några lätt-till-hands-prylar i … och att cykla i trekkingskorna sparade ju plats också. Cykelväskorna och andra “måste-ha” var inte kommit i posten än, men det gick då att lösa förvaringen på andra sätt.

Mitt första “hinder” var att ta mig igenom värstingen Heggurdtunnelen som jag var lite skrajsen för – såå låång (5,3 km), mörk, smal, kall, tom, våt ..och utan ventilation – och med den rasövervakade Hegguraksla väntande på andra sidan. Jag svalde den stora klumpen i halsen, slog på alla lyktor, drog upp buffen över näsan och trampade ensam in i mörkret….. vågade inte ens byta växel ifall det skulle strula där inne… småchattde även lite med min döda katt ifall han kunde skicka mig några tröstande tankar där inne, småknäppt jorå ..hi..hi.. Men igenom kom man då till slut…

Väl igenom värstingen Heggurdtunnelen kunde jag lättad stoppa upp och blicka tillbacka på morgonens strålande vy – och äntligen sol! Vilken jävla tur man har ibland! 🙂

Tafjorden Heggurdtunellen sykkeltur norwegian fjords foto liss myrås

 

Uppåt mot fjällpasset

Vid Valldal tog jag till höger och in på den den nationella turistvägen som går mellan Geiranger till Åndalsnes…. gradvis börjar nu vägen stiga i lagom takt, och jag kunde njuta de maffiga turkosiga floderna Valldøla och Rauma som glider, forsar eller bullrar längs hela vägen upp mot fjällpasset… man har friskt kallt vatten tillgängligt – all the time!

Gott om skräckhistorier och varningar fick man höra innan nerturen på Trollstigen, men för mig blev det förstås en upptur neråt….  det var inte så mycket trafik just då tycker jag, så med solens strålar och vind i håret susade jag falskt sjungande neråt den slingrande stigen …som bara avbröts av små förtjusta skrik när man passerade de då välfyllda vattenfallen som stänkte iskallt vatten över mig och cykeln…

Väl uppe vid fjällpasset kunde jag äntligen skåda stågliga Kongen och Bispen till vänster (ja Dronningen finns ju där bakom – precis som en kvinna bak varje successrika man) – och där börjar också Trollstigen slingra sig neråt – man såg förstås fram till en rejäl  “opptur” neråt!!   Bike hike cykeltur Åndalsnes Rauma Romsdal foto Liss Myrås

 

Framme i Åndalsnes

Jag anlände till slut Åndalsnes Vandrerhjem där jag skulle bo i 3 nätter. Det är nog det absolut trevligaste vandrarhemmet jag någonsin bodd på, både de som jobbar där och boende som jag träffade där skapade en underbar atsmosfär den helgen… sånt ger ju extra goda minnen!

Inte att undra på att jag känner mig hemma i Åndalsnes – jag bodde här tills jag var 2 år då min far (som inte längre lever) kom från denna lilla mysiga by. Så lite kännsloladdad blev det ju ibland, särskilt när jag ena dagen cyklade runt Isfjorden och bl a besökte stenkyrkan jag döptes i. Träffade också en rad trevliga folk som känt mina släktingar här, så man fick lite mer info. bikehike cykeltur Åndalsnes Isfjord foto liss myrås

 

Nu var man ju inte enbart ute och cyklade här – man skulle ju upp och härja i fjällheimen också. Ja äntligen skulle jag få kliva och vandra längs den berömda Romsdalseggen. Och med det strålande vädret som äntligen infunnit sig hade man en fantastisk dag framför sig!

Efter cykelturen runt Isfjorden gick jag en sväng ner till sjön precic nedanför vandrarhemmet och bara njöt av den vackra solnedgången just där floden Rauma rinner ut i Romsdalsfjorden – tillsammans med lite musik i hörlurarna och en svalkande iskall cider… life’s good…  Åndalsnes Rauma Romsdalsfjorden landskap foto Liss Myrås

l

Upp på Romsdalseggen 

Morgonen startade med en tjock dimmig uppstigning från Venjesdalssetra upp till första “platået”. Därifrån började man att kliva brantare uppåt i tjock snö – och med en fabbulous vy mot Venjetindan som skar sig stolta igenom morgondimman.

Väl uppe fick jag sansa mig något och gradvis vänja mig till de stupbranta panoramavyerna (ja ni vet, min höjdrädslan spökar ju fortfarande) … man får totalt haksläpp av de galet vackra och varierade synen där uppe, en mix av den turkosa fjorden, de snötackta fjälltopparna, den mörka taggiga trollveggen och den slingrande glittrande floden där nere – toppad av lätta små molnfluff som gled runt lite här och där  – godsmacked once again!

Bergstoppar i all ära – jag stortrivs lika bra med att få gå längs långa bergsryggar – då e man ju på topp så mycket längre också …hi..hi 😉Romsdalseggen Åndalsnes Romsdalsfjorden liss myrås

 

Här och där låg det fortfarande snö längs ryggen, men inte värre än att man kunde gå över eller små omvägar – dock liite läskigt med “snötrappan“, men man tog sig då upp. Halsaskaret är välkänt med sina branta och “luftiga” partier,  så ibland fick man kliva och hålla sig i wires eller kedjor – men de flesta fixar det! (Annars finns det en mer familjvänlig stig att svänga av på tidigare vid 840 m höjd)

 

Alla tidspuckon – shut up!

Något obegripligt är väl den typiska frågan om hur många timmar man klarade att göra hela turen längs Romsdalseggen på  –  altså, var det något jag verkligen sket i denna dag så var det väl att följa klockan! Vad hände med att verkligen njuta av ögonblicken , sitta och slänga på en knaus här och där, ta en bra bild eller to eller tre, käka och prata med människor man träffar??? Det MÅSTE väl för f… inte vara prestige i varje steg man tar! I såfall får man väl anmäla sig till Romsdalseggen-løpet då huh! 😉

Vy mot trollveggen och trollska tindar – inga fagra ord gör väl egentligen den här vyen någon rättvisa, man måste nog vara där och uppleva själv….  Romsdalseggen Trollveggen Åndalsnes Romsdal Foto Liss Myrås

l

Trollstigen upp i 30 värmegrader

Efter en alldeles fantastisk weekend i Åndalsnes var det dags att cykla sig tillbaka till Tafjord igen för att jobba vidare. I närmare 30 värmegrader skulle man nu upp Trollstigen igen med cykel och bagage … tack alla godingar som hejdade och peppade mig på väg upp serpentinvägarna – de där belgiska våfflorna med sylt och grädde smakade förträffligt väl uppe på toppen! 😀

Trollstigen biking norway cykeltur foto liss myrås

Upp dit igen i värmen, fast lite skugga fick man då ibland från ena bergssidan beroende på sidan man passerade svängarna på – jag roade mig mest med de spektakulära vyarna.. och med att betrakta en och annan lätt panikslagen bobilchaffis.

Shockwave…

..therapy… eller stötvågsbehandling har min axel behandlats med den senaste månaden, ont, men skall vara effektivt för idrottare som vill undvika ofrivilliga viloperioder.

Tidigt i morse cyklade jag iväg till sjukgymnasten för en sista shockwave-behandling. På grund av ökt smärta och mer stelhet skall frusna axeln nu få vila några veckor. Svängde inom gymmet på väg hem för ett snabbpass där jag även kom i snack med en kille som i tidigare år sprungit marathons, jo, jag suger glatt till mig all användbar information jag behöver nu för att kunna planera lite framåt.

Kvällens sista pass blev en härlig 3-milare på min rullande bästis – och med ca 1000 stk insekter fastklistrade över hela mig väl hemma igen *skratt*

Anmält till mitt första MTB-lopp

Hoooh vilket fabelaktigt sommarväder – hoppas ni där ute fått njuuuutit av ett riktigt härlig sommarpass idag! Själv tog vi i förmiddags våra mountainbikes ut på en längre upptäckarrunda där vi hittade nya härliga skogsvägar – och fick även testa lite på hur dessa 29tummare tacklar smala, rottäta och leriga gytjestigar – blurrp!

Det gick som på räls… nestan! Impad över cykeln då jag inte helt väntat mig att den var såpass bra på mer krävande underlag – fan va skoj det var idag! whii

Dagens fiiina skogsvägar… innan det var dags för “the pigsty”

Jag har även anmält mig till mitt första mountainbike-lopp som går av stapeln om bara några veckor – så nu gäller det att i bästa möjliga mån vänja sig till cykeln ivarierande terräng och underlag.

Loppets 8 mil i sportklassen lockade ju förstås – fast med tanke på min defekta axel har jag varit mer “förnuftig” och valt motionsklassen på 4 mil så man få “smaka” lite på detta …och inte minst njuta lite av vackra naturen också – ja det får räcka tills jag känner att axeln kan klara av längre påfrestningar.

I’l keep ya updated on this one folks!

Dagens shopping: Eftersom vi kommer ta tåget till loppet tänker vi frakta min cykel i den här gigantiska cykelbagen från Scott – ett “smidigt” alternativ (hoppas jag)

Tidigare tävlingar/lopp jag hunnit genomföra 2011:

4 mil

Vi har äntligen börjat rusta våra nya mtb-cyklar med diverse manicker och tillbehör – idag åkte nya skärmar och flaskhållare på – medan vi väntar på mer från England.

Över 4 härliga mil på cykeln blev det idag. Skippade löpningen jag först hade tänkt klämma in i kardiopasset och trillade istället en extra mil på cykeln.

Tyvärr glömde jag att käka läkarens ordinerade mediciner för axeln innan jag gav mig iväg – så det gjorde onödigt ont i vissa positioner, speciellt när jag börjar dra med armarna i uppförsbackar. *suck* Det som är “bra” är väl att jag fick testa mig fram till vinklar som gör inte gör lika ont.. alltid något.. och är något jag får göra i alla sporter jag håller på med nu.

Pysslar med framskärmen – snart på plats