Fotoexperiment

Igår cyklade jag iväg till ett litet utkiksställe för att testa en ny fototeknik som jag vill lära mig.  Det blev förstås inte alls perfekt första gången, nej, nej, man får pillra lite och prova sig fram med diverse  kamera-inställningar & tillbehör  – vilket efterhand blev något jobbigt i den kalla vinden med iskalla fingrar!…brrr.

Jag fick ju själv “stå modell” – och bilden nedan blir än så länge mitt första “testresultat” (tillsammans med ett favoritcitat).  Nu kan jag nästan inte vänta med att få prova mer – hjärnan bubblar nestan över av idépärlor som måste fram i flashljuset – love that feeling…   🙂

liss myrås natur foto quote citat lissfit västerås
      We Don’t See Things As They Are, We See Them As We Are.

Tai Chi i morgondimman

Bekväm temp ute i morse, och ganska så dimmigt och vackert vid vattnet. Det var riktigt skönt att kunna knalla bort till bryggan och träna lite mer på deler av tai chi-formen. Lite halt på brädorna forstås, så man fick då forsöka röra sig med lätthet, man vill ju inte gärna halka och plumsa ner i vattnet nu ..brrr

 

Morgonens tai chi träning på bryggan        

DCIM103MEDIA

  “The more you know, the less you need.”

Har klistrat in ett citat på morgonens bild som jag tycker mycket om – och som visar sig kännas rätt på så attans många sätt. Allt i från mer kompliserade saker som t ex alt media forsöker få oss att tro vi måste göra eller behöver till lite enklare “matrealistisk tänk” som också är en av orsakerna till att jag valde ett mindre boende; en dag satt jag och kikade runt i våran villa (inte alls stor på 90 kvm) där kanske 2/3 av huset användes till att förvara en massa grejer som vi sällan eller alldrig använde!

Jovisst, det tar tid att vänja sig til låååångt mindre plats nu, och man får göra sig av med en hel del grejer man ju kan leva utan – det känns mycket enklare att ha mindre av mycket nu, det betyder också mindre att hålla koll på 😉 Det ända jag faktiskt saknar nu är ju ett eget rymligt bad. “Badet” jag har i husvagnen är så litet att man inte ens kan tänka och tugga samtidigt därinne ..hi..hi

12 km i vintersolen

Äntligen soool!! Efter något som verkar som en evighet med grå himmel så strålade äntligen solen idag – och lika strålande kännde man sig efter 12 kimometers löppasset. Måste varit en kombination av endorfiner, naturens vackra vyer och solens positiva inverkan ..helt enkelt.

ll

Dagens löpbild – på väg hem igen går det snabbare.. precis som när man vänder en häst hemåtDCIM101MEDIA

ll

Glömt är jobbiga träningsverket efter gårdagens benpass… glömt är halkskyddet som börjar bli slitet och struligt under löppassen… glömt är de första tunga kilometerna.. och glömt är alla grubblerier…

..ja läkarna gör så himmla rätt i att ordinera träning på recept till folket, så git’aot there an run goddamnit! 😉

ll

You know you’re a runner when…DCIM101MEDIA

ll

Nä, nu får ni se till att ladda inför en ny vecka med härlig träning och bra mat!

SeeYa’llSoon!

Veckans långpass: Som en stucken gris

Grått väder och grå färger ute i förmiddags, men fin temperatur att springa i för mig. Det var dukat för veckans långpass, so off I went. Efter ca 3-4 km (Garmin vägrade köra igång så det blev Runkeeper som fick “analysera” idag) placerade jag mitt kamera på vägstaketet för att snabbt knipa några “in action löpbilder” från dagens pass.

Precis när jag passerade kameran sträckte jag ut armen för att greppa det i handen och springa vidare  – a verry bad move!. För en sånn spontant rörelse klarar inte min axel av ut smärtan var ett faktum – jag blev stående framåtlutat med händerna mellan mina knän och bara skrek… som en stucken gris.. saligt mixad med mindre uppfinnsama svärord och förbannelser.

Mest av allt var jag förbannad på mig själv som överhuvudtaget chansade så med kaputt-armen – för den bara måste hållas inåt mot kroppen när jag springer… glömde mig ut idag då.

ll

Ett något grå-målnigt bild från dagens långpass

ll

Humört sjönk till att bli lika grått som vädret, och jag var säker på att jag skulle få vända nosen hemåt igen.

Efter ett par minuter i kutad amenposition och en rejäl nässnytning i ett stort höstfärgad lövblad (It works fine!) forsökte jag lunka lite igen –  och kunde tårögd, gråtmild och lättad trava vidare och fullfölja dagens tänkta 15 km. Kattastroftankarna släppte efterhand, men återigen blev jag påminnd om att det verkligen kommer bli extra tuft att klara av mina löpplaner med den här jädrans lyten som inte verkar bli bättre – but so far I’m still sticking to them! 🙂

…och det är det väl heller ingen som har sagt att detta kommer bli lätt!