Veckans långpass: Som en stucken gris

Grått väder och grå färger ute i förmiddags, men fin temperatur att springa i för mig. Det var dukat för veckans långpass, so off I went. Efter ca 3-4 km (Garmin vägrade köra igång så det blev Runkeeper som fick “analysera” idag) placerade jag mitt kamera på vägstaketet för att snabbt knipa några “in action löpbilder” från dagens pass.

Precis när jag passerade kameran sträckte jag ut armen för att greppa det i handen och springa vidare  – a verry bad move!. För en sånn spontant rörelse klarar inte min axel av ut smärtan var ett faktum – jag blev stående framåtlutat med händerna mellan mina knän och bara skrek… som en stucken gris.. saligt mixad med mindre uppfinnsama svärord och förbannelser.

Mest av allt var jag förbannad på mig själv som överhuvudtaget chansade så med kaputt-armen – för den bara måste hållas inåt mot kroppen när jag springer… glömde mig ut idag då.

ll

Ett något grå-målnigt bild från dagens långpass

ll

Humört sjönk till att bli lika grått som vädret, och jag var säker på att jag skulle få vända nosen hemåt igen.

Efter ett par minuter i kutad amenposition och en rejäl nässnytning i ett stort höstfärgad lövblad (It works fine!) forsökte jag lunka lite igen –  och kunde tårögd, gråtmild och lättad trava vidare och fullfölja dagens tänkta 15 km. Kattastroftankarna släppte efterhand, men återigen blev jag påminnd om att det verkligen kommer bli extra tuft att klara av mina löpplaner med den här jädrans lyten som inte verkar bli bättre – but so far I’m still sticking to them! 🙂

…och det är det väl heller ingen som har sagt att detta kommer bli lätt!

Tejpad rehab

Gårdagens finurliga gymbild i kabelmaskinen

Välkänd cuff-övning för axel – här försiktigt rehab med balans på motstående fot – och gärna med en handduksrulle under armen för bättre effekt (som jag såklart glömde här)

llFörsiktig rehabövning för axel med balans på motstående fot – gärna med en handduksrulle eller dylikt under armen

Ja då har man äntligen fått komma till en ny och riktigt kunniga sjukgymnast – vilket passar bra då min förra verkar vara på väg att ge upp mig.

Det blev ett riktigt intressant möte och jag är något förvirrad och oviss om vad som egentlige försiggår inuti min axel & arm nu, så just dét får jag återkomma till när jag fått undangjort ett par sessioner till samt ta en snack med mitt läkarkontor igen – det kanske inte kommer bli någon vacker historia, men jag har fortfarande hopp om att det skall sluta bra tack vare nya sjukgymnasten.

Blev iallafall tejpad i axelområdet bl a för att hjälpa till så att mitt rörelsesmönster inte bli fel, man vill ju automatisk undvika smärta och börjar röra sig på ett sätt som kan göra ont värre. Och lite finurliga rehabövningar har man fått att nöta på – vilka jag gärna gör bara jag får hålla igång överkroppen på något sätt.

ll

Tejpad hos nya sjukgymnasten – bla a för att hejda att mitt rörelsesmönster blir fel

“In the midst of winter, I finally learned that there was in me an invincible summer.”

A. Camus

Shockwave…

..therapy… eller stötvågsbehandling har min axel behandlats med den senaste månaden, ont, men skall vara effektivt för idrottare som vill undvika ofrivilliga viloperioder.

Tidigt i morse cyklade jag iväg till sjukgymnasten för en sista shockwave-behandling. På grund av ökt smärta och mer stelhet skall frusna axeln nu få vila några veckor. Svängde inom gymmet på väg hem för ett snabbpass där jag även kom i snack med en kille som i tidigare år sprungit marathons, jo, jag suger glatt till mig all användbar information jag behöver nu för att kunna planera lite framåt.

Kvällens sista pass blev en härlig 3-milare på min rullande bästis – och med ca 1000 stk insekter fastklistrade över hela mig väl hemma igen *skratt*

Klättring med frozen shoulder

Inactivity is not an option!I lutande väggen fick jag dock ge mig igår…

Igår var jag äntligen tillbaka upp i klätterväggen igen för att testa hur min defekta axel fungerar under klättring. Jag har ju redan provat mig fram på vad som går och inte går under mina andra träningsformer, och trodde väl egentligen inte att det skulle funka att klättra överhuvudtaget – fast det gick faktiskt inte så värst i rak vägg iallafall! Inte alls lika enkelt som förut, näpp, men man smög sig då uppåt på ett vis med 1 1/2 arms kapasitet …ho..hoo.

Vila och passivitet är altså inte den rätta behandlingen i mitt fall – så sant jag inte går till någon idiotisk överdrift of course – och det är ju självklart en såpass aktiv tjej som jag riktigt lättad över – borta är målnen, framme är solen.

Klätterskorna i användning igen – och nu sitter de perfekt

Efter ett besök hos min nya sjukgymnast förra veckan känns det lite ljusare igen som ni ser. Vanlig röntgen visade inget (vilket är bra), så genom en ultraljudscanning och rörlighetstest mistänker vi nu frozen shoulder/frusen axel orskad av ett fall på isbanan i januari, och kan hålla i sig några år innan den läker. Mobilisering, värmemassage, stretchövningar och laserbehandling hos sjukgymnasten gör riktigt gott nu och verkar också smärtlindrande.

Nä… seså, nog om detta – nu skall jag ut på en härlig löprunda i varma vinden – SeeYaSoon! 🙂

4 mil

Vi har äntligen börjat rusta våra nya mtb-cyklar med diverse manicker och tillbehör – idag åkte nya skärmar och flaskhållare på – medan vi väntar på mer från England.

Över 4 härliga mil på cykeln blev det idag. Skippade löpningen jag först hade tänkt klämma in i kardiopasset och trillade istället en extra mil på cykeln.

Tyvärr glömde jag att käka läkarens ordinerade mediciner för axeln innan jag gav mig iväg – så det gjorde onödigt ont i vissa positioner, speciellt när jag börjar dra med armarna i uppförsbackar. *suck* Det som är “bra” är väl att jag fick testa mig fram till vinklar som gör inte gör lika ont.. alltid något.. och är något jag får göra i alla sporter jag håller på med nu.

Pysslar med framskärmen – snart på plats