Nordlandsbanen railway journey in North Norway

I love travel by train in Norway, especially long distance railway where you are guaranteed an overdose of scenic landscapes both under, over, in between and straight through the Norwegian mountain world.

I have often travelled by the beautiful Bergensbanen and Raumabanen, and last summer I finally got the chance to travel both ways with the lengthy Nordlandsbanen (Nordland Railway) together with my dear puppy dog.

After finishing my work season in Lofoten I and puppy took a rolling and stormy ride with the ferry from Moskenes to Bodø where the night train along Nordlandsbanen was waiting us.

This railway train are solid, comfortable and always on time departing twice a day all year round. The train crew are very helpful and friendly – it’s not expensive either, from Trondheim to Bodø ((10 hours/729km)) for me and puppy on the morning train costs 45 EURO, and if you are lucky the free wifi Internet works too 😀

nordlandsbanen train trip norther norway railway travel dog

On the night train back I slept in my train chair (the sleepers don’t allow pets) and puppy slept on her plaid on the floor. You can collect a freesleeping package” from the train’s NSB Kafé which includes a nice fleece blanket, ear plugs and a blindfold – and we both fell asleep for most of that night after passing the Polar circle …again.

My sleeping beauty – I asked the train crew when the longest train stops occurred to let her out for a peenordlandsbanen night train trip norther norway railway travel lapphund dog


Please find seasonal/minute by minute inspiration in this beautiful NRK/NSB video of Nordlandsbanen:

10 hours later: Next morning we wake up in Trondheim where a couple of hours with the corresponding morning train to Otta is waiting. A spontanious dog meeting was on that morning, so very nice to meet other traveling pets and their superfriendly owners.


The helpful bus driver took us from Otta station and up the serpentine roads I biked up last year, and this time it was pretty luxurious to just sit there and enjoy the awesome views without any effort.. for once. We got off at Mususæter and breathed in that fresh mountain air.


The two last kilometers towards my little paradise me and puppy walked while I rolled my bags and large suitcase on my kickbike (I used it to get to/from work in Lofoten), as small suitcase wheels are simply not made for gravel. I guess we where an odd, colorful and noisy procession along that peaceful mountain road.

Then finally we arrived to our goal – that very same mountain pasture in Rondane I had last year.. now I was really looking forward to spend 4 nights here, this time together with my happy puppy.

So wonderful to finally be back here, settle down by the fireplace and plan for an absolutely breathtaking mountain climb the very next day!Mysusaeter seterhytte by the fire relax Norwegian socks mountain cabin

Will be continued……

For more information and travel video of the Nordlandsbanen – visit this link at NSB (in English)

Baking Nordlandslefser in wood fired oven

Yesterday I spent an interesting and fun day in a baker’s hut surrounded by beautiful winter wonderland. I hired the hut for a symbolic amount as I wanted to try baking Norwegian traditional “Nordlandslefse” or “Tjukklefse” in a real wood-burning baking oven. I’s a kind of griddle cake my mother used to serve us, and those days we always ate them with delicious chilled “rømme” (sour cream) on them as my mother loved all kinds of milk products.. yeah..she always did her own cottage cheese too, and still doo.

The super cosy baking hut I hired for a day. It was pretty cold outside, so firing up the baking oven and some candles made it really nice, warm and Christmas-ish…  örnsköldsvik bagarstuga vedfyrt vedeldad lefser tunnbröd stuga cabin

So, I started out making a little fire in the middle of the oven, It would take at least an hour to get the oven hot enough, so in meanwhile I prepared everything I needed on the baking table and finished the dough.

The baking hut also offered a great baking-board with hight-adjustment, but I just loved this wonderful outdoor winter landscape view and stayed working on the ordinary table by the windows – you fully understand don’t you?gottne bagarstugan lefsebaking winter view wood fired baking oven hut norwegian traditions food

When the firewood was turning black-ish I divided it carefully into smaller parts and spread it around the baking griddle for more heat, when hot enough I used an ovens scrape to push the red-hot embers aside to make place for baking, finally I took a blow pipe to blow away any rests of ash – ready to bake!

Sifting the flour to get a lump-free dough – and waiting for the firewood to turn into an ember baking paradise

The first thing I learned yesterday was to be very generous with the flour, if not you will have a living hell rolling out and handling the griddle cakes in the oven .. and just don’t be too generous with the salt of hartshorn, I was pretty close to the limit here, but the great taste overruled it ..thank God!

This female grinchen hobbit is very satisfied with the result from the first time with wood fired “lefsebaking”

The last pair of “Nordlandslefser” are getting baked in the slowly dying ember – I must say that the feeling of baking in a real wood-fired oven really boost the joy of baking.. I want more!Bagarstuga lefsebaking wood-fired baking Norwegian tradition scandinavia

I really had a great time baking “tjukklefser” here, I would have stayed much longer.. but needed to be home before my son got back from school.. so, this was certainly not the last time I rented this baking hut, the lessor also dropped by for a quick visit to taste the Norwegian griddle cakes, and wished me very welcome next time… looking forward of course, I already know what to bake.

Filling up with more firewood after baking – my lil’ dog has been a real doll today too, so patient indeedörnsköldsvik bagarstuga vedfyrt vedeldad lefser tunnbröd stuga cabin


The recipe for Nordlandslefser (Tjukklefse) – shot directly from the hips (so approximately):

  • 250 g melted butter
  • 1 cup white baking sirup
  • 2 cups sugar
  • 2-3 cups cultured milk/kefir
  • 2 eggs (fresh from Gottne äggbod)
  • 1 – 1 1/2 teaspoon salt of hartshorn
  • 1 teaspoon baking soda
  • Ca 1 kg white flour

This is how I proceeded:

Basically I mixed the wet ingredients with the dry ingredients. I used a big flour bolt and sifted the dry mixed ingredients into the wet ingredients, blended everything slightly (don’t knead the dough too long) and adjusted the amount of flour to get a “non-sticky” dough.

I divided the dough into “buns” and rolled them out as thin as possible with a rolling-pin using flour both under and over. Before I used a wooden oven spatula to move the cakes into the oven, I “patterned” the griddle cakes with a “naggkavel” – a sort of knotted rolling-pin. The oven baking itself was the easy part,  the heat was perfect and I baked the griddles quick on both sides, moving them around a bit in the oven so not to stick.  I let them cool down on the net shelves and packed them in plastic bags.

More or less about 20-25 newly baked thick and tasty “Nordlandslefser/Tjukklefser – maybe not with a perfect rounded look, but as good as it gets firs timelefser lefsebaking tunnbröd äggboden gottne örnsköldsvik västernorrland baking nordlandslefser tjukklefse


If you dont have access to cold delicious “rømme” (sour cream) -these Nordlandslefser/Tjukklefser will also taste great with a creamy mix of butter, sugar(sweetener also works) and cinnamon, just mix it and smear it on.. yummy especially for the children.

Brown cheese/Norwegian goat cheese (brunost/geitost ) also works like a charm here … and if you want to shoot further from your hips for Christmas – you can do as I did, put some saffron in parts of the dough.. holy f… 😀

Madeira travel and hike

Yet another solo budget travel is recently done! Spectacular landscapes are affordable for all to joint if you use your head just a lil’ bit before booking your travel. I will very soon get back to you with some of my own advice for inspiration when you want to save money when travelling… cuz most of us want to go – but think we can’t afford!

I had a relatively impulsive visit to beautiful Madeira in Portugal, and of course it was the spectacular nature and outdoor activities that allured me to choose this green, mountainous and steep island… but in the end I think that also all the people you meet on your travels sum up at least half of the total travel experiencesolo that is.



Hike/vereda from Pico do Areeiro to Pico Ruivo (Madeira’s highest point at 1862 masl.) and back. I often read the advice to start early, but if you want this awesome sunset above the clouds, have the whole hiking trail return from Pico Ruivo for yourself (didn’t meet a single soul on my way back) and enjoy the marvellous afternoon light – I can suggest you start a lil’ bit later! This hike is absolutely awesome!!

Have a look at magic moments in my Madeira shortie:


The magnificent hike around Ponta de São Lourenço  – I did twice – it was so beautiful and powerful to both feel and see the nature forces and cool geological formations. Make sure you have a chat with one of the park rangers if you want interesting information about this area.

Madeira travel landscape nature
Ponta de São Lourenço – the hike that will seduce you to come back several times during your stay


There are plenty of awesome and scenic hiking trails/levadas, mtb/downhill/road biking and other outdoor activities to do here… so for me just 1 week was not enough to carry out all I wanted to do… it is easy to forget that you WILL need a resting day or two if you hike/bike/move a lot around on this  island – the steep hills are not for the faint of heart!  ..  or am I just looking for another reasons to go back?! ;D

When you hike around the island observing all the peculiar formations and weird plants – you probably can’t avoid thinking (if you are of the curious type like me) how all of this came into being. Tick off a day/half day, and take the bus (takes several hours one way) to visit São Vicente with it’s volcanic Caves and Volcanism Center to learn more about the island. And also enjoy breathtaking views when the bus are zigzagging up/down the roads passing Encumeda.

Volcanic caves in São Vicente –  I just love this shit!


When leaving this island I was filled with new energy, got my inner strength back again…and best of all – happy as a lark! Much thank’s to the wonderful nature experiences – but also all the wonderful people I met – you really made my travel awesome! Obrigado(a)!

If you want to see more of my photos from this wonderful trip (and lots of other hikes, bicycle tours, climbs, expeditions and travels I do..  then don’t be shy – follow me on Instagram!

Stromboli volcano

So, where else can you enjoy a starry sky, reflecting moonlight, beautiful sunset and powerful lava eruptions – all at the same time??? Stromboli rules!stromboli-nature-moonlight-sunset-vulcano-night-landscape-photo-liss-myraas

Tutto bene! I’m finally back at the Aeolian Islands – this amazing volcanic archipelago based north of beautiful Sicily in the Tyrrhenian Sea. These islands have spellbound me since I visited the islands Lipari and Vulcano 4 years ago, including mount Etna in Catania.

This time I once again was on a quick trip with only 3 whole days to spend on these islands, so I planned as well as possible ahead – and despite a flight delay spending 8 hours in Düsseldorf airport I managed to do what I really wanted to do thank’s to the wonderful Italian hospitality! Grazie!

Isola di Stromboli

Stromboli stratovolcano in daylight and a glimpse of the village church below it stromboli vulcano village church mountain landscape view photo liss myraas


One of my dreams for a long time was a trek up to Stromboli’s craters to observe the still active volcano and lava eruptions. In the morning that day I went for a walk to the restaurant L’Osservatorio where you can enjoy a good meal(try a tasty spaghetti ala Stromboli), drink cappuchino’s or vino’s, and hear/observe Strombolis rumbling and eruptions (mostly visible at night from this place).

From this restaurant you can also trek up to about 400 meters to Sciara del Fuoco view point for a free view.  But if you for some reason don’t want to trek anywhere at all – you can instead enjoy a nice boat trip around the island to view the eruptions from the sea side.

The evening before the top trek I joined a boat trip around Isola di Stromboli that included a 2h disembark to visit peaceful little Ginostra, which I warmly can recommend for those who seek some tranquility stromboli ginostra aeolian islands sunset landscape photo liss myraas


Top trek evening: It was not that comfortable to put on my trekking shoes in the sweaty afternoon heat, but fortunately the trek upwards Stromboli’s trail was mostly shadowed by trees and bushes – and by the time you reach the sandy and stony area the sun beams are no longer able to grill you.

The amazing views will also make you forget anything else.  Pretty cool to look upwards and see the long zig zag serpentine trail of trekkers going upwards – Stromboli (3,031 ft) is one of the world’s most active volcanos, and also one of the most popular to visit – so you are certainly not alone up there!

Cant stop smiling – so happy to finally be up here – especially since the weather was absolutely brilliant  stromboli sunset vulcano landscape hike liss


Getting close to the crater area we could here Stromboli “roar” now and then – a lil’bit like the Balrog in The Ring. Now we where above the clouds, and the ongoing sunset was absolutely magnificent scattered with clouds. Steam and black smoke arisen from the craters and mix together with the surroundings in perfect harmony. For me this is pretty close to heaven – and you also get aware of and really feel that in the end the earth is in charge!

When beauty have no words…stromboli sunset active vulcano above clouds photo liss myraas


We went further up and crossed along a sandy ridge to have a good view down to the active craters. There was a bunch of trekking groups lined up along the view points, but the mood was mostly low-voiced – people just waited and enjoyed this special moment of being so near powerful forces of nature. And Stromboli did not disappoint us!

The short, powerful and spectacular lava bombs/explosions occurred quick and with no forewarnings – Wow! So instead of panicky trying to catch the bursts on camera I decided to just enjoy the show instead. Weird how that feeling of being so small compared to nature forces also can be so wonderfully euphoric – respect

Stromboli in the afternoon sunstromboli ginostra seaview aeolian islands sunset photo liss myraas


The trail downwards again is steep – but safe – you will walk in very soft volcanic sand and also wear a mask for protection against the fine dust, everything enlightened with your own headlamp.

Back at the hotel you better strip off your clothing upside the room (if possible) – or else you will find volcano sand all over the place.. and sometimes on very unexpected places ..ha..ha.. 😉

Tips & Tricks:

  • It is forbidden to trek up to the craters without an authorized guide – the penalty is 500 EUROS
  • Wear good hiking boots (some showed up in soft summer shoes of textile) – or hire the boots
  • Bring an extra sweater or a wind jacket – it can get windy up there
  • The guide will provide you with a helmet and mask for a reason, use it
  • Bring your own headlamp – you will need it in the streets too as there are barely any streetlights on this island
  • Bring a packet lunch (I had bananas, bread sticks, prosciutto ham and lots of water)
  • Prepare your fridge with some chilled drinks/foods before you leave for the trek in case the shops are closed when you get back (I was back in my room at 23:30 and went over to a nearby hotel to buy more chilled water)


Oh… don’t forget to see the cool volcanic plug Strombolicchio piling up about 2 km outside Stromboli. There are boat trips out and around this plug and it’s lighthouse, but you will not be allowed to disembark or walk up the steep stairs strombolicchio stromboli landscape lighthouse italy photo liss myrås


If you have any questions, you are welcome to ask and I will try to answer as best I can. You will find more information about Isola di Stromboli’s geology at and

I have another amazing trek from this are coming up here soon …so stay tuned as always my dear readers! 🙂

Have an awesome moment and view Stromboli live cam here:



Norway Bike Hike (Part 2): Galdhøpiggen and Jotunheimen

So the bike tour continued to roll. I fully enjoyed this feeling of freedom with no obligations, no time to keep and no strict plan. I made a lot of stops, mostly because I was not able to shut down my always observing “photoeye” – everything is interesting! Just like during my warmup bikehike-tour to Åndalsnes and Romsdalseggen 

The hospitality I met most places was really a joy.. so welcoming and helpful people, but still not pushing. Most of the time I didn’t at all feel alone as most people are very curious about what you’re up to, especially when you are “solotripp’n” I believe, and as a solo traveller you will pretty soon connect with other solo travellers from all over the world – awesome!

Billingen in Skjåk: Did a morning stopover here and was served a supertasty local produced breakfast by the lovely owner – afterwards I went out to do a spontaneous “poem-track” upwards the frothing river Tora before I continued my bike ride – such a cool experience and some wise words richer! This is also a gateway into beautiful Breheimen Nationalpark and Reinheimen NationalparkNorway Billingen Tora foss Breheimen Nasjonalpark diktarstig Jan Magnus Bruheim skjak photo liss myrås


Along RV15 you will have a 360 degrees of magnificent landscape views … but by the time I passed Grotli Høyfjellshotell the traffic had increased with more heavy traffic, however, as long as the road could offer me a shoulder it worked very well (see tip below). And fortunately (with a few exceptions) most drivers DO make allowance for cyclists. After bargaining a night in a cosy cabin along the way to dry up my equipment, a lil’ morning trek and tasty breakfast stopover at Billingen, I continued towards Lom national park village in Bøverdalen and Jotunheimen

Reaching Lom I decided to stay a couple of nights. so I set up my tent pretty near the always roaring river Bøvra at a camp site – of course with a beautiful view to the surrounding mountains, but please bear in mind that you may need ear plugs if you want to sleep near this river  😉

After a massive burger & fries dinner together with a chilled cider I decided to take an evening walk to check out the famous Lom Stave Church for some historical inspiration and design admiration – dated back to the 12th century! Lom stavkirke stave church Norwegian attraction history oppland photo liss myrås


The very next day I actually had a lil’ plan – to climb Galdhøpiggen – the roof of Norway also the highest mountain in Scandinavia and Northern Europe at a hight of 2,469 m (8,100 ft) – we just call it Piggen in Norwegian.

The rising sun was promising and the morning bus brought a nice bunch of mountain hikers & climbers up the serpentine road and into the Jotunheimen National Park. Since we had to cross the glacier Styggebreen we needed harness and safety ropes, but otherwise this is a not a hard climb and suites most healthy people,families .. and dogs.

Packet with mountain lovers at the end of Styggebreen clacier: After an exceptionally grey summer the sun finally glitters and illicit hordes of people to enjoy this fun and beautiful day – not exactly a day for those who seeks silence and tranquility – but for a change I actually loved to be among all these smiling faces    Norway mountaineering Galdhøpiggen styggebreen juvasshytta jotunheimen photo Liss Myras


NOTE! On our way down we met two tourists not wearing any equipment crossing the glacier Styggebreen, and they did not care at all that a guide warned them. This annoys me a lot, as I see it as lack of respect for nature and to use common sense in the mountains. And what kind of signals does this send out to others? It is really cheap to join a guided tour with necessary equipment at Juvasshytta! (It will only cost you 175 NOK)


In our “rope lane” we were accompanied by this absolutely charming and adorable samoyed dog – very energetic and also very photogenic …and of course posing like a king on the roof of Norway! 🙂Galdhopiggen jotunheimen Norway mountain lom samoyed mountaineering photo liss myaas


This day was 1 of only 5 sunny days on Piggen during the whole summer a guy told us – so we where lucky! The Norwegian army paid us a flyby-visit at the top of Galdhøpiggen with one of their hercules celebrate an awesome day. Many of us screamed when the air plane passed, it sure did look like it would crash right into the top hut ..ha…ha whohaaa!piggen herkules mountains

A flying view 


Back at the Juvasshytta we where a little bunch of very pleased people just sitting outside relaxing in the wonderful weather with some hot chocolate and candy, waiting for the experienced and kind bus driver to take us back down. I only have one important reminder/advice for days like save you a lot of pain: PLEASE …bring your highest sun protection!


Morning glory trek somewhere in Skjåk before hitting the road ….Norway Oppland Skjak Nysætervattnet water landscape photo liss myrås


To be continued…..


Some trip advice for travellers in Norway:

Travelling solo? Ask for a discount:

Now and then (especially if you’re bike touring) you want to rent a cabin to rearrange, fix and dry all your stuff (clothes, tent, sleeping bag, shoes etc) – mention that you travel alone and you may get a discount, very appreciated since renting cabins in Norway usually isn`t a cheap experience.


Local produced food, poems and national parks:

Billingen Seterpensjonat in Skjåk will serve you local produced products, breakfast and room. Also a gate to Breheimen Nasjonalpark, Reinheimen Nasjonalpark and the “Diktarstigen” where you can trek along the Tora river and read poems by Jan Magne Bruheim.  View their Facebook-page. 


Plenty of outdoor activities and adventures to do in Lom:

Make sure you spend enough time in the Lom (preferably at a decent price at one of the camping sites or Bøverdalen hostel if you’re on budget like me). There is so much to do in this area both for sports and mountain lovers or nature seekers that 2 days are far from enough…try out zip-lining across Prestefossen, climb a bunch of 2000-meter mountains, go into the ice world at the Climate Park (Klimaparken) or visit Norsk Fjellmusem.


Along road 63 and RV15 from Djupvasshytta to Lom you have 3 great national parks around (Right before you enter the RV15 from63 you can choose to take off and bike most of this stretch on a parallel road with much less traffic! – unfortunately I am not sure about conditions for this “cabins road”)

Jotunheimen Nasjonalpark

Reinheimen Nationalpark

Breheimen Nationalpark



Map of Part 2 from Djupvasshytta to Lom + the 3 surrounding national parks

Norway bike map djupvasshytta lom bicicyle tour part 2 breheimen jotunheimen reinheimen liss myras

Norway Bike Hike (Part 1): Geiranger and Norddal

The goal was neither to go highest, deepest, fastest, furthest or toughest – I would bike, hike and rest whenever and wherever I wanted – no stress – just be!  Finally the time had come for my very own “10-day-moment” and my trek bike was packed and ready to roll on a roadtrip. The Norwegian highway was waiting with its amazing mountains, fjords and solid people – once again I would curiously explore my own country.

Selfie: My very last mountain trek in Trafjordfjella before hitting the road, where I discovered this beautiful panoramic pearl that very day. Well, what a view to be leaving, but new one’s where waitingnorwegian mountain tafjordfjella fjelltur natur panorama liss myrås 

The bike trip plan had been yeasting somewhere in the back of my head all summer when I worked at the  power and avalance center in Tafjord, but it was not before I got my hands on a very cheap but solid Polish trek bike that I knew I would be biking home to visit my momma before heading back to Sweden where I live now.

A panoramic break at Eidsvatnet (Norddal) to enjoy this awesome mountain ridge named Skorene – it’s hhest point is Søre Skora wich is 1829 meters a.s.l Norway Skorene Norddal mountain ridge foto Liss Myrås


I collected the most essential bicycle equipment a little bit from here and there, something new, old and borrowed, and briefly planned possible bicycle routes and tent camps online … the rest would probably solve itself gradually on-the-road. I would say: Plan your trip to death = stress and disappointments! But one thing is important to plan when you bike in Norway – know where your tunnels are! (see link below)

So, what could be seen, done or enjoyd these 10 days I had for my very own disposal before going back to daily routines, duties and tasks piling in the horizon? Nature, nature and nature… and awesome wonderful people!! ♥

Looking back to Geiranger somewhere between those mountains – you will never get tired of the view!Norway bicycle ride Geiranger road landscape photo liss myrås

I did’t have a clue that my total bike luggage weighed well over 25 kilos! I had two filled waterproof sidebags, a handlebar bag and my tent roped on the handlebars, a waterproof stuff sack containing my sleeping bag on the luggage carrier, and finally a backpack containing my laptop and camera etc Not to forget new led lights, reflections in many forms… and of course my nice cool reflex pennant! 😉 It’s so goddamn important to be seen on the roads and in tunnels!

First aimed stopover was the famous Geiranger, so that day in August I finally rolled on my bike down the first hill away from my hired summer residence – a bit worried that the bike would violently puncture or collapse after a few meters, but it worked like a charm – all the way actually!

First through the scary Heggurdtunnelen for the very last time that summer …. passing Valldal and then taking the ferry across the fjord to Eidsdal and started the mild ascent up to Eagle Road (Ørnevegen).

From Ørnevegen everything went downwards the awesome serpentine roads only interrupted by a short obligatory photo shoot break at the famous Ørnesvingen. The nice thing about biking is that you also can stop on tricky places where cars can’t to get a great shot!

Shot on my way down Eagle Road (Ørnevegen) towards GeirangerNorway Geiranger Ørnevegen bike trip photo liss myrås


I did not feel for stopping when I passed the little town in Geiranger because it was just packed with lots of tourists, noicy aggressive buses and cars – this is not how I remember Geiranger from my younger days. I talked to a local that was pretty tired of this circus, tourists come into thei’r private garden and stare at them through the windows while they are having breakfast…  ha..ha visitors, please behave! 😀

Geiranger tent camping bike tour sunset photo liss myrås


So, I continued up the narrow and steeper sperpentine road that eventually would lead me to Djupvasshytta the day after. Halfway ascending I decided to spend the night at a cosy and peaceful camping. After a beautifulsunsetit rained all night, but my very cheap and light tent actually did not leak! Greatful for that indeed I am! The sun finally showed up at noon next day so I could dry my tent in the wind at no-time and continue up the panoramic road ascent up to Djupvasshytta where gale wind was waiting.

Welcomed by gale wind and rain when I finally reached the plateau close to Djupvasshytta (where I enjoyed a massive waffle-dinner.) From now the roads would slightly incline downwards – very nice after two ascents.  

Oppe på fjellet mot Djupvasshytta


The tunnel map for bikers below was indeed very helpful – in this way I could see when, where and how to prepare for every tunnel and readabout other bikers experiences. Especially useful when you bicycle along the Norwegian coast (I will find time to contribute the map with my own experience since one of the byroads was a bit dangeours):

Norwegian tunnel map


To be continued… 😉

Sova under bar himmel..

…har jag gjort både frivilligt och ofrivilligt.. det första är ju att föredra, som också gav mersmak under fjolårets snöleopardexpedition i Kirgizistan, och nu tänkte jag återigen sova ute i frisk luft.

Under ett par jobbfria dagar i Norge bar det som vanligt upp i Tafjordfjella. Det tog ca en halvtimme att traska uppåt på fjällvägen innan jag kom fram till Onilsavatnet där jag svängde in på bergsstigen upp mot Kallskaret (skylt finns).

Vädret var mestadels grått och lätt regningt, och att traska uppåt i våt och überfrodig vegetation är absolut inte min favosyssla, men så är det ju bara i detta området, mycket grönt uppåt vissa fjällsidor. Det blev rätt så brant och halt ett stycke upp i grönskan, men till slut når man sista “screepartiet” för det sista stycket upp.

På väg upp mot den ca 20 meter höga monoliten Kallen som mestadels är gjort av oxiderat olivin. När man kommer helt upp (kring 1000 moh) befinner man sig i ett “olivinsk” månlandskap (jag skulle nu snarare seja marslandskap) där geologerna ibland kommer för att ta prover. Där uppe satt jag iallafall denna dag med ryggsäckens skydd över mig, åt en banan och väntade på att regn & vind skulle lugna sig. Och det gjorde det minnsann. Solen tog över. kallen tafjord

Jag fortsatte nu inåt i skönt fjällanskap, nyfikenheten brukar pusha mig framåt på okända stigar. Tänkte ta mig inöver och ner mot Herdalen på andra sidan. På väg neråt hade jag fikapaus vid den gamla Kallskarsætra där det kryllade av får. Träffade där på några trevliga fårbönder som jag slog fölge med resten av stigen ner och runt fina Herdalsvatnet.

Den här ytterst kramgoa lilla geten följde efter mig överallt på Herdalsetra, även upp på denna stenen. Aww..vilket charmtroll! Herdalssetra är stället för alla som gillar djur! (länkt finns länger ner på sidan)

heradsseter herdalen geit natur heregga foto liss myrås


Herdalssetra är en 300 år gammal storseter som förespråkar ekoturism. Här kan du hyra en fäbod/sæterhus för natten eller köpa goda, hemmagjorda ekologiska getostkarameller – mums! Fåren, getterna och kossorna går fritt och betar här, med den ståtliga Heregga i bakgrunden. Och just uppe vid Hereggas “rasbrant” tänkte jag ju då minicampa den natten.

herdalsetra herdal more og romsdal foto liss myrås

Minicampen blev på en nerrasad gammal stenblock med mjuk mossa på, mest för att komma en lite bit upp från bushmarken. Jag låg vid rasbranten nedanför fjällväggen som sträckte sig rakt upp mot Hereggas topp, ja vilket syn å kika upp på från sovsäcken … och med vy ner mot Herdalsseter och Herdalsvatnet. Till slut somnade man till underbara ljudet från vattenfallet ca 150 m undan.

Fram med sovsäck, underlag och bivvy bag, det var skönt att få krypa ner och värma sig efter sörpiga stigar  – skorna hängdes upp till tork i trädet. Från ett mindre rasområdet längre bortåt vid vattnet kunde jag höra några stenar rasa iväg .. men kännde mig ganska trygg på det stället jag valde.  bivvy night outoor norway foto liss myrås

God natt – om inga järv besöker min lilla minicamp denna ljusa sommarnatt – så går allting bra. Bara ett gäng små gröna mätare som tyckte om bivvy bagen dök upp. Jag sov iallafall som ett lamm 5 timmar i sträck 🙂

bivvy bag sove natt under apen himmel Herdalsetra foto liss myrås


Efter en enkel frukost nesta morgon packades storsäcken och jag traskade iväg. Nu gick det brant uppåt så man fick hålla i sig lite här och där. Äntligen uppe kunde man njuta av fjällets finfina stigar (upmärkta) inåt mellan Heregga och Holeheia.

Här får man bl a skåda störtfina berglanskap, flera små fjällvatten samt en iiiskall elv att kryssa genom att först slänga skorna över (för här och där låg det fortfarande en del snö och is och smälte) samt en och annan uppskrämd fjällripa.

Morgonfrisk panoramavy mot Herdalen jag pricis klivit upp från – och de läckra glasyrklädda bergen. Finns även en bergsstig där nere (mot vänster i bilden) man kan följa över till Geiranger, men hann tyvvärr inte med att ta den streckan själv i år.herdalen 2


Och så var man till slut på väg ner mot Kaldhussætervatnet i lätt och fint terräng. Från bron vid Kalhussætervatnet fick jag gå ca 8 km på asfalterad fjällveg ner till fjorden igen där jag bodde – och då var ringen sluten! Man rundar hela Litlejordhornet på denna turen. 
tafjord kallskaret herdal kaldhusseter fjelltur foto liss myrås


Här hittar du mer information om berörd område med kartinformation etc:

Herdalssetra (övernatting, djur, besök etc)

Valldal Turisinformasjon(aktiviteter & sevärdheter)

Tafjordfjella på UT.NO (kartor m höjd, topografi, märkta stigar, stugor, etc)


Jag skall inte ens forsöka förklara hur årets första del har varit – nestan lite obeskrivligt. Kan bara konstatera att mina närmsta och jag varit genom mer än man trodde man skulle klara av… men just detta är inget jag tänker skriva om här.

Iallafall, nu äntligen börjar vår förtvivlan, chocken och rädslan så smått ersättas med hopp, stor tacksamhet och nya framtidsutsikter... och det känns nog alldeles underbart för alla involverade!

Starkare, klokare och piggare än någonsin…ja energien har börjat fylla upp kropp & knopp igen..  och lite av detta skvalpar ju såklart ut i bloggen ..ho..hoo…

En av de första kvällarna i Ålesund blev det en tur upp på Signalen med vy  över det kringliggande havet och de vitklädda bergstopparna åt alla håll – en “selfie jag ju inte kunde låta bli att ta signalen Aalesund norway photo liss myrås


En annan underbar sak är att jag sedan maj månad har befunnit mig i hemlandet Norge igen – men inte på min lilla ö ute i havet, utan innerst inn i ändan på en fjordarm kring 6 mil från Ålesund, bor och arbetar jag för tiden  … och här inne bland Norges faligaste fjäll stortrivs jag ju förstår ni väl! 🙂

Att få vara själv med sina tankar ute i naturen ger ett sunt perspektiv på saker och ting – här är jag nere vid sjön  på Skjongholmen en fin kväll med mot bl a Godøya (till höger) …spänd på hur den här sommaren kommer bli…Norway aalesund photo liss myrås landscape


Jag skall förstås berätta mer om mitt arbete här snart – och självklart ta er med ut i detta fascinerande landskap… ja ni kanske rent av blir sugna på att komma och hälsa på här i sommar blant alla stupbranta berg och blickstilla fjordar när ni får veta lite mer om detta fantastiska unika området… ohört vackert vet ni… och även lite faligt ja… ha..ha.. jaddet e Norge det.. hoppas ni blev nyfikna nu då!

Ses & hörs ganska snart.. untill then… behave! 😉


Foxy rävar

Inför senaste helgen packade jag expeditionssäcken (jo jag lyckades faktiskt fylla upp hela på 90 l) och drog iväg norrut med Järvsö som slutdestination. Sist jag var här för några år sedan hyrde jag en mysig fäbod och cyklade downhill i Bergcykelparken  – men nu hade jag lite annat i tankarna.

Ca 1 km in i rovdjursparken finns denna mysiga skogskojan som bjuder på öppen eld inomhus man kan grilla på och värma sig vid

Järvzoo skogskoja photo liss myrås


När jag är ute på äventyr både både nära och fjärran, så hoppas man ju alltid på att få öga på vilda djur att fota – fast då gäller det ju att vara snabb och naila inställningarna  – särskilt med tanke på kombinationen skarp sol, snö och skugga nu om vintern.

Detta ville jag nu “träna” lite mer på där uppe i fina rovdjursparken – och i 2 hela dagar strosade jag runt på Järvzoo:s trätrottoarer och njöt av lugnet, naturen, alla de fina djuren samt lite trevligt folk här och där. En riktigt lyckad fotohelg på alla sätt och vis blev det 🙂

Tjusiga rödräven kom fram när jag sto helt ensam utanför dens inhägnad – en rätt så nyfiken och snygg liten filur

Red fox photo liss myrås


Fjällräven: Första dagen syntes hon inte till alls – men dagen efter var hon framme och poserade som den fina lilla lady hon är i sin tjocka gråvita vinterskrud till päls – och vilken praktfull svans! ..hoppas den kommer mer till sin rätt vid nesta plåtning:

arctic fox fjallräv photo liss myrås


Fortsättning följer….

Tidningsartikel om voluntära snöleopard-expeditionen

Supertrevligt att Västerås tidning önskade intervjua mig för en liten artikel (sidan 8) om den voluntära snöleopard-expeditionen i Kirgizistan i sommras.

tidning artikel snöleopard expedition kirgizistan

Jag önskar se många fler där ute åka iväg på meningsfulla och lärorika äventyr som det här – själv gjorde jag det i samarbete med non-profit organisationen Biosphere Expeditions som fokuserar på bevarande av vilda djur & natur (och som mottagit en rad utmärkelser, bl a från National Geographic, för sina expeditioner), men det finns många andra ideella organisationer där ute som erbjuder liknande… allt efter vad just du brinner för!

Issyk-Kul lake roadtrip och rovdjur på rehab

Efter 1 års väntan och förberedelser kändes det förstås lite tomt när expeditionen väl var över. Tillbaka i Bishkek öste vi på med hela två avskedsmiddagar innan de flesta åkte hem till sina respektiva länder.

Kvar från expeditionen fanns då jag (svorskan), ett supertrevligt par från Österrike (som tilldagligen också arbetade med naturvård) samt vår Kyrgiska voluntärkompis. Tillsammans lassade vi sistnämdas land rover full med våra backpacks och lämnade återigen den dammiga och stekheta hovudstaden med kurs österut.

 Genom vår vän samt zoologen Volodya från expeditionen hade vi fått möjligheten att besöka NABU’s Wild Animal Rehabilitation Center vid bergen som omger Issyk-Kyl lake – så vi bestämde oss för att ta en roadtrip kring  hela den här enorma och übervackra sjön som också är världens nest största bergssjö (efter Titikaka).

En praktfull golden eagle med sina starka vassa klor- och långt tungare att hålla på en arm än man kanske skulle tro


Under färden första dagen susade vi längsmed grensen till Kazakstans bergområden och köpte med oss en gigantisk och smaksrik vattenmelon från bönderna som fanns längsefter vägen – melonen kostade under 1 euro!    Efter några timmar tog vi en impulsiv avstickare från vägen ner till vackra sjön – här kunde vi äntligen få ta ett härligt svalkande dopp och lunchade bl a på gott nybakad bröd, ost, choklad samt min hemmagjorda nötte- och fruktmix.

Vi undvek också medvetet de större turistanläggningarna som låg här och där längs sjön – istället hittade vi vid hjälp av vår lokaka vän ett sjukt billigt pensionathus nere vid sjön första natten – där vi hade lilla stranden och bryggan helt för oss själva.

Härren i huset drog iväg och handlade i affärerna allt vi önskade inför kvällen medan vi själva badade, solade och väntade på kvällsmålet.


Första kvällen: vi satt såklart utomhus och fick serverad en riktigt smakfull kött-och risrätt (Mujaddara??) de brukar käka här efter ramadan som avslutades just denna dagen.

issyk kyl lake guest house



Vi hyrde även grannens roddbåt och spanade in en liten “fågelö” ute på Issy-Kul lake – se bara hur blickstilla det var på sjön som inramades av de höga bergstopparna i bakgrunden – absolutely magnetic!

issyk kul lake rowingboat evening liss

Att stå och köa på en bensinmacka kan vara ytterst underhållande – eller rent av intressant – som gammal motorcykel-lover kunde jag ju inte låta bli att gå och prata med dessa trevliga polacker som körde offroad bl a genom Afghanistan, Tajikistan och nu Kyrgyzstan 🙂 De kunde bl a berätta för mig att de träffat på 2 snöleopardjägare uppe i bergen i Tajikistan 😦

polish offroaders that met 2 snow leoaprd hunters in tajikistan

Se så! Dagen efter kunde vi äntligen sätta kursen mot snöleoparderna!

Åh jösses vad vi såg fram till att äntligen få se dessa bergsspöken på riktigt efter alla aktiviteter och sysslor de senaste veckorna …för inte att snacka om åren man längtat – för min del helt sedan jag fullständigt trollbands av dokumentären med Anders Lunding och Örjan Johansson i Mongoliet.

När vi senare svängde av för att hitta rehabiliteringscentret körde vi oss pyttelite villse på de guppiga vägarna och var tvungna att ringa förståndaren Viktor för assistans. Han kom till slut störtkörande förbi oss i en av de där riktigt goa gamla ryska UAZ-militärfördonens minilimpa, vevade med armarna att vi skulle följa efter honom (här skulle det sannerligen icke stoppas nej), och gasade på.

Skymtvis såg vi bara dammet och bakdelen på hans fördon där det hoppade och dansade uppåt på de osynliga traktorvägarna – tills vi plötsligen var framme utanför stenstugan vi skulle sova i.

Stenstugan vi övernattade i – enkel men ganska snygg va?! Och med utedass någonstans uppi backarna

our cabin at the snow leopard center

Efter att vi lassat av vårt pickpack och rullat ut soväckarna på golvet i stugan gick vi spända upp till inhägnaden för att äntligen få kika på snöleoparderna. Vid inhägnaden, som är världens största på ca 7000 kvadratmeter, kunde vi inte se röken av en enda av de fabulous 5. Tänk er, vi kunde inte få öga på dem i en inhägnad som var någonlunda “överskådlig”, så tänk bara på hur det då är att få öga på dem ute i den stora vilda naturen!

Som tur var det dags att mata katterna, och brevid mig höll de två djurvaktarna på att hacka upp deler av en åsna – jaha, då fattade man varför det fanns så himmla många åsnorna som trackade omkring och betade på området – en del av dem skulle så småningom bli mat åt snöleoparderna – det gick åt ca 1 åsna i veckan på de 5 katterna.

Assubek drog mig med in i ett litet “kammare” där vi på nära håll kunde beskåda de två systrarna som rev och slet i sina köttstycken – den ena byxade plötsligen fram och fräsade mot oss, we got the message – och tog några steg tillbaka och lät dem käka i fred – wow!


 Djurvaktaren Assubek och hans medhjälpare styckar åsnan i lagom stora bitar – alla 5 ska få

measuring donky meat for the cats liss


Att få stå på nära håll och betrakta dessa fascinerande varelser väckte helt klart diverse kännslor – en blandning av fascination, vördnad och ödmjukhet.  Dessa katter är förstås inget att leka med. Dock så lever katternas långa tjocka och lurviga svans verkligen upp till sitt rykte, och var som en elegant bågad förlängning av den redan smidiga kattkroppen.

Bara lite trist att de fanns där på grund av diverse tråkiga omständigheter, de skulle ju varit ute och levd i det fria. 3 av snöleoparderna, tjejerna Bagira och Alcu samt hanen Kunak, hittades i hemska rävsaxer och blev såpass skadade att de inte kunde klara sig själv i det fria igen. De 2 systrarna Fialk och Kolyuchka föddes här i 2009 (och Kunak är förstås pappan till dessa unga damer).



Och precis som katter brukar göra – stora som små – så uppskattas en solfläck i tidiga morgonsolen också av denna stora katt. Vi klev runt hela inhägnaden och blev dyngsura av morgondagget innan vi hittade denna katt softandes i morgonsolen – väl värt varenda daggdroppe vill jag ju påstå

resting beauty ( wild animal rehabilitation center)


En av de två systrarna – jag tog bilden med zoom när de höll på med sin “morgonmotion”

snow leopard NABU wild animal rehabilitation center in Yssyk-Kul _ Foto Liss M


Kunak – pappan till de två unga systrara softar på sitt faroritställe – söt och oskuldig sovande – stolt och maffig stående på lilla bergstoppen i inhägnaden

beauty sleep  (wild animal rehabilitation center)



Det fanns en till loden charmör på rehabiliteringscentret – nämligen det här lodjuret som blivit fråntagit någon som höll det som husdjur och som gick runt i stan med den i band – nu kan den inte klara sig själv ute i det fria och väntar  på att placeras ut till ett djurvänligt zoo.

lynx lodjur issyk kul lake district liss

Om morgonen hoppade den runt på väggarna eller hängde i taket – klart den längtade ut för att springa och jaga i sitt naturliga miljö. Ibland satt den bara och stirade på oss med sina nestan mänskliga ögon. Det känns trist å se den bak gallret – men  också gott å se att de slutligen blir omhändertagen av de rätta människorna.


En och annan rovfågel fanns också här på rehabiliteringscentret – de konfiskeras från diverse öden, tas hand om och släpps så småningom ut i det fria igen. Den här örnen avnjöt sin lunchfångst av obestämd slag.  Jag antar detta också är en ung golden eagle (kungsörn)??

kirgizstan birdie eating lunch liss



Vi blev bjudna både på god kvälls och tidig frukost uppe i den här lilla trästugan där djurvaktarna bodde – med praktfull vy ner mot Issyk-Kul lake.  Vi hade riktigt skoj ihop och Assubek sjöng och uppträdde för oss. Skratten gick förstås i taket när jag bjöd runt på den kirgiska konjaken jag hade fått i gåva.     

Morning cottage view at the wild animal rehabilitation center Issy Kul liss

Täta morgondimman döljde stugan helt – men man kunde höra att Assubek redan var igång och arbetade där uppe.  När dimman lättade lite kunde jag betrakta den här utomordentliga vyn från snölepardernas inhägnad.


Djurvaktarnas hemgjorda camou-dusch.  Långt lyxigare en våra ostabila duschtält i base campen..(ja jo, så fyllde jag väl på med lite väl mycket vatten dårå ..hi..hi) . Awesome!

camouflage shower issyk kul district



Dagen efter hann vi med att kika lite mer på åsnorna samt en flock rävar som lekte i närheten innan vi fick seja hejdå och åka vidare på vår roadtrip.

stan Karakol stannade vi för en mäktig lunch,  en snabb ortodox träkatedral-visit, diverse “proviantering” och släckte även våra värsta Internät-abstinenserna..ha..ha… Nu  gick färden vidare längsmed sydsidan av Issyk-Kul lake. Jo,det är vackert hela vägen runt sjön förstås, men jag håller dock en liten knapp på sydsidan som är lite mindre “turistifierad”.


Bergen som omsluter Issyk-Kul lake – bilden tog jag på sydsidan av sjön 

mountains around issyk kul lake liss


Vår enkla och charmiga strandvilla villekulla på sydsidan av Issyk-Kul lake

issyk kyl lake our beach house for 2 days liss


Utpå eftermiddagen hittade vi en liten stugby placerad perrfekt nere vid en låång fin sandstrand. Vår färgglada och ytterst prisvänliga villekulla bjöd på 2 sovrum med “dush & utedass” placerad utanför i mitten. Gammalt och enkelt javisst – fast vi stortrivdes där ändå och stannade i 2 nätter.

När vi somnade här första kvällen kunde vi ligga där och lyssna till sjön dåna och rasa när de stora vågerna som slog mot stranden – morgonen efter skrattade vi som barn på dagis när vi under morgondoppet kastades runt som i en tortumlare av vågorna…


Hästarna fanns förstås här med och sprang gärna i flock nere vid stranden.  Innan en längre kvällspromenad hade sjön hunnit lugnat ner sig och bjöd på vacker solnedgång och härlig temperatur.

horses issyk kul lake sunset


Ena dagen drog vi upp till  Skazka (Fairy Tale) canyon som inte låg så långt från vår “villekulla-beach”. Torrt och stekhett som attans där mitt på dagen – men här kunde vi beundra otroligt coola rödaktiga, abstrakta (och ibland något vulgära) sandstensformationer i häftig kontrast mot knallblåa bergssjön & himmlen. Et ställe man måste se och uppleva med egna ögon!

fairy tale canyon kyrgyzstan issyk kul lake liss



Tai Chi i morgonsolen vid Issyk-Kul lake – jag forsökte hålla igång det jag lärt mig tills nu – och när man varit “supersosial” ett tag behöver iallfall jag en liten stund för mig själv. Tai chi är en sånn fin grej där man kan “bli borta en liten stund”  

tai chi issyk kul lake beach kyrgyzstan liss


Lite reseinfo – jag forsöker att fatta mig kort. du är välkommen att kontakta mig om det skulle finnas frågor eller dylikt om detta:

  • Expeditionsansvariga : Bioshpere Expeditions – non-profit organization med voluntärexpeditioner som specialiserar sig på bevarande av otrotningshotade djurarter och natur. Besök gärna deras hemsida om du vill veta mer om det att voluntärarbeta för vilda djuren och naturen.
  • Flyg: 3 200 SEK t/r – jag valde att flyga från Stockholm till Bishkek genom Pegasus Airlines och sparade flera tusen kronor (jag jämförde med de andra på expeditionen) på att leta lite flygresor online. Jag hade en bekväm resa med en mellanlandning i Istanbul (Sabiha Gökçen International Airport) innan man landade i Bishkek kring 04:30 om morgonen.
  • Hotell: Jag bodde både på Rich Hotel och Villa Hotel i Bishkek, båda ligger på Frunze St. – rimliga hotell med stora rum och allt man behöver. På roadtrippen betalade vi kanske max 100 dygnet inkl frukost eller halvpension genom att inte bo på dyrare turistställen – istället var vi mer impulsiva och frågade folk). Läs gärna mina recensioner på TripAdvisor (har inte hunnit recensera allt från senaste resorna än, men det kommer)

 En Apollo-fjäril som trivdes gott i händerna på en av våra “teammates” apollo fjäril butterfly Kirgizistan

Mitt personliga reseförslag till dig!

Jag har vid olika anledningar pratat med folk som varit på rätt så dyra trekkingresor (priser på 30 – 40 000 är inte ovanligt) där de garanteras få se snöleoparder. Dessa pengarna går oftast (och mestadels) direkt till resebolagen och den resande får oftast inte se någon snöleopard. Det finns ju goda orsaker till att snöleoparden kallas the mountain ghosts…  ja även en del som arbetar med detta till dagligen “ute i fältet” har alldrig sett en snöleopard i villt tillstånd!

Visst,det finns väl områden i världen där snöleoparderna finns i ett tätare omfång, men jag skulle ändå uppmuntra folk till att tänka om lite här. Som voluntär på expeditionen (jag fick förstås spara upp under ett år) betalade jag kring 16 000 för själva expeditionen (jämför gärna detta med det ni hittar där ute på nätet)- och då vet jag att förutom utgifterna till mitt livsuppehåll (som inte lär kosta skjortan i de flesta länder snöleoparden förekeommer i) så går dessa pengarna faktiskt till non-profit organisationens arbetet för vilda djuren och naturen!

Det finns många där ute som gärna skulle vilja göra mer än att “bara” ge lite pengar till sin hjärtesak – men som tror att de inte kan eller får utan omfattande utbildningar – men så är det inte! På det här sättet har man faktiskt chansen att få vara med göra välbehövlig nytta på många olika sätt, lära sig mycket om sin hjärtesak IRL – och inte minst ha fantastiskt kul tillsammans med andra likasinnade!

Jag hoppas att på något sätt kunna inspirera ni där ute till att på liknande sätt vara med och tillvarata det vackra vilda – ja, medan det fortfarande finns kvar!   


Åtminstonen värt att överväga när ni planerar nesta äventyr.. eller hur?  🙂


En sista bild (ni måste ju vara trötta nu av all denna text) –  från Jeti-Ögüz Rocks (“Жети-өгүз) precis på baksidan av Broken Heart mountain

broken heart mountains kyrgyzstan

Expedition snow leopard in Kyrgyzstan – Part 2

Varje dag under 2 veckor gick jag och det lilla team jag hörde till upp till närmare 4000 meter- och ner igen. Inte bara skulle vi ta oss upp, utan också kontinuerlig kolla efter spår från olika djur (man är ju förstås också intresserad av bytesdjuren som snöleoparden jagar samt andra som lever omkring), och hittade vi något som kunde vara av intresse skulle det antecknas,  fotograferas samt registreras på gps. Cell efter cell på kartan utforskades på detta sättet av alla team.

Under den första veckan anmälde vårt team sig till att åka iväg på vår första “overnight stay” i en av de många vackra dalarna. På väg dit kikade vi (återigen) inom en av herdernas yurta’s och fick serverad en frukost nummer 2. Någon viskade i mitt öra att jag av hövlighet borde drick upp hela skålen med den fermenterade hästmjölken – kumis – trots att min mage inte riktigt tål detta. Jag fick i mig halva – mer hövlig än så gick inte …  och magen skulle senare få seja sitt … igen.

Bjuden på en frukost nummer 2 i  vackra färgrika yurtan

2.nd breakfast in yurta for first overnighters

Den ökända skålen med kumis –  samt gult “smörfett” från fårsvansar (som vi kallade the Shakira-sheeps), yoghurt  mm – och i bakgrunden ett supergott nybakad bröd fortfarande varmt, att klämma in lite ost i brödet blev en riktigt läckerbit i lunchpaketet uppe i bergen

Kirgisistan frukost i yurta liss

Väl framme i dalen gjorde vi snabbt klar vår lilla camp och drog därefter direkt iväg på en av de hårdaste uppstigningarna under dessa två veckor. Teamet som några veckor innan monterade fällorna var ursprungligen 8 pers, men bara 3 orkade ta sig hela vägen upp.

Själva dagdrömde vi om att kunna hyra herdarnas hästar medan vi steg för steg svettade uppåt. Vårt uppdrag var denna dag att checka och byta ut minneskorten som fanns i de 4 kamerafällorna uppe på bergsryggen. 


1 av 4 kamerafällor vi checkade den dagen

camera trap check liss


Blowout med spektakulär vy

Efter xx-antal timmars uppstigning började vi se ljuset i tunneln så att seja – fast det gjorde även min mage som hade bråkat & brakat hela vägen upp. Nestan uppe vid bergsryggen, mitt i branta steniga bergssidan, fick jag shusha i väg de andra, blixtsnabbt hittade man nåson sorts balans och hukade ner sig medan man genomled världens “blowout” i samma veva som man svor att alldrig mer vara hövlig på kumis – fast vyen jag erbjöds från mitt sneda “utedass” var då var alldeles spektakulär!

Så ett lyckligt leende mitt i eländet bubblade fram ..hi..hi  Ja man kunde ju lika gärna se det från den ljusa sidan – inte varje dag detta här – och så var man ju nestan uppe! Och dessutom uppförde sig magen alldeles exemplariskt de kommande dagarna… var ju inte mycket att bolla med där inne längre.

Det enda bekymmer var väl att jag nu sannolikt hade skrämt bort eventuella snöleoparder och andra djur från att vistas i området  – for ever! :mrgreen:

Äntligen uppe på ena bergsryggen där vi lokaliserade och checkade 4 kamerafällor utplacerade längs ryggen – i ett milt sagt magiskt landskap!

ridge walk checking camera traps liss


Under öppen stjärnhimmel

Innan vi kom tillbaka till vår lilla camp igen hade vi smygkikat på kamerafällornas minneskort vid hjälp av mitt kamera – inga snöleoparder syntes förstås, nej, så enkelt låter INTE bergsspöket sig fångas på kort  – men det fanns några cool bilder av andra djur.

Några bilder från de första kamerafällorna vi kollade – kul å se vad som försiggår om natten och i de tidiga morgontimmarna. Tycker det fanns en riktig kul bild (nedan till höger) där en argali jagar iväg lilla räven – ser ni?. (Och – för skoljs skull var det någon som kom på att montera upp kamerafällor vid vår base camp för att spionera på alla feta murmeldjuren som bodde där – just detta hade vi mycket skoj med i base campen!) 

kyrgyzstan animals birds camera traps

Jag och två av killarna valde att spendera natten under öppen himmel och hade med oss bivvybags för andamålet.  Att få ligga där i stillheten och kika rakt upp mot den stjärnspäckade himlen medan man kännde den kyliga fjälluften smeka mot kinden är en helt obetalelig upplevelse jag alldrig kommer glömma – det här e livet på sitt basta konstaterade man lyckligt och somnade om något ovilligt.

Morgonbestyr med vy: Efter en natt under stjärnklar himmel kom den värmande solen och torkade våra daggiga bivvybagar

overnight stay bivvy outdoor view liss

Vi fick besök av en herdefamilj vår lilla camp – äntligen kunde vi själva få bjuda dessa ytterst gästfria människorna på lite chai (te), käk samt lite godis. Man nyttjade så klart chansen att intervjua herdarna om vart snöleoparderna senast blivit observerad eller ev attacker på boskap – ofta kunde de ge mycket intressant vi vidareförmedlade till vår expeditionsledare.

2 av herdens söner – duktiga ryttare båda två!

Kyrgyzstan herder visitors at our overnight camp

Nesta dag väntade ännu en solspäckad dag med en brant (dock inte lika högt uppe  för en gångs skull) uppstigning till en klippsektion på andra sidan av dalen.

Där monterade vi upp våra medbrakta kamerafällor på passande ställen, la in vår namneinformation, gjorde registreringsarbetet så att de andra kan hitta fram till fällorna när de skall kontrolleras – tog oss ner igen och drog på eftermiddagen tillbaka till base camp igen.

Efter dagar på snabbnudlar och bröd längtade man nu efter chefen Emma’s friterade zucchinibollar!

Jag och Aman monterar  upp ena kamerafällan

installing camera traps kyrgyzstan

Ja ungefär så här rullade ju dagarna på …  overkligt snabbt! 

Vi gjorde ännu en “overnight stay” veckan efter som var rätt så händelsesrik på olika sätt, fast det går ju inte att skriva ner allt man har varit med om varje dag under den här expeditionen – och vissa historier vill man gärna ha för sig själv.

Bomsäkert är det att vi hade mycket kul varje dag oavsätt hur slitna vi var när solen gick ner … samtidigt insåg vi hur omfattande arbetet med att skydda djur och natur faktiskt är i dessa enorma och ganska ostörda bergsområden.

Att på det här sättet få vara med på att ta tillvara på vilda djurlivet och naturen tillsammans med kirgizerna kändes verkligen som ett äkta och givande äventyr – så det lär ju blir inte sista gången! 

“Overnight stay” borta från basecampen igen där jag och en av grabbarna sov i bivybags under ännu en stjärnklar natthimmel. Den här gången campade vi på en av herdarnas område där kossorna väckte oss om morgonen – precis samma kossorna som fräckt & frejdigt mumsade i sig omslaget till både madrassen och bivvybagen .. mohooo

kyrgyzstan overnight stay expedition camp

Tur med vädretllVi hade ju ett fantastiskt väder så att seja hela tiden där uppe i Tien Shan-bergen… ett par timmar med dimma och regn ena dagen samt en snabb snöbyga var väl det enda som avvek från en alltid strålande sol. Nere i Bishkek var det 37-38 värmegrader, fast det var det ingen av oss oss som längtade ner till. 

snowing mountains kyrgyztan liss

Yapp… floden rann direkt ut fra glaciären i närheten och var bara 4-5 grader … vi hoppade i och badade ändå i vår fina “jacuzzy-valley” .. och förde ett himla liv där. Missa nu bara inte våran iskalla badsekvens på videon nedan!

kyrgyzstan ice cold river swim tien shan liss

lLedig dag med herdarna

Under hela expeditonen hade jag inga extra dag ledig trots att detta ju var helt valfritt – antar att när jag först blir van med att vara på gång hela dagarna så lockade det faktiskt inte med en stilla sysslolös dag i base camp. Under den gemensamma lediga dagen valde dock de flesta av oss att åka ner till herdarfamiljerna för att ta det lugnt och ha kul ihop.

En av våra lokala killar åkte i förvägen och slaktade en get vi skulle käka – detta blev till riktigt stora festmåltid och blev förstås en omväxling från den vegetariska menyn vi åt i base camp. Och den första rätten var faktiskt riktigt riktigt god och påminnde mycket om “pinnakjøtt” som vi norrmän från vestlandet käkar som julmiddag. Jag kännde mig nesta som hemma då..hi..hi

 Ibland fick man erbjudande om att prova herdarnas hästar – och det tackar man såklart inte nej till herders horse and dog kyrgyzstan

 En yurta täckt med “ullfilt” utanpå – insidan är ofta dekorerad med vackra färggranna tyger och ger gott om platsKyrgyzstan yurta herder place liss

Efter en gigantisk middag denna lediga dag var det dags för en liten variant av den traditionella Kok Boru (Dead Goat Polo) som jag, mot alla mina principer, själv fick prova på nu.

Dagen innan blev jag på gråten med tanke på att den döda getkroppen vi skymtade under en “träningsmatch” vi körde förbi – fast dagen efter sitter man plötsligen själv på hästryggen med handen runt den döda getens fot och forsöker hålla den ca 20 kilo tunga kroppen från att bli “kidnappad” av en annan ryttare. Märklig känsla är väl allt jag kan seja om det nu.

Några droppar vodka gick förstås på rundgång också – det gjorde den väl rätt så ofta under dessa veckorna. Det kändes iallafall som att både vi voluntärer och de lokala hade riktigt kul ihop denna dagen, barn som vuxna.

Video från de 2 första veckorna i Kyrgyzstan – missa nu inte den balla badscenen med vårt skotska charmtroll i spetsen:

Men hur blev det då med snöleoparden då funderar ni kanske?? …. jo den kommer i nesta och sista inlägget från den här expeditionen! 😉