Via Ferrata Sweden

Today I finally visited Europa’s biggest Via Ferrata centre. It is actually in my “neighbourhood” so to speak, but I have been living in the area for almost a year just “waiting for a suitable day” – well, I guess it is too easy to think that what’s in your backyard can wait. So wait no more.

Yes..there are some parts that need a lil’ bit of thinking ..well, if you want to handle it with some kind of dignity tha..ha..ha  

This spring/summer I have spent 3 months back in Norway mostly to work, but managed to do a quick family visit and also squeezed in time to hike, climb and bicycle – of course. I also visited 2 Via Ferrata centers in Norway (Via Ferrata Loen and the new Romsdalsstigen), so I will try to update my blog about that and all my outdoor adventures as soon as I am back in my daily routines again, as right now everything seems to happen at once 😉

So then my latest activity back in Sweden again is todays Via Ferrata climb at Höga Kusten (High Coast) – and the red route was far better I actually expected, nicely varied and exposed. And if you have never done via ferrata solo, you will (as I did today) have to find your own way to get pass cruxes without any encouragement from others. My fear of heights was present at times indeed, but I managed to control it pretty fine thank’s to frequent height exposures back home in Norway.

Resting point not far from the top cabin  

Don’t forget to stop now and then.. and just take in some awesome moments and views..

If you choose to do the red route I would recommend to rent Via Ferrara-shoes from the center, you would be glad you did at some parts of the route (at least I was)

 

Further information at: http://viaferrata.se/en

Grivel ice axe isyxa

SOLD!

Säljer en oanvänd isyxa jag har för isklättring / alpinism – gå in och se min annons på Blocket – Nice price! 😉

I am selling an unused ice axe I have for ice climbing / mountaineering – take a look at my ad on Blocket – or contact me here.

Lite info:

SHAFT RESISTANCE 400kg, T-rated
MATERIAL Ni-Chro-Mo Steel
BLADE Classical Positive
WEIGHT 485g – 16,15 ozs
LENGTH 48cm-53cm-58cm-66cm

 

Ice climbing in ice caves – Larsbreen glacier

Where the wind cannot reach you. Just look at this beauty folks – it’s simply magnificent glittering art made by nature . I believe this must be a part of a frozen UFO..ha..ha.. 😉

Frozen ice cave svalbard nature glacier Larsbreen Spitsbergen photo liss myraas

 

So, the main goal for my quick trip to Svalbard was to do a frozen ice climb in the dark ice caves inside Larsbreen glacier. Fortunately I met an adventure-seeking soldier/NY policeman to join me so we could do this together with our Italian climbing guide. You should not go outside the safety zones of the town Longyearbyen due to the risk of meeting an ice bear, so our guide also brought his shotgun for protection, which is standard equipment when moving around on Svalbard.

This cosy dog was patiently waiting for his master outside the ice caves entrance – and of course I wanted to give him a big hug and cuddle before crawling down into the caves – away from the wind and falling snow – and into the silence.

Svalbard larsbreen ice cave climb dog liss myrås

 

We walked with snow shoes from our stay at Nybyen – and it mostly went steep upwards for about 90 minutes in moderate wind. Up there we prepared to go down into a narrow hole in the snow. After descending down a passage and a rope ladder we reached a wider area to sit down to arrange our gear and have some warm lunch.

It was an amazing feeling to be totally surrounded by this frozen, glittering ice world with ice crystals, icicles, ice formations – frozen art work wherever you turn your head – what an absolutely brilliant place to ice climb!

Snow stairs, narrow holes, rope ladder and ropes – it all leads down to a completely unique and amazing underworld of ice! (Now I wonder how it looked like before some few people vandalised precious ice formations down here)  Frozen ice cave entrance svalbard nature glacier Larsbreen Spitsbergen photo liss myraas

 

With helmets, headlights, crampon’s and harness on we walked/wriggled along the ice passages/meltwater channels to the first descent. We rappelled down about 4-5 meters, and continued walking/wriggle slightly downwards to the next rappel which is a 15 vertical meters deep moulin.

It was indeed a very special feeling forme to go backwards down into the dark …alone.. (I could not help getting a flash from that scary movie “The Descent” while waiting down at the bottom by myself ..moaahhaa).

 

Our skilled Italian climbing guide rappelling down the moulin – I knew I was in good hands from the very start.Frozen adventure ice climbing ice cave svalbard nature glacier Larsbreen Spitsbergen photo liss myraas

 

Well down (and in one piece) at the bottom we also tried to crawl under a crack under the glacier, but the glacier had moved a lil’ bit, so it was no longer possible to crawl through there as before. I cant’ say that I was too sad about not having tons of ice pressing over my body against the underlying rocks.  I already had plenty of stars in my eyes from all these perfect natural formations surrounding us while climbing – thrill enough for me I’d say.

It’s narrow here and there inside the ice caves/meltwater channels – but when busy climbing and photographing you get used to it pretty quick – you have to if you want to go deeper!
Larsbreen ice climb ice cave glacier svalbard liss

 

Then we climbed up again – and the 15 meter ice wall moulin was certainly much harder work to ascend – but so goddamn FUN!  So the very next shorter climb was just like a “piece of cake” now – and perfect for training for a better ice climbing technique.

Looking up to where we will be climbing back up soon – pretty amazing view from belowFrozen ice cave meltwater channel svalbard nature glacier Larsbreen Spitsbergen photo liss myraas

 

These frozen meltwater channels have created soo much twist & turns and beauty to grasp – I would need a new visit to concentrate on just photographing! Larsbreen are “slow-moving” glacier, but still no one knows how the channels will look like next year as they tend to change form due to the melting water every summer when the ablation is at it’s highest. Would be interesting to visit again later to see what has changed.

 

Trip advice: 

Svalbard want’s to keep and preserve the nature and its pristine wilderness as much as possible, so please…

Do behave in fragile places like this. Don’t vandalise the caves i ex with your ice axes (only use them where the climbing places are).

Do pee outside before going down into the caves – just ask everyone to look away for a lil’ while

Bergskred, vattenkraft och tsunamis

I närmare 3 månader arbetade jag i Norge – och vilket intressant jobb! För sånna som mig som älskar naturen och naturkrafterna så fanns man nu mitt i smarrigaste smörögat mellan Geiranger och Åndalsnes. Varje morgon vaknade jag i den pyttelilla bygden Tafjord med underbar vy mot branta frodiga berg, snötäckta fjälltoppar och fjordarmen de stupar ner i.

Upp till denna gården gick (eller sprang) jag ofta längsmed 13 hårnålssvängarn till topps. Muldalen heter området och man kan skymta ett av de högsta fria vattenfallen i Norge på bilden med närmare 190 m fritt fall. muldalen moreogromsdal foto liss myrås

Kraftcentret jag jobbade vid rymmer olika avdelningar som är knutna till varandra, och en av mina uppgifter var att ta hand om alla som kom dit och guida dem runt i det stora bygget. (Och det var förstås extra jul när det kom svenskar dit ibland!) 🙂

Bra att få inblick i hur man vid hjälp av vattenkraft, turbiner och generatorer skapar förnybar energi – och tänk vilket otroligt tufft och hårt arbete som lades ner på att montera upp kraftlinjerna i den vilda otyglade naturen i de dagar!

Och visst är väl de intakta maskinerna, golvet samt inredningarnas läckra färger och former också läckra, ja de visste hur design och kvalitet skulle se ut i de dagar vattenkraftverket byggdes.turbin generator vattenkraft tafjord foto liss myrås

En avdelning handlar om “Tafjord-ulykken” våren 1934 där 40 människor omkom. Ett bergsparti på ca 3 miljoner kubikmeter(m³) rasade från 730 m höjd ner i fjorden och orsakade en tsunami som forsade fram längs den trånga fjordarmen och tog med sig både hus, hem och hela familjer som låg i sin djupaste nattesömn – många blev alldrig återfunna. “Såret” efter raset i bergsveggen är gott synligt än idag (jag kunde se det från mitt köksfönster).

Ett av centrets fönster vänder direkt ut mot mystiska  Jimdalen (låg dimma den dagen jag tog bilden) – ett vackert ställe man tyvärr inte längre tillråds att vandra i på grund av hög rasrisk. Senaste raset i 1992 var kring 100 m brett och täckte hela bygden med ett tjockt lager damm från berget – och skrämde många med sitt hämska buller &bråk.  tafjord fjell skred jimdalen foto liss myrås norway

Min favoritavdelning är förstås skredsalen på 3 våningen som var mer geologiskt inriktad. Här visade jag bl a fram sten- och mineralsamlingen och berättade för besökande att de nu befann sig bland Norges allra farligaste berg, nämligen Hegguraksla precis ut i fjorden, Åkneset (Åkerneset) lite längre ut mot Geiranger samt Mannen några mil mot Åndalsnes. Dessa berg övervakas förstås kontonuerligt då föjlderna av när (inte om) dessa kommer rasa ut kan bli katastrofala.

I tillägg kunde jag visa fram centrets 20 m långa borrprov från Åkneset, diverse mätinstrumenter samt analyser av förväntade våghöjder vid “worst case scenarios” (i Geiranger väntas upp til ca 70 m våghöjd – och i Hellesylt 85 m!) – skrämmande ja, men dock ohört intressant – och det samma tyckte de besökande! Det är många som inte vet vad det innebär att bo i vackra fjällandskap som detta.

Under sommaren arrangerade centret också populära forskarcamps för de yngre, samt ett informationsmöte med bl a polisen, geologer och ordförande som jag också närvarade för att lära mer om läget. Huvudärendet var då att säkerhetssonerna blivit höjts ytterligare för väntade vågor/trunamis.

I skredsalen visade jag fram några av de mätinstrumenter som används till att övervaka de farligaste bergen, på bilden ser du ett tiltmeter, crackmeter, prism samt ett riktigt tungt och rejält strekkstag (extensometer)måleintrument strekkstag tiltmeter prisme crackmeter geologi foto liss myrås

Via mitt arbete förvärvade jag även det norska Brattkortet (tillsvarar både rött och grönt klätterkort i Sverige). Så vissa arbetsdagar basade jag enbart i den 12 m högaklätterväggen där jag instruerade och säkrade klättersugna besökare. Ganska häftigt å se när totalt otippade personer visar sig ha en utomordentlig viljakraft i klätterväggen – awesome!

klatrevegg klättervägg norge liss myrås

De flesta i Tafjordfjella och vissa andre bergsområden fick vänta tills långt ut i juli månad innan man kunde ta sig upp på fjälltopparna – mycket snö senaste vintern och en kall vår – men den som väntar på något gott.. just det, tålamod .  

Tafjordfjella muldalen nausen foto liss myrås

l

Många finfina fjellturer, löpturer och cykelturer blev det iallafall i sommar – ni skall få några tips så småningom –  I’l be back..soon.. so stay tuned friends 😉

Har ni tråkig kan ni ju kika på den norska trailern av Bølgen som hade premiär i slutet av augusti i år – en något “amerikaniserad” katastroffilm om just Åkneset.

Climbbike

En något oväntad mötesavtal under dagen ledde till att jag fick omorganisera dagens träningsplaner – inte att det gjorde så mycket, cykla och klättra är alltid välkommna träningspass – så styrka för benen får vänta tills efter helgen, påkarna får ändå arbeta gött och varierat för tiden.

Lite mer traversing träning igen i raka väggen – fram och tillbaka är inte alltid lika långt *skratt* …  min son var med idag fast inte sugen på att klättra – dock gjorde han sig mycket bra som paparazzi 😀

klättervägg foto liss myrås traversing bouldering


Mina klätterskor finns just nu på annat håll, så jag fick istället använda de mjuka dans-/gymnastikskorna jag brukar ha på gymmet – som jag tycker blev något mer obehagligt och gav mindre “stöd” jämfört med klätterskor – som igen förde till att jag använde armarna mer än nödvändigt – det kommer nog kännas imorn..hi..hi

I överhänget igen..

klättring foto liss myrås bouldering

Quotes-If-you-fall-Ill-be-there citat

Trevlig helg mina läsare! 🙂 

Klättring i sidled – traversing

Alltid härligt att vara tillbaka i klätterväggen igen. Återigen klättrade jag runt på egen hand “the boulderish” way – och höll väl på i kring 45 svettiga minuter helt tills händerna känndes bra slutkörda. Det känns alltid värst just där om man inte varit alltför flitig i väggen en stund.

Men den där frusna  axeln har åtminstonen läkt nestan helt nu, och lät mig hålla på nääästan som vanligt igen idag *bigsmile* Det är ju självklart någonting man verkligen uppskattar efter xx antal år!

I ena överhänget – gjorde ett pyttelite “framsteg” dar uppe idag = microglädje!

DCIM103MEDIA

 

Förutom att klättra runt som vanligt i överhänget med tjockismattan under, så klättrade jag också en del i sidled på den raka väggen idag – tror det kallas traversing. Perfekt om man är själv då man ju inte behöver gå särskilt högt upp och heller inte behöver någon sele.

Och så tränar man just på att också ta sig fram sideways ala spiderman – graciöst eller inte! ..ha..ha.. 😀

 

Inte direkt spiderman kanske – men blåfärgen kanske stämmer? 

DCIM103MEDIA

Expedition snöleopard i sagolika Kirgizistan – Part 1

Omsider, efter en “provianteringsdag” i Bishkek kunde vi äntligen sätta kursen upp mot Tien Shan bergen och lägga den stekheta, dammiga staden bak oss. I konvoj med 5 off-road bilar tog det kring 7-8 skumpiga timmar att ta oss till base camp på ca 3140 meters höjd – genom ett alldeles fantastisk landskap förstås (och en något helgalen trafik).

snow leopard expedition base camp view tien shan lissfit

Och jädrans vilken awesome base camp! Här bjöds det på mäktig panoramavy åt alla håll med de gröna, böljande bergssluttningarna omramad av snötäckta fjälltoppar oavsätt vart man såg, bara avbruten av den iskalla floden som slingrade sig förbi.  Ja, som någon så träffande kommenterade “this is just mental” 🙂 Med stjärnor i ögonen kunde vi efter supergoa kocken Emma’s maffiga måltid krypa till kojs i våra tält – till ljudet av de besökande herdarnas hästar som grässade precis utanför tältdörren – absolut  ljuvligt!

ll

Herdarnas hästar drar förbi vår base camp

base camp herders horses lissfit

Tycker verkligen också om att expeditionen så gott det går källsorterar även långt där uppe i berget samt forsöker göra tälttoarna så ekologiska som möjligt genom användning av jord/torv och uppeldning av toapapperet (som märkligt nog är lätt parfymerad). So no smelly asses around here folks ..ha..ha..  😉

 

Morgonvy i base camp innan solen glider över bergstoppen och värmer upp oss rejält eftger en kall natt

base camp kyrgyzstan snow leopard expedition lissfit

ll

Första dagen var bookat av som träningsdag där vår expeditionsledare samt zoologen gav oss en massa information att tugga på samt lärde oss arbetsmetoderna vi skulle använda för att täcka cell efter cell på kartan. Det innebar även kontroll av bilarna, användning av karta & kompass, kamerafällor, GPS, radio, scat-kits och annan diverse utrustning under våra “fältexkursioner” var nödvendigt för att göra ett så bra, säkert och noggrant feltarbete som möjligt.

3 av dessa killar skulle så att seja bli mitt fasta team framöver – vi tog oftast an de svårare fältuppdragen och gjorde flera övernattningar borta från base camp – återkommer  förstås inom kort med mer om detta

team work tien shan lissfit

kk

Första “fältexkursionen” (vad brukar man egentligen kalla det?) tillsammans med ett glatt gäng var ment att vara en “lätt mjukstart” så att vi skulle vänja oss till att använda utrustningen ute i fältet – och förstås acclimatisera oss till höjden då vi oftast verkade  på mellan 3000 och 4000 meters höjd.  Men lätt blev det då inte! Vanligtvis fanns det ju inga spår att följa heller, så man fick ta sig fram så gott det gick i ett brant och varierat terräng, och skulle man nu då ha turen att hitta en djurstig så känndes det som rena rama lyxen att få gå på detta.

En “selfie” väl uppe på bergskammen under första dagen ute i fältet  – och nog en gång tycker jag mig hantera min höjdrädsla ganska bra när den slog till  där uppe i höjden

selfie on mountain ridge Kyrgyzstan lissfit

Någon “sate” fick öga på något som kunde vara en djurstig högt där uppe i bergssidan som såg intressant ut, och vår grupp på 7 pers började klättringen upp. Besynnerligt vad detta vackra landskap kan framträda så inbjudande ut på distans, men på nära håll vara så helsikkes obarmhärtigt. En efter en vände gruppmedlemmarna om och gick ner igen tills bara jag och zoologen stog kvar mitt i stenscreet.

Vi kämpade oss uppåt i det branta bergsslutningen som var täckt med “platta” stenras – jag forsökte hålla fast i stora stenar som ibland stack ut medan vinden rev och slet i en ju högre upp vi kom. Kännde mig extra skrajsen när jag fick besked om att ta fram kamera och fotografera de “ibex-scats & tracks” som vi hittade någonstans i stenrasområdet. Men vi kom oss då till slut upp och kunde ta en paus uppe på bergsryggen och njuta de sagolika vyerna över dalgången på andra sidan. Wow vilken introdag!  

Vår robusta och uthållna zoolog med sin fina hemmagjorda vandringskäpp – han var alltid lika trevlig och intressant att prata med och man lärde sig mycket. Den första tanken som slog mig när jag träffade honom var den mysiga ägaren/forskaren i Jurassic Park-filmerna. 

zoologist snow leopard expedition lissfit

En god del petroglyfer/hällristningar blev funna av våra grupper och kan vara upp till 2000 år gamla – ofta med ibex och andra djur som huvudmotiv, fast ett par visade faktiskt något som inte efterlot någon tvekan om att det handlade om ren fruktbarhet – vad ser du?

petroglyfer ibex kyrgyzstan hällristningar

Hästarnas land – de finns överallt här och kan dyka upp lite både här och var, gärna galopperande på stranden (Issyk Kul), kring baslägret, uppe i fjällsidorna eller under trekking där de ibland dundrandes förbi oss på båda sidor – absolutely awesome! 

kirgizistan horses lissfit

Återkommer snart med fortsättningen och efterhand lite reseinfo etc.

snow leopard trust snöleopard logo

Snow Leopard Trust

Rock Climbing in Northern Ireland

Flera gånger gick jag förbi gruppen som höll på att klättra i klipporna vid havet – vågade inte helt att gå bort, kanske lite rädd för att störa …(och så e jag ju faktiskt lite blyg också), och vad om de pratade den där dialekte som var lite svår att  förstå?

En av dagarna jag passerade dem på mina trailwalks tog jag till slut mod till mig och gick bort, fick omedelbart kontakt med gruppens supertrevliga klätterinstruktör – och vips så hade vi avtalat en förmiddag med klippklättring tillsammans i Portrush – på min avresedag förstås – men resan tillbaka till Dublin skulle jag då visseligen klara att skjuta på några timmar.

Lite utrustning att hålla reda på blir det ju  – fast inte så invecklad som det kanske ser ut till vid första ögonkast

DCIM103MEDIA

 

Lite pirr i magen känndes förstås när morgonen anlände och jag med allt mitt pickpack var på väg till kuststaden Portrush. Verkade som evigheter sedan sist jag klättrade, och heller inte hade jag tagit med min egen klättersele eller klätterskor – och så fick jag ju även berätta för honom om min axel som fortfarande inte är helt läkt. Men vet ni ….no problem!   😀

Happy face – so far so good. Väl uppe i en av de sista klätterleden vid Ramore Head, Portrush

climb lissfit almost there

Vid hjälp av hans tålamod och kunniga vägledning tog jag mig ganska lätt upp de två första klätterleden vid Ramore Head samtidigt som jag plockade med mig olika säkringar på väg upp – höjdrädslan fanns där förstås, men inte alls så grav som den brukar. I’m getting better!

Men visst är det då lite enklare att ta sig upp än att rapellera sig ner sig igen som jag fick göra flera gånger –  men när man först är igång – och förmår att lita på utrustningen – så glider det ju på även det.

ll

 En fantastisk vy fick man njuta av väl uppe vid klippkantenDCIM103MEDIA

Vid tredje leden hade min instruktör plasserat några av säkringarna lite svårare mittvägs på leden – och där fastnade jag ett tag och kom mig vare sig upp, ner eller i sidled  – jag fick stå där uppe i väggen i en något obekväm ställning ganska länge innan vi löste det.

Det “fina” med detta var ju att jag fick “god om tid” på mig till att bara stå där mitt i bergsveggen och kika uppåt och neråt och ibland forsöka ändra ställning lite så inte fötterna domnade – jag hade så djävligt gott av det, för så småningom känndes ju höjden mindre  och mindre läskig..  så ni andra med höjdrädsla, stanna upp lite och njut just där ni är – och klättra inte bara rakt upp som om fan var i hälarna på dig!  😉

Facing my fear……  again and again…and again – ja här fick jag stå ett tag
DCIM103MEDIA

Grädden på moset var när killen ute i kanoten ropade åt oss att kolla på alla delfinerna som simmade rakt förbi   – WOW!  (jag kunde tyvärr inte ta foto på dem just då). Helt otroligt vilken fantastisk tur vi hade där  (fast min instruktör skojade och sa att definerna kom liiiite för tidigt – han hade beställt dem tills vi sto på toppen av sista klippan..ha..ha..)  

DCIM103MEDIA

ll

Vi höll på i kring 4 timmar, och sista leden klättrade vi upp med all utrustning i våra tunga ryggsäckar på ryggen – peace of cake!..ha..ha.. 😉  Medan vi packade ihop utrustningen kom en drone zummande utanför klipporna, och jag är förstås rejält nicke nyfiken på dessa prylar och gick bort till ägaren som mer än gärna visade mig hur den funkade – jag e ju lite teknisk prylgalen – and I’m hooked!

ll

  I efterhand har drone-killen skickat mig bild- och filmklipp som blev riktigt coola – så nu önskar jag mig en till jul!  Han knep förstås en cool “drone-selfie” nedan av oss:

Portrush Ramore Head climbing drone photo

ll

OBS!

Har ni planer om att klättra i Nordirlands kustområde eller i Spanien så får ni förstås gärna kontakta mig – jag skickar dig vidare till en mycket erfaren, utbildad och kunnig klätterinstruktör! Och har ni tur får ni kanske uppleva delfinerna som grädden på moset där 🙂

My skilled climbing teachercliff rock climbing northern ireland antrim coast irland

ll

Njut era semesterdagar i solen folks – här packas det för fullo inför årets stora äventyr – hörs snart igen!

Voluntärarbete på Ostindiefararen

Allt rullar verkligen på nonstop för tiden. Efter senaste segelresan var det dag att hosta och nysa sig igenom en veckas krasslighet, och när man så småningom lyckades puttra igång med träningen igen så var det dags att styra nosen mot Göteborg igen för en veckas voluntärarbete på skeppet Ostindiefararen Göteborg.

 

maintenance painting lissfit

 Gult er kult 🙂

 

Hela senaste veckan har vi under solens värmande strålar vid den glittriga sjösidan utförd diverse underhållsarbete på skeppet – och det var riktigt skönt att återigen få omge sig med doftande  tjära, sjökluck, träverk och klibbiga hamparep  – man har visst saknat att få lite skit unner naglarna igen.

ll

Träklubban och mejslar säkrat på plats…. 

maintenance equipped lissfit

 

 

Efter att man gjort sig hemmastädd ombord samt en inledande uppdatering av klättring i riggen körde vi igång veckan med underhållsarbete som förbereder skeppet inför kommande seglatser. Vi har i härligt väder mestadelen suttit, dinglat, stått eller balanserat  (med seler) på utsidan av skeppet medan vi har putsat, vaskat, målat och även mejslat ut diverse “utskärningskrusiduller” i träverket.

Jag har verkligen tyck om att få göra allt detta arbetet – ljuden av träklubbor, sjökluck och måseskrik i kombination med ett fokuserad arbete verkar visst ha en något meditativ effekt på min skalle som forsöker smälta all ny kunskap och info – ja det lär förhoppningsvis bli en till voluntärvecka senare i sommar 😉

 

Här på segelloftet sys alla segel till skeppet för hand – och innebär rejält mycket och noggrant arbete

sail room lissfit

 

 ll

Man blir alldrig trött på å beskåda denna damens vackra detaljer

Bog Götheborg

Sail training från Malaga till Nice med Clipper Stad Amsterdam

climb stad amsterdam lissfit
Uppe i masterna på Stad Amsterdam

Jajamänsan…. då sitter man återigen bakom datorn väl hemma igen efter ett par veckors äventyr och segelträning ombord på ståtliga Clipper Stad Amsterdam. Vilken äventyrlig seglingsvecka vi haft ute på det glittrande Medelhavet!

Tiden har haft raketfart… så mycket nytt man lärt sig, så många nya ansikten man lärt känna …och inte minst alla intryck och saker man sett och gjort som man tidigare bara drömt om. Absolutely awesome!!

 

Tänker låta lite bilder och en liten filmsnutt tala för sig och ge er några intryck från resan.

Jag och min fantastiska “cabinmate” tillsammans ute på bogsprötet – bästa stället på hela båten – have a look folks:

 

 

Äventyret började i Malaga där man väntade på att få gå ombord på Stad Amsterdam kvällen innan skeppet lämnar Malaga. Jag slog ihjäl tiden med att promenixa längs beachen, strosa genom vackra frodiga parker samt även en morgon- och kvällsuppstigning upp till  Monte Gilbralfaro. 

Malaga view from Gibralfaro

 

Visst känndes det pirrigt att man snart skulle få segla på Medelhavet med detta utomordentligt fina skeppet

Clipper Stad Amsterdam i Malaga

 

 

 Åhh vad glada vi blev när vi äntligen kunde sätta alla segl – vilket himmla jobb, men superroligt och lärorikt – vem fan vill väll ligga och slöa på beachen  dagarna långa när man kan vara ute på havet ocg härja.  

sunny sails clipper stad amsterdam lissfit

 

 

Visst fick jag gång på gång återigen utmana min höjdrädsla – alldeles medvetet – och nu ännu högre än tidigare, och även ute på rået för att packa segel…. allt medan skeppet gör sina naturliga rörelser på sjön  – awesome! 🙂

Klättring i rigg Stad Amsterdam lissfit

Passade på att knipa några filmsnuttar och bilder att minnas tills den dagen jag dör

ll

Vi passerade grasiöst partyön Ibiza mellan några småöar.  Jag väntade mig nestan lite slagsida här då rätt många av oss sprang över till ena sidan emot land för att få in Internät i mobilen för ett ögonblick …jag med… skam på oss..ha..ha..

Clipper Stad AMsterdam passing Ibiza lissfit

 kk

ll

Seglatsen slutade vid den franska rivieraen i  härliga Nice’s hamn. Gissa vem som gick berserk med kameran längs Promenade des Angles samt uppe i parken Colline du chateu. Och visst lockar det att få svalka sig i detta turkosa oceanet…   

Nice beach franska rivieran lissfit

 

ll

 Det fanns massor av stora pampiga “plastic fantastic” båtar i Nice’s hamn – men det var de fina små färgrika fiskbåtarna i trä som charmade allra mest Old port Nice fishing boats lissfit

 

Återkommer förstås med lite mer i efterhand – för sista dagen i Frankriket blev ju verkligen grädden på moset  😉

 

Jungmansträning på Ostindiefararen Götheborg

Senaste helgen blev något helt utom det vanliga. Och innebar bland annat en lite annorlunda form för klättring – för visst kan man klätterträna helt utan vare sig klättervägg, glaciärer och berg. Att spendera senaste helgen på en av världens häftigaste skepp – Ostindienfararen Götheborg var verkligen en fantastisk upplevelse på så många sätt – och när man gick där ifrån var man ju även utbildad till en fullfjädrad jungman!

 

ostindiefararen Götheborg
Vackert… och snyggaste häcken jag sett på ett bra tag ja 😉

ll

Jag är ju inte helt ovan med sjölivet – där jag kommer från i Norge finns det ju mestadels bara berg och hav att röra sig på – (och därinnimellan har vi människor klöst oss fast med lite hus här och vär bland slingriga smalvägar).

3 somrar på rad arbetade jag som purser ombord på diverse motordrivna fartyg ute på fjordarna – och så har ju förstås var och varannan på ön dessutom någon form för båt – fast att kliva ombort på ståtliga Ostidiefararen Götheborg i helgen var ändå en helt ny värld!

En uppsjö av nya ord, rutiner, göromål, regler och intryck att hålla reda på och lära sig – på det riktigt goa gamla sättet. För det att hålla igång ett sådant maffigt skepp som detta är verkligen ett hårt och skitigt arbete… men dock inte minst roligt och givande … dagarna till ända – and we sure loved it all!   🙂

 

klättersele
Liknar något på klätterselen jag har hemma – fast dessa är mer omfattande och går även längsmed axlar och rygg

kk

Ni som har följt min blogg ett tag vet ju att jag så ofta jag kan utmanar min höjdrädsla – och jungmankurset innebar förstås att man bl a klarar av att klättra upp i riggenr, förbi “puttingvant” (överhäng) och ut på rået – och inte nog med det – man skall ju också utföra matnyttigt arbete när man väl står där uppe i höjden. (Riggen hanteras helt och hållet med muskelkraft och inga moderna hjälpmedel)

Lite läskigt till en början, oh yeah.., men när man först vänjer sig så e det jättekul! Det handlar ju oftast om att bli van med  höjden oavsätt vart man nu klättrar i världen … samt att ha lite “djävlar anamma” i tänket 😉

ll

klättra upp i riggen
Upp i riggen, över puttingvant och ut på rået – lättare sagt än gjord när fingrarna var numna av kylan första dagen – men det gick för fan bra!

ll

I våra stilla sinn tänkte vi på hur det en dag kommer kännas att stå högt där uppe väl ute på havet i vågor och spikregn och jobba – än vet vi ju inte helt, vi vet bara att tack vare skeppets duktiga besättning, crew & jungmänens teamwork så vi kommer klara av det den dagen det är dags! 🙂

 

ll

Ostindienfararen Götheborg
Jag har fått en ny fetisch – vackra väldoftande hamparep i olika format – som vi även fick lära oss att göra på det gamla sättet

 

LL

Man saknar redan den där tjärdoften, goda maten, klunkandet från sjön och alla de trevliga människorna man mötte – får väl nosa lite på mitt lilla provisoriska “hampaskärp”  som fick följa med hem som ett litet “tjärt” minne.

hampa skärp
Hampaskärpet förhindrade en överdriven zagging på byxan – knuten är min helt egna knepiga version och har inget med sjömansknutar att göra ..hi..hi 😉

LL

Många av oss som varit på dessa utbildningshelgerna drömmer  nu självklart om att bli antagna till en av seglingsetapperna under Expedition China 2014.. ja man korsar både fingrar, tår och hår just nu.

Det återstår å se vilket, vart och när man får chansen att mönstra på detta eller ett liknande skepp – ja det kanske blir snarare än man tror… håll till godo folkens 😉

Dangling

Nej, det är absolut inget nytt och hypad träningssätt eller nåt på gång ..hi..hi  – bara jag som forsöker starka min fortfarande halv”frusna axel från alla möjliga vinklar – idag ochså hängande.

Gradvis har jag ju kunnat börja köra fler och fler av de “goa gamla axelövningarna” igen – om än i en lättare highreps-variant samt de nyare rehab-övningarna som tillkommit under denna dölååånga rehabtiden för att de varit de enda möjliga att utföra – ja det var helt enkelt följande mentalitet som gällde; “Don’t let what you cannot do interfere with what you can do.”.

ll

Klätterstativ axelpass
Dangling from the monkey bar

ll

Det finns en smarrig utmaning jag e riktigt sugen på längre fram i tid som kommer kräva alt av kropp & knopp – då gäller det att också min axel hänger med, så  idag forsökte jag för första gången på åratal att våga hänga hela min kroppsvikt efter ena armen igen.

Först skiträdd för att sabba alla framsteg i axeln, men efter en stund blev man säkrare och kunde klättra med bara armarna runt i klätterställningen igen, riktignok med kortare rörelser, men det bådar ju bra detta  .. och såå awesome för greppstyrkan –  det blev verkligen dagens uppmuntring och sporrning! …. ja ifall ni ville veta ..ha…ha..

Go climb the gym folks 😉