Midnattsloppet 2011: Från gråt till att skratta hela milen

Tack alla ni underbara publik som hejade och peppade Superwoman under Midnattsloppet 2011 – ni fick mig faktiskt att springa upp de tunga backarna och med skratt & leende under nestan hela milen! Vilken stämning – Awesome!

jävligt stolt över min son som fixade sitt lopp så bra trots att han bara fått träna på löpning i 10 dagar – han var ganska nervös innan start (vet egentligen inte vem av oss som var mest nervös), men han genomförde – och det på en finemang tid också – vi hann tyvärr inte ta oss snabbt nog ner till målområdet för att heja honom i mål – men vilken underbar belöning att få se hur lycklig och stolt han var efteråt  ❤

Ja det gick milt sagt upp och ner mentalt sätt den här lördagen – tror vi fick med oss hela spektrumet av stress, skratt, gråt, glädje, skavsår, svett och bananer.  Vi  hade t ex fått för oss att våran hotell låg närmare startområdet – but NOT – totalt gick vi kring 1,5 mil hit & dit & runt en liten bit innan det var dags för oss att springa i våra lopp utpå kvällen – bra uppvärmning va?! 😉

Stresset började kännas efter att min son gjort klart sitt lopp – då skulle jag hinna fram och tillbaka till hotellet, klippa & limma på mig maskeradkostymet och vara tillbaka för godkänning innan 9 på kvällen – det gick ju inte helt efter planen nej. Väl tillbaka igen hittade jag inte maskeradteltan och trodde det var körd för mig, tappade även bort mina kära i folkhavet och trodde med en tåra i ögat att om jag överhuvudtaget fick springa så fick jag också bära på ryggsäcken.. stog där som en ensam, tårögd och hängig Superwoman lutad mot en murvägg och funderade på vad jag skulle ta mig till… 😦

Men… kort sagt så ordnade det sig ju till slut… och när startskottet gick var allt “bekymmer” som bortblåst och jag kunde lägga ut på milen bland alla de andra sköningarna i maskeradgruppen. Vi fick et skönt perfekt kvällsklimat att springa i, och längs hela den fina sträckan stog massor av härliga folk och bjöd på galna tillrop, skön peppning, varierad musik med techno-dj’s, rockgrupper och ballajazzus – jag sprang hela streckan, även i den långa überdjävulska backen upp mot Sofia-kyrkan tack vare peppen!  Sjukt härligt att få springa tillsammans med så många uppfinnsamma maskeradfolk som verkligen bjöd på sig själv – bästa gruppen att vara i – man skrattar så att seja hela milen! Att jag under loppet fick stora brännsårliknande skavsår under överarmarna och på insidan av låren efter dräktens tyg får inte då verkligen hjälpa…

…..för vi ses där till nesta år igen!!!

Känndes som man kunde flyga milen på all härlig pepp!

På onsdag väntar nesta millopp – IFORM-loppet i Sundbyberg – SeeYouThere?

Mother and Son – on da run

Vi har kommit igång med lite löpträning inför min sons första lopp – Lilla Midnattsloppet – är inte så långt kvar dit heller, så vi får båda ge lite extra nu på sista tampen.

Vi tar det mestadels ganska lugnt – dock har min son lätt för att rusa iväg i lite för snabbt tempo och tar “slut” snabbt, så jag fick hejda honom lite… jag är ju ingen “löpspecialist”, men ville ändå först forsöka få koll på min sons löpstil och kondition så att det inte uppstår skador eller rent av “motvilja” för det hela.

Lite uppvärmning i “bakgården” innan vi springer iväg en solig och skön sommarkväll  – katten forsökte haka på med fick snart ge upp *skratt* 😉
Känner mig så himla stolt över att han valde att vara med i loppet-  för jag vet ju att det är en liten utmaning för honom. Verkligen kul och även intressant att få träna lite ihop med sitt eget barn – särskilt eftersom träning oftast annars brukar vara lite av ett egotrippad “one-man-show” för min del.