Nordlandsbanen railway journey in North Norway

I love travel by train in Norway, especially long distance railway where you are guaranteed an overdose of scenic landscapes both under, over, in between and straight through the Norwegian mountain world.

I have often travelled by the beautiful Bergensbanen and Raumabanen, and last summer I finally got the chance to travel both ways with the lengthy Nordlandsbanen (Nordland Railway) together with my dear puppy dog.

After finishing my work season in Lofoten I and puppy took a rolling and stormy ride with the ferry from Moskenes to Bodø where the night train along Nordlandsbanen was waiting us.

This railway train are solid, comfortable and always on time departing twice a day all year round. The train crew are very helpful and friendly – it’s not expensive either, from Trondheim to Bodø ((10 hours/729km)) for me and puppy on the morning train costs 45 EURO, and if you are lucky the free wifi Internet works too 😀

nordlandsbanen train trip norther norway railway travel dog

On the night train back I slept in my train chair (the sleepers don’t allow pets) and puppy slept on her plaid on the floor. You can collect a freesleeping package” from the train’s NSB Kafé which includes a nice fleece blanket, ear plugs and a blindfold – and we both fell asleep for most of that night after passing the Polar circle …again.

My sleeping beauty – I asked the train crew when the longest train stops occurred to let her out for a peenordlandsbanen night train trip norther norway railway travel lapphund dog

 

Please find seasonal/minute by minute inspiration in this beautiful NRK/NSB video of Nordlandsbanen:

10 hours later: Next morning we wake up in Trondheim where a couple of hours with the corresponding morning train to Otta is waiting. A spontanious dog meeting was on that morning, so very nice to meet other traveling pets and their superfriendly owners.

 

The helpful bus driver took us from Otta station and up the serpentine roads I biked up last year, and this time it was pretty luxurious to just sit there and enjoy the awesome views without any effort.. for once. We got off at Mususæter and breathed in that fresh mountain air.

 

The two last kilometers towards my little paradise me and puppy walked while I rolled my bags and large suitcase on my kickbike (I used it to get to/from work in Lofoten), as small suitcase wheels are simply not made for gravel. I guess we where an odd, colorful and noisy procession along that peaceful mountain road.

Then finally we arrived to our goal – that very same mountain pasture in Rondane I had last year.. now I was really looking forward to spend 4 nights here, this time together with my happy puppy.

So wonderful to finally be back here, settle down by the fireplace and plan for an absolutely breathtaking mountain climb the very next day!Mysusaeter seterhytte by the fire relax Norwegian socks mountain cabin

Will be continued……

For more information and travel video of the Nordlandsbanen – visit this link at NSB (in English)

Yttersandheia hike in Lofoten

As much as I love reaching mountain tops for a magnificent 360 degrees views – hiking along mountain edges or ridges simply makes the magnificent views and experience last soooo much longer! And this hike is one of them – I’ll give you beautiful  Yttersandheia and LitlbergetRyten’s lil’bro!

Along the road to trail start you will see nice old buildings and houses, some still in use, some used as an unmistakable “road mark” only 😀

After you pass Yttersandheia beach you reach the end of the roadway and the parking area – that is where the trail starts nicely and slowly upwards to where I took this photoYttersandheia Lofoten Fredvang beach landscape photography moore landscape

So once again me and puppy take the bus to Fredvang crossroad, walk over the two bridges and all the way to the parking area at the end of the roadway in Yttersand- adding 9,2 km extra  (roundtrip) to the hike itself.

I noticed that the parking area to Ryten was pretty packed with cars and hikers, so I was happy to just pass by this time and continue to a – hopefully – less crowded hike this day.

Finally up  – can’t wait to hike that trail along the edge, the views is absolutely smashing – all the way!

The hike up is pretty easy, but oh so sweaty without any sign of wind in that  (yes, we enjoyed another glorious day in the sun), until we reached up to the heathland where we could feel the nice wind making our life so much easier. An absolutely perfect and mild summer hike breeze.

Along the Yttersandheia trails – choose the “close to the edge”-trails or “not so close to the edge”- trailsYttersandheia Lofoten Fredvang beach landscape photography trail hike mountain landscape lapphund friluftsliv

Yes, there ARE a bunch of people down at that beach, but just not visible on the photos

Yttersandheia Lofoten hike andscape photography ramberg volandstind view

I did not meet so many hikers here – but some of course. One guy I met told me he got some extra adrenaline pumping when he did a steep shortcut, he suddenly got a pair of claws he said, another hiking women I met told me she wanted to get away from a very crowded Ryten that day by taking a shortcut towards Yttersandheia – it almost ended very bad, so be smart and stick to the paths/trails here too!

Even if this is a easy and mostly a not so steep hike, there are always room for unexpected surprises in this kind of nature. What looks easy in a distance may be anything but easy!

My puppy had a moment alone when we reached Litlberget – maybe she saw something at Mulstøtinden down there to the left. That adorable little beauty surrounded by such great beauty. Here we rested for a while, took in the environment and had our late lunch.lapphund litleberget yttersandheia

I will let the pictures speak for them selves when it comes to the magnificent views hiking along the edges. It was an absolutely lovely day, and when reaching Litleberget we had plenty of time to just sit there and enjoy the views, the peacefulness and some food – precious moments that energize one’s mind... and also the dog’s I believe.

Starting descending from Ytterheia, wondering if there is time to take a chilled dip at the beach before catching the bus, I really did not want this awesome day to end…Yttersandheia Lofoten Fredvang beach landscape photography hike landscape lapphund

 

On our way back to the bus from Fredvang crossroad we walk over these 2 bridges (with sidewalk) that includes a great view towards Volandstindfredvang bruene bridge

 

Click on the map photo to open a detailed interactive map at http://www.Norgeskart.no

Bergskred, vattenkraft och tsunamis

I närmare 3 månader arbetade jag i Norge – och vilket intressant jobb! För sånna som mig som älskar naturen och naturkrafterna så fanns man nu mitt i smarrigaste smörögat mellan Geiranger och Åndalsnes. Varje morgon vaknade jag i den pyttelilla bygden Tafjord med underbar vy mot branta frodiga berg, snötäckta fjälltoppar och fjordarmen de stupar ner i.

Upp till denna gården gick (eller sprang) jag ofta längsmed 13 hårnålssvängarn till topps. Muldalen heter området och man kan skymta ett av de högsta fria vattenfallen i Norge på bilden med närmare 190 m fritt fall. muldalen moreogromsdal foto liss myrås

Kraftcentret jag jobbade vid rymmer olika avdelningar som är knutna till varandra, och en av mina uppgifter var att ta hand om alla som kom dit och guida dem runt i det stora bygget. (Och det var förstås extra jul när det kom svenskar dit ibland!) 🙂

Bra att få inblick i hur man vid hjälp av vattenkraft, turbiner och generatorer skapar förnybar energi – och tänk vilket otroligt tufft och hårt arbete som lades ner på att montera upp kraftlinjerna i den vilda otyglade naturen i de dagar!

Och visst är väl de intakta maskinerna, golvet samt inredningarnas läckra färger och former också läckra, ja de visste hur design och kvalitet skulle se ut i de dagar vattenkraftverket byggdes.turbin generator vattenkraft tafjord foto liss myrås

En avdelning handlar om “Tafjord-ulykken” våren 1934 där 40 människor omkom. Ett bergsparti på ca 3 miljoner kubikmeter(m³) rasade från 730 m höjd ner i fjorden och orsakade en tsunami som forsade fram längs den trånga fjordarmen och tog med sig både hus, hem och hela familjer som låg i sin djupaste nattesömn – många blev alldrig återfunna. “Såret” efter raset i bergsveggen är gott synligt än idag (jag kunde se det från mitt köksfönster).

Ett av centrets fönster vänder direkt ut mot mystiska  Jimdalen (låg dimma den dagen jag tog bilden) – ett vackert ställe man tyvärr inte längre tillråds att vandra i på grund av hög rasrisk. Senaste raset i 1992 var kring 100 m brett och täckte hela bygden med ett tjockt lager damm från berget – och skrämde många med sitt hämska buller &bråk.  tafjord fjell skred jimdalen foto liss myrås norway

Min favoritavdelning är förstås skredsalen på 3 våningen som var mer geologiskt inriktad. Här visade jag bl a fram sten- och mineralsamlingen och berättade för besökande att de nu befann sig bland Norges allra farligaste berg, nämligen Hegguraksla precis ut i fjorden, Åkneset (Åkerneset) lite längre ut mot Geiranger samt Mannen några mil mot Åndalsnes. Dessa berg övervakas förstås kontonuerligt då föjlderna av när (inte om) dessa kommer rasa ut kan bli katastrofala.

I tillägg kunde jag visa fram centrets 20 m långa borrprov från Åkneset, diverse mätinstrumenter samt analyser av förväntade våghöjder vid “worst case scenarios” (i Geiranger väntas upp til ca 70 m våghöjd – och i Hellesylt 85 m!) – skrämmande ja, men dock ohört intressant – och det samma tyckte de besökande! Det är många som inte vet vad det innebär att bo i vackra fjällandskap som detta.

Under sommaren arrangerade centret också populära forskarcamps för de yngre, samt ett informationsmöte med bl a polisen, geologer och ordförande som jag också närvarade för att lära mer om läget. Huvudärendet var då att säkerhetssonerna blivit höjts ytterligare för väntade vågor/trunamis.

I skredsalen visade jag fram några av de mätinstrumenter som används till att övervaka de farligaste bergen, på bilden ser du ett tiltmeter, crackmeter, prism samt ett riktigt tungt och rejält strekkstag (extensometer)måleintrument strekkstag tiltmeter prisme crackmeter geologi foto liss myrås

Via mitt arbete förvärvade jag även det norska Brattkortet (tillsvarar både rött och grönt klätterkort i Sverige). Så vissa arbetsdagar basade jag enbart i den 12 m högaklätterväggen där jag instruerade och säkrade klättersugna besökare. Ganska häftigt å se när totalt otippade personer visar sig ha en utomordentlig viljakraft i klätterväggen – awesome!

klatrevegg klättervägg norge liss myrås

De flesta i Tafjordfjella och vissa andre bergsområden fick vänta tills långt ut i juli månad innan man kunde ta sig upp på fjälltopparna – mycket snö senaste vintern och en kall vår – men den som väntar på något gott.. just det, tålamod .  

Tafjordfjella muldalen nausen foto liss myrås

l

Många finfina fjellturer, löpturer och cykelturer blev det iallafall i sommar – ni skall få några tips så småningom –  I’l be back..soon.. so stay tuned friends 😉

Har ni tråkig kan ni ju kika på den norska trailern av Bølgen som hade premiär i slutet av augusti i år – en något “amerikaniserad” katastroffilm om just Åkneset.

Tidningsartikel om voluntära snöleopard-expeditionen

Supertrevligt att Västerås tidning önskade intervjua mig för en liten artikel (sidan 8) om den voluntära snöleopard-expeditionen i Kirgizistan i sommras.

tidning artikel snöleopard expedition kirgizistan

Jag önskar se många fler där ute åka iväg på meningsfulla och lärorika äventyr som det här – själv gjorde jag det i samarbete med non-profit organisationen Biosphere Expeditions som fokuserar på bevarande av vilda djur & natur (och som mottagit en rad utmärkelser, bl a från National Geographic, för sina expeditioner), men det finns många andra ideella organisationer där ute som erbjuder liknande… allt efter vad just du brinner för!

Issyk-Kul lake roadtrip och rovdjur på rehab

Efter 1 års väntan och förberedelser kändes det förstås lite tomt när expeditionen väl var över. Tillbaka i Bishkek öste vi på med hela två avskedsmiddagar innan de flesta åkte hem till sina respektiva länder.

Kvar från expeditionen fanns då jag (svorskan), ett supertrevligt par från Österrike (som tilldagligen också arbetade med naturvård) samt vår Kyrgiska voluntärkompis. Tillsammans lassade vi sistnämdas land rover full med våra backpacks och lämnade återigen den dammiga och stekheta hovudstaden med kurs österut.

 Genom vår vän samt zoologen Volodya från expeditionen hade vi fått möjligheten att besöka NABU’s Wild Animal Rehabilitation Center vid bergen som omger Issyk-Kyl lake – så vi bestämde oss för att ta en roadtrip kring  hela den här enorma och übervackra sjön som också är världens nest största bergssjö (efter Titikaka).

En praktfull golden eagle med sina starka vassa klor- och långt tungare att hålla på en arm än man kanske skulle tro

ll

Under färden första dagen susade vi längsmed grensen till Kazakstans bergområden och köpte med oss en gigantisk och smaksrik vattenmelon från bönderna som fanns längsefter vägen – melonen kostade under 1 euro!    Efter några timmar tog vi en impulsiv avstickare från vägen ner till vackra sjön – här kunde vi äntligen få ta ett härligt svalkande dopp och lunchade bl a på gott nybakad bröd, ost, choklad samt min hemmagjorda nötte- och fruktmix.

Vi undvek också medvetet de större turistanläggningarna som låg här och där längs sjön – istället hittade vi vid hjälp av vår lokaka vän ett sjukt billigt pensionathus nere vid sjön första natten – där vi hade lilla stranden och bryggan helt för oss själva.

Härren i huset drog iväg och handlade i affärerna allt vi önskade inför kvällen medan vi själva badade, solade och väntade på kvällsmålet.

ll

Första kvällen: vi satt såklart utomhus och fick serverad en riktigt smakfull kött-och risrätt (Mujaddara??) de brukar käka här efter ramadan som avslutades just denna dagen.

issyk kyl lake guest house

ll

ll

Vi hyrde även grannens roddbåt och spanade in en liten “fågelö” ute på Issy-Kul lake – se bara hur blickstilla det var på sjön som inramades av de höga bergstopparna i bakgrunden – absolutely magnetic!

issyk kul lake rowingboat evening liss

Att stå och köa på en bensinmacka kan vara ytterst underhållande – eller rent av intressant – som gammal motorcykel-lover kunde jag ju inte låta bli att gå och prata med dessa trevliga polacker som körde offroad bl a genom Afghanistan, Tajikistan och nu Kyrgyzstan 🙂 De kunde bl a berätta för mig att de träffat på 2 snöleopardjägare uppe i bergen i Tajikistan 😦

polish offroaders that met 2 snow leoaprd hunters in tajikistan

Se så! Dagen efter kunde vi äntligen sätta kursen mot snöleoparderna!

Åh jösses vad vi såg fram till att äntligen få se dessa bergsspöken på riktigt efter alla aktiviteter och sysslor de senaste veckorna …för inte att snacka om åren man längtat – för min del helt sedan jag fullständigt trollbands av dokumentären med Anders Lunding och Örjan Johansson i Mongoliet.

När vi senare svängde av för att hitta rehabiliteringscentret körde vi oss pyttelite villse på de guppiga vägarna och var tvungna att ringa förståndaren Viktor för assistans. Han kom till slut störtkörande förbi oss i en av de där riktigt goa gamla ryska UAZ-militärfördonens minilimpa, vevade med armarna att vi skulle följa efter honom (här skulle det sannerligen icke stoppas nej), och gasade på.

Skymtvis såg vi bara dammet och bakdelen på hans fördon där det hoppade och dansade uppåt på de osynliga traktorvägarna – tills vi plötsligen var framme utanför stenstugan vi skulle sova i.

Stenstugan vi övernattade i – enkel men ganska snygg va?! Och med utedass någonstans uppi backarna

our cabin at the snow leopard center

Efter att vi lassat av vårt pickpack och rullat ut soväckarna på golvet i stugan gick vi spända upp till inhägnaden för att äntligen få kika på snöleoparderna. Vid inhägnaden, som är världens största på ca 7000 kvadratmeter, kunde vi inte se röken av en enda av de fabulous 5. Tänk er, vi kunde inte få öga på dem i en inhägnad som var någonlunda “överskådlig”, så tänk bara på hur det då är att få öga på dem ute i den stora vilda naturen!

Som tur var det dags att mata katterna, och brevid mig höll de två djurvaktarna på att hacka upp deler av en åsna – jaha, då fattade man varför det fanns så himmla många åsnorna som trackade omkring och betade på området – en del av dem skulle så småningom bli mat åt snöleoparderna – det gick åt ca 1 åsna i veckan på de 5 katterna.

Assubek drog mig med in i ett litet “kammare” där vi på nära håll kunde beskåda de två systrarna som rev och slet i sina köttstycken – den ena byxade plötsligen fram och fräsade mot oss, we got the message – och tog några steg tillbaka och lät dem käka i fred – wow!

ll

 Djurvaktaren Assubek och hans medhjälpare styckar åsnan i lagom stora bitar – alla 5 ska få

measuring donky meat for the cats liss

ll

Att få stå på nära håll och betrakta dessa fascinerande varelser väckte helt klart diverse kännslor – en blandning av fascination, vördnad och ödmjukhet.  Dessa katter är förstås inget att leka med. Dock så lever katternas långa tjocka och lurviga svans verkligen upp till sitt rykte, och var som en elegant bågad förlängning av den redan smidiga kattkroppen.

Bara lite trist att de fanns där på grund av diverse tråkiga omständigheter, de skulle ju varit ute och levd i det fria. 3 av snöleoparderna, tjejerna Bagira och Alcu samt hanen Kunak, hittades i hemska rävsaxer och blev såpass skadade att de inte kunde klara sig själv i det fria igen. De 2 systrarna Fialk och Kolyuchka föddes här i 2009 (och Kunak är förstås pappan till dessa unga damer).

ll

ll

Och precis som katter brukar göra – stora som små – så uppskattas en solfläck i tidiga morgonsolen också av denna stora katt. Vi klev runt hela inhägnaden och blev dyngsura av morgondagget innan vi hittade denna katt softandes i morgonsolen – väl värt varenda daggdroppe vill jag ju påstå

resting beauty ( wild animal rehabilitation center)

ll

En av de två systrarna – jag tog bilden med zoom när de höll på med sin “morgonmotion”

snow leopard NABU wild animal rehabilitation center in Yssyk-Kul _ Foto Liss M

ll

Kunak – pappan till de två unga systrara softar på sitt faroritställe – söt och oskuldig sovande – stolt och maffig stående på lilla bergstoppen i inhägnaden

beauty sleep  (wild animal rehabilitation center)

ll

ll

Det fanns en till loden charmör på rehabiliteringscentret – nämligen det här lodjuret som blivit fråntagit någon som höll det som husdjur och som gick runt i stan med den i band – nu kan den inte klara sig själv ute i det fria och väntar  på att placeras ut till ett djurvänligt zoo.

lynx lodjur issyk kul lake district liss

Om morgonen hoppade den runt på väggarna eller hängde i taket – klart den längtade ut för att springa och jaga i sitt naturliga miljö. Ibland satt den bara och stirade på oss med sina nestan mänskliga ögon. Det känns trist å se den bak gallret – men  också gott å se att de slutligen blir omhändertagen av de rätta människorna.

ll

En och annan rovfågel fanns också här på rehabiliteringscentret – de konfiskeras från diverse öden, tas hand om och släpps så småningom ut i det fria igen. Den här örnen avnjöt sin lunchfångst av obestämd slag.  Jag antar detta också är en ung golden eagle (kungsörn)??

kirgizstan birdie eating lunch liss

ll

ll

Vi blev bjudna både på god kvälls och tidig frukost uppe i den här lilla trästugan där djurvaktarna bodde – med praktfull vy ner mot Issyk-Kul lake.  Vi hade riktigt skoj ihop och Assubek sjöng och uppträdde för oss. Skratten gick förstås i taket när jag bjöd runt på den kirgiska konjaken jag hade fått i gåva.     

Morning cottage view at the wild animal rehabilitation center Issy Kul liss

Täta morgondimman döljde stugan helt – men man kunde höra att Assubek redan var igång och arbetade där uppe.  När dimman lättade lite kunde jag betrakta den här utomordentliga vyn från snölepardernas inhägnad.

ll

Djurvaktarnas hemgjorda camou-dusch.  Långt lyxigare en våra ostabila duschtält i base campen..(ja jo, så fyllde jag väl på med lite väl mycket vatten dårå ..hi..hi) . Awesome!

camouflage shower issyk kul district

ll

ll

Dagen efter hann vi med att kika lite mer på åsnorna samt en flock rävar som lekte i närheten innan vi fick seja hejdå och åka vidare på vår roadtrip.

stan Karakol stannade vi för en mäktig lunch,  en snabb ortodox träkatedral-visit, diverse “proviantering” och släckte även våra värsta Internät-abstinenserna..ha..ha… Nu  gick färden vidare längsmed sydsidan av Issyk-Kul lake. Jo,det är vackert hela vägen runt sjön förstås, men jag håller dock en liten knapp på sydsidan som är lite mindre “turistifierad”.

ll

Bergen som omsluter Issyk-Kul lake – bilden tog jag på sydsidan av sjön 

mountains around issyk kul lake liss

ll

Vår enkla och charmiga strandvilla villekulla på sydsidan av Issyk-Kul lake

issyk kyl lake our beach house for 2 days liss

ll

Utpå eftermiddagen hittade vi en liten stugby placerad perrfekt nere vid en låång fin sandstrand. Vår färgglada och ytterst prisvänliga villekulla bjöd på 2 sovrum med “dush & utedass” placerad utanför i mitten. Gammalt och enkelt javisst – fast vi stortrivdes där ändå och stannade i 2 nätter.

När vi somnade här första kvällen kunde vi ligga där och lyssna till sjön dåna och rasa när de stora vågerna som slog mot stranden – morgonen efter skrattade vi som barn på dagis när vi under morgondoppet kastades runt som i en tortumlare av vågorna…

ll

Hästarna fanns förstås här med och sprang gärna i flock nere vid stranden.  Innan en längre kvällspromenad hade sjön hunnit lugnat ner sig och bjöd på vacker solnedgång och härlig temperatur.

horses issyk kul lake sunset

ll

Ena dagen drog vi upp till  Skazka (Fairy Tale) canyon som inte låg så långt från vår “villekulla-beach”. Torrt och stekhett som attans där mitt på dagen – men här kunde vi beundra otroligt coola rödaktiga, abstrakta (och ibland något vulgära) sandstensformationer i häftig kontrast mot knallblåa bergssjön & himmlen. Et ställe man måste se och uppleva med egna ögon!

fairy tale canyon kyrgyzstan issyk kul lake liss

ll

ll

Tai Chi i morgonsolen vid Issyk-Kul lake – jag forsökte hålla igång det jag lärt mig tills nu – och när man varit “supersosial” ett tag behöver iallfall jag en liten stund för mig själv. Tai chi är en sånn fin grej där man kan “bli borta en liten stund”  

tai chi issyk kul lake beach kyrgyzstan liss

ll

Lite reseinfo – jag forsöker att fatta mig kort. du är välkommen att kontakta mig om det skulle finnas frågor eller dylikt om detta:

  • Expeditionsansvariga : Bioshpere Expeditions – non-profit organization med voluntärexpeditioner som specialiserar sig på bevarande av otrotningshotade djurarter och natur. Besök gärna deras hemsida om du vill veta mer om det att voluntärarbeta för vilda djuren och naturen.
  • Flyg: 3 200 SEK t/r – jag valde att flyga från Stockholm till Bishkek genom Pegasus Airlines och sparade flera tusen kronor (jag jämförde med de andra på expeditionen) på att leta lite flygresor online. Jag hade en bekväm resa med en mellanlandning i Istanbul (Sabiha Gökçen International Airport) innan man landade i Bishkek kring 04:30 om morgonen.
  • Hotell: Jag bodde både på Rich Hotel och Villa Hotel i Bishkek, båda ligger på Frunze St. – rimliga hotell med stora rum och allt man behöver. På roadtrippen betalade vi kanske max 100 dygnet inkl frukost eller halvpension genom att inte bo på dyrare turistställen – istället var vi mer impulsiva och frågade folk). Läs gärna mina recensioner på TripAdvisor (har inte hunnit recensera allt från senaste resorna än, men det kommer)

 En Apollo-fjäril som trivdes gott i händerna på en av våra “teammates” apollo fjäril butterfly Kirgizistan

Mitt personliga reseförslag till dig!

Jag har vid olika anledningar pratat med folk som varit på rätt så dyra trekkingresor (priser på 30 – 40 000 är inte ovanligt) där de garanteras få se snöleoparder. Dessa pengarna går oftast (och mestadels) direkt till resebolagen och den resande får oftast inte se någon snöleopard. Det finns ju goda orsaker till att snöleoparden kallas the mountain ghosts…  ja även en del som arbetar med detta till dagligen “ute i fältet” har alldrig sett en snöleopard i villt tillstånd!

Visst,det finns väl områden i världen där snöleoparderna finns i ett tätare omfång, men jag skulle ändå uppmuntra folk till att tänka om lite här. Som voluntär på expeditionen (jag fick förstås spara upp under ett år) betalade jag kring 16 000 för själva expeditionen (jämför gärna detta med det ni hittar där ute på nätet)- och då vet jag att förutom utgifterna till mitt livsuppehåll (som inte lär kosta skjortan i de flesta länder snöleoparden förekeommer i) så går dessa pengarna faktiskt till non-profit organisationens arbetet för vilda djuren och naturen!

Det finns många där ute som gärna skulle vilja göra mer än att “bara” ge lite pengar till sin hjärtesak – men som tror att de inte kan eller får utan omfattande utbildningar – men så är det inte! På det här sättet har man faktiskt chansen att få vara med göra välbehövlig nytta på många olika sätt, lära sig mycket om sin hjärtesak IRL – och inte minst ha fantastiskt kul tillsammans med andra likasinnade!

Jag hoppas att på något sätt kunna inspirera ni där ute till att på liknande sätt vara med och tillvarata det vackra vilda – ja, medan det fortfarande finns kvar!   

 ll

Åtminstonen värt att överväga när ni planerar nesta äventyr.. eller hur?  🙂

 

En sista bild (ni måste ju vara trötta nu av all denna text) –  från Jeti-Ögüz Rocks (“Жети-өгүз) precis på baksidan av Broken Heart mountain

broken heart mountains kyrgyzstan

Expedition snow leopard in Kyrgyzstan – Part 2

Varje dag under 2 veckor gick jag och det lilla team jag hörde till upp till närmare 4000 meter- och ner igen. Inte bara skulle vi ta oss upp, utan också kontinuerlig kolla efter spår från olika djur (man är ju förstås också intresserad av bytesdjuren som snöleoparden jagar samt andra som lever omkring), och hittade vi något som kunde vara av intresse skulle det antecknas,  fotograferas samt registreras på gps. Cell efter cell på kartan utforskades på detta sättet av alla team.

Under den första veckan anmälde vårt team sig till att åka iväg på vår första “overnight stay” i en av de många vackra dalarna. På väg dit kikade vi (återigen) inom en av herdernas yurta’s och fick serverad en frukost nummer 2. Någon viskade i mitt öra att jag av hövlighet borde drick upp hela skålen med den fermenterade hästmjölken – kumis – trots att min mage inte riktigt tål detta. Jag fick i mig halva – mer hövlig än så gick inte …  och magen skulle senare få seja sitt … igen.

Bjuden på en frukost nummer 2 i  vackra färgrika yurtan

2.nd breakfast in yurta for first overnighters

Den ökända skålen med kumis –  samt gult “smörfett” från fårsvansar (som vi kallade the Shakira-sheeps), yoghurt  mm – och i bakgrunden ett supergott nybakad bröd fortfarande varmt, att klämma in lite ost i brödet blev en riktigt läckerbit i lunchpaketet uppe i bergen

Kirgisistan frukost i yurta liss

Väl framme i dalen gjorde vi snabbt klar vår lilla camp och drog därefter direkt iväg på en av de hårdaste uppstigningarna under dessa två veckor. Teamet som några veckor innan monterade fällorna var ursprungligen 8 pers, men bara 3 orkade ta sig hela vägen upp.

Själva dagdrömde vi om att kunna hyra herdarnas hästar medan vi steg för steg svettade uppåt. Vårt uppdrag var denna dag att checka och byta ut minneskorten som fanns i de 4 kamerafällorna uppe på bergsryggen. 

ll

1 av 4 kamerafällor vi checkade den dagen

camera trap check liss

ll

Blowout med spektakulär vy

Efter xx-antal timmars uppstigning började vi se ljuset i tunneln så att seja – fast det gjorde även min mage som hade bråkat & brakat hela vägen upp. Nestan uppe vid bergsryggen, mitt i branta steniga bergssidan, fick jag shusha i väg de andra, blixtsnabbt hittade man nåson sorts balans och hukade ner sig medan man genomled världens “blowout” i samma veva som man svor att alldrig mer vara hövlig på kumis – fast vyen jag erbjöds från mitt sneda “utedass” var då var alldeles spektakulär!

Så ett lyckligt leende mitt i eländet bubblade fram ..hi..hi  Ja man kunde ju lika gärna se det från den ljusa sidan – inte varje dag detta här – och så var man ju nestan uppe! Och dessutom uppförde sig magen alldeles exemplariskt de kommande dagarna… var ju inte mycket att bolla med där inne längre.

Det enda bekymmer var väl att jag nu sannolikt hade skrämt bort eventuella snöleoparder och andra djur från att vistas i området  – for ever! :mrgreen:

Äntligen uppe på ena bergsryggen där vi lokaliserade och checkade 4 kamerafällor utplacerade längs ryggen – i ett milt sagt magiskt landskap!

ridge walk checking camera traps liss

ll

Under öppen stjärnhimmel

Innan vi kom tillbaka till vår lilla camp igen hade vi smygkikat på kamerafällornas minneskort vid hjälp av mitt kamera – inga snöleoparder syntes förstås, nej, så enkelt låter INTE bergsspöket sig fångas på kort  – men det fanns några cool bilder av andra djur.

Några bilder från de första kamerafällorna vi kollade – kul å se vad som försiggår om natten och i de tidiga morgontimmarna. Tycker det fanns en riktig kul bild (nedan till höger) där en argali jagar iväg lilla räven – ser ni?. (Och – för skoljs skull var det någon som kom på att montera upp kamerafällor vid vår base camp för att spionera på alla feta murmeldjuren som bodde där – just detta hade vi mycket skoj med i base campen!) 

kyrgyzstan animals birds camera traps

Jag och två av killarna valde att spendera natten under öppen himmel och hade med oss bivvybags för andamålet.  Att få ligga där i stillheten och kika rakt upp mot den stjärnspäckade himlen medan man kännde den kyliga fjälluften smeka mot kinden är en helt obetalelig upplevelse jag alldrig kommer glömma – det här e livet på sitt basta konstaterade man lyckligt och somnade om något ovilligt.

Morgonbestyr med vy: Efter en natt under stjärnklar himmel kom den värmande solen och torkade våra daggiga bivvybagar

overnight stay bivvy outdoor view liss

Vi fick besök av en herdefamilj vår lilla camp – äntligen kunde vi själva få bjuda dessa ytterst gästfria människorna på lite chai (te), käk samt lite godis. Man nyttjade så klart chansen att intervjua herdarna om vart snöleoparderna senast blivit observerad eller ev attacker på boskap – ofta kunde de ge mycket intressant vi vidareförmedlade till vår expeditionsledare.

2 av herdens söner – duktiga ryttare båda två!

Kyrgyzstan herder visitors at our overnight camp

Nesta dag väntade ännu en solspäckad dag med en brant (dock inte lika högt uppe  för en gångs skull) uppstigning till en klippsektion på andra sidan av dalen.

Där monterade vi upp våra medbrakta kamerafällor på passande ställen, la in vår namneinformation, gjorde registreringsarbetet så att de andra kan hitta fram till fällorna när de skall kontrolleras – tog oss ner igen och drog på eftermiddagen tillbaka till base camp igen.

Efter dagar på snabbnudlar och bröd längtade man nu efter chefen Emma’s friterade zucchinibollar!

Jag och Aman monterar  upp ena kamerafällan

installing camera traps kyrgyzstan

Ja ungefär så här rullade ju dagarna på …  overkligt snabbt! 

Vi gjorde ännu en “overnight stay” veckan efter som var rätt så händelsesrik på olika sätt, fast det går ju inte att skriva ner allt man har varit med om varje dag under den här expeditionen – och vissa historier vill man gärna ha för sig själv.

Bomsäkert är det att vi hade mycket kul varje dag oavsätt hur slitna vi var när solen gick ner … samtidigt insåg vi hur omfattande arbetet med att skydda djur och natur faktiskt är i dessa enorma och ganska ostörda bergsområden.

Att på det här sättet få vara med på att ta tillvara på vilda djurlivet och naturen tillsammans med kirgizerna kändes verkligen som ett äkta och givande äventyr – så det lär ju blir inte sista gången! 

“Overnight stay” borta från basecampen igen där jag och en av grabbarna sov i bivybags under ännu en stjärnklar natthimmel. Den här gången campade vi på en av herdarnas område där kossorna väckte oss om morgonen – precis samma kossorna som fräckt & frejdigt mumsade i sig omslaget till både madrassen och bivvybagen .. mohooo

kyrgyzstan overnight stay expedition camp

Tur med vädretllVi hade ju ett fantastiskt väder så att seja hela tiden där uppe i Tien Shan-bergen… ett par timmar med dimma och regn ena dagen samt en snabb snöbyga var väl det enda som avvek från en alltid strålande sol. Nere i Bishkek var det 37-38 värmegrader, fast det var det ingen av oss oss som längtade ner till. 

snowing mountains kyrgyztan liss

Yapp… floden rann direkt ut fra glaciären i närheten och var bara 4-5 grader … vi hoppade i och badade ändå i vår fina “jacuzzy-valley” .. och förde ett himla liv där. Missa nu bara inte våran iskalla badsekvens på videon nedan!

kyrgyzstan ice cold river swim tien shan liss

lLedig dag med herdarna

Under hela expeditonen hade jag inga extra dag ledig trots att detta ju var helt valfritt – antar att när jag först blir van med att vara på gång hela dagarna så lockade det faktiskt inte med en stilla sysslolös dag i base camp. Under den gemensamma lediga dagen valde dock de flesta av oss att åka ner till herdarfamiljerna för att ta det lugnt och ha kul ihop.

En av våra lokala killar åkte i förvägen och slaktade en get vi skulle käka – detta blev till riktigt stora festmåltid och blev förstås en omväxling från den vegetariska menyn vi åt i base camp. Och den första rätten var faktiskt riktigt riktigt god och påminnde mycket om “pinnakjøtt” som vi norrmän från vestlandet käkar som julmiddag. Jag kännde mig nesta som hemma då..hi..hi

 Ibland fick man erbjudande om att prova herdarnas hästar – och det tackar man såklart inte nej till herders horse and dog kyrgyzstan

 En yurta täckt med “ullfilt” utanpå – insidan är ofta dekorerad med vackra färggranna tyger och ger gott om platsKyrgyzstan yurta herder place liss

Efter en gigantisk middag denna lediga dag var det dags för en liten variant av den traditionella Kok Boru (Dead Goat Polo) som jag, mot alla mina principer, själv fick prova på nu.

Dagen innan blev jag på gråten med tanke på att den döda getkroppen vi skymtade under en “träningsmatch” vi körde förbi – fast dagen efter sitter man plötsligen själv på hästryggen med handen runt den döda getens fot och forsöker hålla den ca 20 kilo tunga kroppen från att bli “kidnappad” av en annan ryttare. Märklig känsla är väl allt jag kan seja om det nu.

Några droppar vodka gick förstås på rundgång också – det gjorde den väl rätt så ofta under dessa veckorna. Det kändes iallafall som att både vi voluntärer och de lokala hade riktigt kul ihop denna dagen, barn som vuxna.

Video från de 2 första veckorna i Kyrgyzstan – missa nu inte den balla badscenen med vårt skotska charmtroll i spetsen:

Men hur blev det då med snöleoparden då funderar ni kanske?? …. jo den kommer i nesta och sista inlägget från den här expeditionen! 😉

Expedition snöleopard i sagolika Kirgizistan – Part 1

Omsider, efter en “provianteringsdag” i Bishkek kunde vi äntligen sätta kursen upp mot Tien Shan bergen och lägga den stekheta, dammiga staden bak oss. I konvoj med 5 off-road bilar tog det kring 7-8 skumpiga timmar att ta oss till base camp på ca 3140 meters höjd – genom ett alldeles fantastisk landskap förstås (och en något helgalen trafik).

snow leopard expedition base camp view tien shan lissfit

Och jädrans vilken awesome base camp! Här bjöds det på mäktig panoramavy åt alla håll med de gröna, böljande bergssluttningarna omramad av snötäckta fjälltoppar oavsätt vart man såg, bara avbruten av den iskalla floden som slingrade sig förbi.  Ja, som någon så träffande kommenterade “this is just mental” 🙂 Med stjärnor i ögonen kunde vi efter supergoa kocken Emma’s maffiga måltid krypa till kojs i våra tält – till ljudet av de besökande herdarnas hästar som grässade precis utanför tältdörren – absolut  ljuvligt!

ll

Herdarnas hästar drar förbi vår base camp

base camp herders horses lissfit

Tycker verkligen också om att expeditionen så gott det går källsorterar även långt där uppe i berget samt forsöker göra tälttoarna så ekologiska som möjligt genom användning av jord/torv och uppeldning av toapapperet (som märkligt nog är lätt parfymerad). So no smelly asses around here folks ..ha..ha..  😉

 

Morgonvy i base camp innan solen glider över bergstoppen och värmer upp oss rejält eftger en kall natt

base camp kyrgyzstan snow leopard expedition lissfit

ll

Första dagen var bookat av som träningsdag där vår expeditionsledare samt zoologen gav oss en massa information att tugga på samt lärde oss arbetsmetoderna vi skulle använda för att täcka cell efter cell på kartan. Det innebar även kontroll av bilarna, användning av karta & kompass, kamerafällor, GPS, radio, scat-kits och annan diverse utrustning under våra “fältexkursioner” var nödvendigt för att göra ett så bra, säkert och noggrant feltarbete som möjligt.

3 av dessa killar skulle så att seja bli mitt fasta team framöver – vi tog oftast an de svårare fältuppdragen och gjorde flera övernattningar borta från base camp – återkommer  förstås inom kort med mer om detta

team work tien shan lissfit

kk

Första “fältexkursionen” (vad brukar man egentligen kalla det?) tillsammans med ett glatt gäng var ment att vara en “lätt mjukstart” så att vi skulle vänja oss till att använda utrustningen ute i fältet – och förstås acclimatisera oss till höjden då vi oftast verkade  på mellan 3000 och 4000 meters höjd.  Men lätt blev det då inte! Vanligtvis fanns det ju inga spår att följa heller, så man fick ta sig fram så gott det gick i ett brant och varierat terräng, och skulle man nu då ha turen att hitta en djurstig så känndes det som rena rama lyxen att få gå på detta.

En “selfie” väl uppe på bergskammen under första dagen ute i fältet  – och nog en gång tycker jag mig hantera min höjdrädsla ganska bra när den slog till  där uppe i höjden

selfie on mountain ridge Kyrgyzstan lissfit

Någon “sate” fick öga på något som kunde vara en djurstig högt där uppe i bergssidan som såg intressant ut, och vår grupp på 7 pers började klättringen upp. Besynnerligt vad detta vackra landskap kan framträda så inbjudande ut på distans, men på nära håll vara så helsikkes obarmhärtigt. En efter en vände gruppmedlemmarna om och gick ner igen tills bara jag och zoologen stog kvar mitt i stenscreet.

Vi kämpade oss uppåt i det branta bergsslutningen som var täckt med “platta” stenras – jag forsökte hålla fast i stora stenar som ibland stack ut medan vinden rev och slet i en ju högre upp vi kom. Kännde mig extra skrajsen när jag fick besked om att ta fram kamera och fotografera de “ibex-scats & tracks” som vi hittade någonstans i stenrasområdet. Men vi kom oss då till slut upp och kunde ta en paus uppe på bergsryggen och njuta de sagolika vyerna över dalgången på andra sidan. Wow vilken introdag!  

Vår robusta och uthållna zoolog med sin fina hemmagjorda vandringskäpp – han var alltid lika trevlig och intressant att prata med och man lärde sig mycket. Den första tanken som slog mig när jag träffade honom var den mysiga ägaren/forskaren i Jurassic Park-filmerna. 

zoologist snow leopard expedition lissfit

En god del petroglyfer/hällristningar blev funna av våra grupper och kan vara upp till 2000 år gamla – ofta med ibex och andra djur som huvudmotiv, fast ett par visade faktiskt något som inte efterlot någon tvekan om att det handlade om ren fruktbarhet – vad ser du?

petroglyfer ibex kyrgyzstan hällristningar

Hästarnas land – de finns överallt här och kan dyka upp lite både här och var, gärna galopperande på stranden (Issyk Kul), kring baslägret, uppe i fjällsidorna eller under trekking där de ibland dundrandes förbi oss på båda sidor – absolutely awesome! 

kirgizistan horses lissfit

Återkommer snart med fortsättningen och efterhand lite reseinfo etc.

snow leopard trust snöleopard logo

Snow Leopard Trust

Bergensbanen: Hardangervidda, Rallarvegen and salmon fishing

Ja när solen äntligen kikade fram för allvar var det dags att ta sig över fjällen till andra sidan av landet. Tåg är oftast riktigt mysigt, så det var ett enkelt val (och så slapp jag ju flyga) – dock är resan en något fröjdsam tortyr eftersom Bergensbanen (från Bergen till Oslo) alltid bjuder på sjukt fina vyer och storslagen natur hela vägen fram så att seja – och är av många klassad som en av världens vackraste järnvegar. Tidigare brukade jag åka denna vägen med min då lilla son (och även katten), fast denna gång fick man sitta still alldeles själv och bara glo..hi..hi

Ja det ända man kan göra är att sitta med näsan tryckt emot tågfönstret och kämpa mot lusten att hoppa av och cykla på Rallarvegen eller bara vandra runt på  Hardangervidda, men detta får man visst ha till godo tills nesta gång man e hemma igen.  Lite bilder kan man bjuda på från sträckan längs Bergensbanen – och några nyttiga länktips finns längre ner på sidan för den som planerar åka till dessa fantastiska trakter nån gång.

Liss ferjo te Halhjem bergen
Morgonsolen värmer extra gott efter en vecka i gråsonen – här på väg över fjorden från ön mot Bergen och Bergensbanen

ll

Rallarvegen är något de flesta cykelglada kan njuta av på egen hand eller med familjen – man tältar eller sover i stugor/högfjällshotel (om man har råd). Det går också att hyra cykel + utrustning om man vill slippa ta med själv. Man kan vid behov ta med cykeln på tåget om det finns plats.  (Glöm inte att det också kan finna snö på vissa delar av vägen även om sommaren).

Rallarvegen Norge lissfit
Någonstans längsmed Rallarvegen

ll

Någonstans över Hardangervidda knep jag det här måleriska fotot – otroligt att vissa bilder blir så bra med bara en fjuttig mobiltelefon!

Hardangervidda fjell vann lissfit

ll

Finse station hoppade jag av toget en snabbis och pratade med några Rallar-cyklister (inte dem på bilden) – denna dag fanns det inte plats till deras cyklar på toget tillbaka igen, så de fick cykla en dag extra, men de verkade inte så trisa för det nej

Rallarvegen Finse
Rallar-cyklister med Finsehytta i bakgrunden.

ll

Glittrande Finsevatnet och ett skymt av Hardangerjøkulen glaciär

Finsevatnet Hardangerjøkulen
Finsevatnet

ll

Här skulle man vilja rafta!

Norway Bergensbanen lissfit
Starka strömmar

ll

LAXFISKE:

Jag lovade att tipsa de laxfrälsta om ett finfint ställe man kan fiska lax. Stället heter Matre som ligger i Kvinnherad. Vi brukade antingen ta oss dit med privat båt och övernattade såklart i båten, annars går det också bra att ta sig dit via bilvägen och ev sova i tält. Vi gjorde båda i de dagar jag bara var “fjortis” – och jag kommer alldrig glömma hur trollsk vackert det var att glida med båten inöver blickstilla fjordar bland grönklädda berg och tända en brasa, supa kaffe och retas tills fisken nappade.

Här kan man stå uppe på en kulle och kika ner på laxen som simmar där vattnet forsar ut från berget under sjön – där fick man då ALLTID lax, och det verkar fortfarande vara ett bra fiskställe. Det ligger mellan välkända natursköna Rosendal och Skånevik. (Kolla google-maps).

ll

Bra länkar för dig som planerar att kika inom Vestlandet:

ll

Nesta gång jag e hemma igen på Vestlandet m/omegn hoppas jag kunna ge er ännu mer information om vad som e riktigt kul att göra i dessa trakter – får man hoppas på mera sol då? 😉

Vulcano’s Fossa-krater

På väg upp till Fossa-krateret över svart lavasand och röd kompakt jord – mot blå himmel och hav –  vackra kontraster! 

I strålande vackert väder åkte vi en kort sväng med hydrofoilen från Lipari över till ön Vulcano. Här  finns bl a vulkanen Fossa som fortfarande räknas som en aktiv vulkan.

lTake a walk on the wild side…dumdidumdidumdidi ♫ ♪

ll

För drygt hundra år sedan exploderade vulkanen och skickade några stackars fångar till himmels (de plockade svavel nere i krateret) tillsammans med delar av krateret. Svavelutsläppet har ökat de senare åren och det sägs att ett nytt explosivt utbrott kan ske (varje 110-30 år) – dock inte just den dagen vi var där *ler* Man får väl lita på mätinstrumenten som syns här och där.

llKrater-pose….. – eller halva “måken”

llll

Fantastiskt fridfyllt att bara få sitta där uppe och njuta den fantastiska vyn över havet och de Eoliska öarna. Med draken Fossa liggandes “brevid” mig, andandes och ångandes… och väntandes…

Hittade det största äpplet jag nåsonsin beskådat i en liten lokal affär – räckte gott och väl till lunch – puss!

ll

Svavelångan väller ut från massor av hål i vulkanberget för att “lätta på trycket” – och när vinden vände fick man flytta på sig för att undvika att andas in för mycket som kan vara giftigt – det stack rejält i ögongen om man inte var snabb nog… och vilken jävla stank! ha..ha.. 😀

Megaplåster på såret: Missade halvmaran ja – men hoppande glad för att jag istället fick uppleva denna dag!  

ll

Det var egentligen en klättretur upp till Stromboli (by night) med sin kontinuerliga lavastöm som  lockade oss ut till de Eoliska öarna – men utanför sesong blev det svårt att hitta en guide som kunde ta oss med helt upp (där får man nämligen inte gå på egen hand). Vi får nog prova igen under högsesong.

Nu drar iallafall vi vidare till the ‘Friendly Giant’ (ja du får väl googla lite då) 😉

Tillbaka i winter wonderland

Bild från vår balkong kvällen innan vi åkte på julsemester – en kyligt vacker solnedgång:

Hej på er gottfolk! Och tack så mycket för alla mysiga julhälsningar ni har skrivit! 😀 Här hemma verkar ni haft ett riktigt härligt julfirande i ett kallt och vackert winterwonderland. Själva har vi precis kommit hem från en milt sagt magnificent jul med sol, strand och palmsus.

Det har varit riktigt gott att få ha en lång paus från all fokus och snack om kost och träning under några veckor – men diverse tankar av den fundersdamma arten har dock varit närvarande.  Fast innan jag kör igång med mer “sporty” inlägg igen i det nya året så bjuder man såklart på några bilder från vår härliga vecka som gick så allt för snabbt!! Wanna go back! 😉

OBS! Har såklart gjort en SLIDESHOW FOTOGALLERIresten av bilderna (över 150 st) för den som vill kika.

…från kylan till varm och go morgonsol på vår balkong… längtar redan tillbaka:øøøøø

Ätit och druckit gott har vi – oooh yeah: särskilt argentinska jättebiffar, tapas, maffiga cheesekakes samt en och annan Snowball & Pink Panther in da afternoooon.. visst går det att njuuta en drink då och då utan att det behöver bli något supkalas av det – har visst blivit något mer vuxen där ..hi..hi

jjjjj

...även hotellets läckra frukostbuffeer och julmiddagar gav upphav till hacksläpp; på minst 4 stationer stog kockarna och tillagade maten direkt på diskarna som man kunde plocka en massa olika lackerbitar från – och champagne till frukost verkar vara vanligt även här 😉

lllll

Jodå… visst har vi testat hotellets fitnesscenter – körde 12-minuters löpning på löpbandet samt ett 45-minuters styrkepass för axlar och mage  … annars har vi ju promenerat djävulskt mycket varje dag …that’s it – and enough!

llllllllljjjjjjj

Våran hotell Riu Palace Maspalomas har verkligen varit i särklass och väl värd de extra kronorna det kostar att bo och äta där  – något för den som önskar det lilla extra på semester.

kkkkk

Havutsikt är det som brukar står högtst på listan  – rena rama meditationene att softa på balkongen och lyssna till havets dyningar:

llllllllll

kkMiddagsklädsel skulle man ha under kvällens middagar – den glada portieren hade klätt sig i sin finaste julkavaj på 1. juldagen och ställde mer än gärna upp på bild:

Ja nåt fick man ju hitta på där man traskade genom Maspalomas sanddynor till beachen; strandmattan blev t ex en utmärkt lightsaber ala Star Wars – tänk vilken sjukt bra intervallträning det skulle vara att springa upp i sanddynorna!

kkkkkkkkkkk

Bara älskar att vara nära havet – blev bra sugen på att kasta mig ut i de lite för stora vågorna – dax att lära sig att surfa kanske??

Se alla bilden i slideshow

Önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!  Happy New Year!  Feliz año nuevo!

😀