Gaustatoppen hike in Telemark

I stopped the car and looked up towards the peak of Gaustatoppen. The clouds where blowing so fast over the top, windy indeed, but it was now ..or ever? Alrighty! I stepped on the gas pedal upwards the serpentine road towards the hike’s starting point Stavsro.

Yes, we are on our way up and the weather is still looking good

Finally me and puppy would visit this looming beauty (1883 masl) that many claim to be the most beautiful mountain in Norway. And oh my what a wonderful hike me and puppy was heading for this day, for once I really took a darn good decision 😀

Looking back for a moment on our way up, the view is already stunning among all these rocks

And don’t you worry about getting lost, it is a very clear and well signed trail all the way. Here you can see exactly where we are, and how far it is left to the top..or if you feel a bit lazy at this point, hike down to Gaustabanen and take the funicular inside the mountain all the way up to the very topGaustatoppen Gaustabanen sign post trail skilt market

On a clear day you can see one sixth (1/6) of Norway! The circular information plates will show you in which direction to look for other known attractions far away around Southern Norway. Gaustatoppen information plate

Not so warm up here any longer, the winter is just around the corner..Gaustatoppen gaustabanen hike topptur fjelltur frozen freezing scenic views telemark Norway – Kopi

Gaustatoppen hike ridge hike Telemark

Out on the ridge we mostly had sun, but also some rain, wind and rock hard hail that really hurts when hitting the face.. but who cares when the view is so awesome!Gaustatoppen ridge hike rjukan telemark travel blogMe and puppy followed the ridge continued behind the mast for some really awesome views – it leads you to the highest point of Telemark and Southern Norwayvisitnorway rjukan gaustatoppen fjell

From scenic views like this I often spot my next hikes. Just a couple of days later we hiked along the lake puppy is looking towards down thereGaustatoppen dog hike ridgegaustatoppen mast lapphund tur

These lovely views followed us for a while on our way down again. I think my dog loves it tooGaustatoppen topptur hike landscape photo fjelltur lapphund dog scenic views telemark Norway


Parking: There is a parking area at Stavsro where the main trail starts from. It cost 150 NOK for 24h parking. There is also a free toilet here. During summer season the Stavsrohytta café is open.

Trail: The trail is mostly on a rocky trail, but mostly we walked on rounded rocks so my dogs paws was just fine with it. The trail is easy to follow (clear and sign posts/T-marked). I met some friendly sherpas who was working on the trail to make it more accessible and family friendly.

Time & length: Ca 4,3 km one way from Stavsro. Approximately 90-120 minutes up.

Gaustatoppen tourist cabin:  Warm and cosy stone cabin. It is possible to book a stay over night, or buy something to eat and drink in here. I could also leave my dog in the hall while I was eating a thick tasty waffle and hot chocolate. The fresh and clean toilet cost 20 NOK.

Click on the MAP for further information and alternative trailsgaustatoppen kart map info utno


Stockholmsgata canyon hike

The name may bewilder you to think about city streets in Stockholm packed with cars, shops and people. But no – Stockholmsgata nature reserve are so far away from anything like that I can promise you.

About a week ago I did a impulsive trip to have my first look at this area. It took more than an hour to drive from my home, and the last 20 kilometers was on more or less bumpy gravel roads in the “middle of nowhere” (the car really looked like shit when I got home that evening), but well worth the “effort” indeed!

Stockholmsgata nature reserve icicles frozen flowers trail

By the parking area there are wind sheds, fireplaces including wood, a toilet and also a cabin nearby, so you will probable survive the excursion in any weather conditions 😀

Me and puppy went straight ahead along the marked trail, and after about 30 minutes slowly ascending along the canyon we reached the view-point on a cliff. We only met a friendly couple during this hike, so the silence in this area was absolutely wonderful, but I am sure the place are more frequently visited during summer time.

Easy trail to hike, but keep in mind there will be some steep sections here and there along the canyon. 

On our way back we fortunately took the time to follow the trail at the very bottom of the canyon, here I found lots of beauty made by nature, long cool icicles, lush moss and lichen, ice formations popping up and frozen plants in the pond – very nice colours and contrasts against the snow – even if the sun did not reach down here anymore that day.

Next time I take the trip to Stockholmsgata I will for sure spend some more time here exploring  what I find interesting  here – and hopefully be able to show you some more photos from this area.. stay tuned alright…

Very nice views from the view-point at the end of the canyon – but if you bring your puppy dog up here I suggest you keep it leashed when you get higher up – it is too easy to slip!Stockholmsgata naturreservat kanjon lap

It was just a couple of minus degrees up there that day, so not very cold at all, but some hot tea from my thermos sure did taste good well back in the car again. The drive home was absolutely beautiful while the sun was going down… love moments like that – and I probable love driving too! 😀Stockholmsgata nature reserve road tripjpg



Salina volcano hike

What Stromboli offered in terms of godsmacking and brutal live volcanic beauty, the tranquil, laid back and lush Aeolian archipelago island Salina matched elegantly with her silent volcanos looming towards the sky. I spent a night at Isola Salina both the first and last day of my short trip – and the last evening became absolutely magic!

The amphitheatre-shaped “crater-town” Pollara, where half of the crater dropped below sea level after an eruption a very loooong time ago – the island is actually formed by six collapsed craters. ( If you take a boat trip by sea-side here you will see some awesome rock formations). 

Hiking the trail on Monte dei Porri in the first afternoon with a view towards the abandoned lighthouse Semaforo di Pollara – afterwards I walked back to the village Malfa again for a tasty italian meal and the last bus back to my stay in Santa Marina.

A starry night view towards beautiful Lipari island from Salina in the evening – I got a perfect spot to practice some night photo shooting

Hiking Monte Fossa delle Felci:

From Santa di Marina I could see the volcano peaks were covered with fog and rainy clouds where threatening. But this was the last chance to climb the volcano, so I packed my backpack and went up to the main road and jumped on the bus, which by the way is a pretty spectacular drive itself 😉

Your hotel will most likely give you an easy-to-read bus schedule and the driver will inform you the best he can in italian). After a bus change in Malfa, I jumped off at Santuario Santa Maria del Terzito (the driver will probably give you a hint) near the beautiful ValdiChiesa church in the valley that splits the Felci and Porri volcanos. (Take a look at the map link further below to localise the place and route).

Then I followed the signs upwards from the church. (It is possible to hike/climb up (and down) from several other places on the island if desired, but I think this one is the “main trail”).

I was so lucky with the weather, after clouds and rain it switched into a hot afternoon sun, but thankfully there are trees and bushes here and there along the trail up to hide behind from the sun – preferably when taking a sip from the water bottle. The trail is varied, but not so hard to hike, but it depends on your fitness. I think it took me about 90 minutes including photographing here and there. Closer to the summit you can follow a nice comfortable forest road for… a while – this is for sure not a small volcano crater.

The only people I met up there at the summit was a nice french couple, and they told me they climbed to the summit of Monte dei Porri-peak the day before, but the view from here was far better than from Porri. After photoshooting they rushed down to catch the bus, but I decided to not rush this and take the last bus – and had the whole panoramic view completely to myself …wow… this is not a view you want to leave!   

Totally alone up there for a whole magic hour with this incredible view from the Aeolian archipelagos highest point– the summit of Monte Fossa delle Felci  (962m) towards the regular cone of Monte dei Porri (860 m) .

View from my stay on Salina towards Isola di Panarea the first afternoon – so thankful that I once again found a good stay for a reasonable price – with a sea view and a wonderful helpful host. Italians = great hospitality!

Other travel posts with information and photos from my trips to the spectacular Aeolian Islands and Sicily:

I found the site below useful with some information about transport, hiking trails and an interactive map of Salina:

Stromboli volcano

So, where else can you enjoy a starry sky, reflecting moonlight, beautiful sunset and powerful lava eruptions – all at the same time??? Stromboli rules!stromboli-nature-moonlight-sunset-vulcano-night-landscape-photo-liss-myraas

Tutto bene! I’m finally back at the Aeolian Islands – this amazing volcanic archipelago based north of beautiful Sicily in the Tyrrhenian Sea. These islands have spellbound me since I visited the islands Lipari and Vulcano 4 years ago, including mount Etna in Catania.

This time I once again was on a quick trip with only 3 whole days to spend on these islands, so I planned as well as possible ahead – and despite a flight delay spending 8 hours in Düsseldorf airport I managed to do what I really wanted to do thank’s to the wonderful Italian hospitality! Grazie!

Isola di Stromboli

Stromboli stratovolcano in daylight and a glimpse of the village church below it stromboli vulcano village church mountain landscape view photo liss myraas


One of my dreams for a long time was a trek up to Stromboli’s craters to observe the still active volcano and lava eruptions. In the morning that day I went for a walk to the restaurant L’Osservatorio where you can enjoy a good meal(try a tasty spaghetti ala Stromboli), drink cappuchino’s or vino’s, and hear/observe Strombolis rumbling and eruptions (mostly visible at night from this place).

From this restaurant you can also trek up to about 400 meters to Sciara del Fuoco view point for a free view.  But if you for some reason don’t want to trek anywhere at all – you can instead enjoy a nice boat trip around the island to view the eruptions from the sea side.

The evening before the top trek I joined a boat trip around Isola di Stromboli that included a 2h disembark to visit peaceful little Ginostra, which I warmly can recommend for those who seek some tranquility stromboli ginostra aeolian islands sunset landscape photo liss myraas


Top trek evening: It was not that comfortable to put on my trekking shoes in the sweaty afternoon heat, but fortunately the trek upwards Stromboli’s trail was mostly shadowed by trees and bushes – and by the time you reach the sandy and stony area the sun beams are no longer able to grill you.

The amazing views will also make you forget anything else.  Pretty cool to look upwards and see the long zig zag serpentine trail of trekkers going upwards – Stromboli (3,031 ft) is one of the world’s most active volcanos, and also one of the most popular to visit – so you are certainly not alone up there!

Cant stop smiling – so happy to finally be up here – especially since the weather was absolutely brilliant  stromboli sunset vulcano landscape hike liss


Getting close to the crater area we could here Stromboli “roar” now and then – a lil’bit like the Balrog in The Ring. Now we where above the clouds, and the ongoing sunset was absolutely magnificent scattered with clouds. Steam and black smoke arisen from the craters and mix together with the surroundings in perfect harmony. For me this is pretty close to heaven – and you also get aware of and really feel that in the end the earth is in charge!

When beauty have no words…stromboli sunset active vulcano above clouds photo liss myraas


We went further up and crossed along a sandy ridge to have a good view down to the active craters. There was a bunch of trekking groups lined up along the view points, but the mood was mostly low-voiced – people just waited and enjoyed this special moment of being so near powerful forces of nature. And Stromboli did not disappoint us!

The short, powerful and spectacular lava bombs/explosions occurred quick and with no forewarnings – Wow! So instead of panicky trying to catch the bursts on camera I decided to just enjoy the show instead. Weird how that feeling of being so small compared to nature forces also can be so wonderfully euphoric – respect

Stromboli in the afternoon sunstromboli ginostra seaview aeolian islands sunset photo liss myraas


The trail downwards again is steep – but safe – you will walk in very soft volcanic sand and also wear a mask for protection against the fine dust, everything enlightened with your own headlamp.

Back at the hotel you better strip off your clothing upside the room (if possible) – or else you will find volcano sand all over the place.. and sometimes on very unexpected places ..ha..ha.. 😉

Tips & Tricks:

  • It is forbidden to trek up to the craters without an authorized guide – the penalty is 500 EUROS
  • Wear good hiking boots (some showed up in soft summer shoes of textile) – or hire the boots
  • Bring an extra sweater or a wind jacket – it can get windy up there
  • The guide will provide you with a helmet and mask for a reason, use it
  • Bring your own headlamp – you will need it in the streets too as there are barely any streetlights on this island
  • Bring a packet lunch (I had bananas, bread sticks, prosciutto ham and lots of water)
  • Prepare your fridge with some chilled drinks/foods before you leave for the trek in case the shops are closed when you get back (I was back in my room at 23:30 and went over to a nearby hotel to buy more chilled water)


Oh… don’t forget to see the cool volcanic plug Strombolicchio piling up about 2 km outside Stromboli. There are boat trips out and around this plug and it’s lighthouse, but you will not be allowed to disembark or walk up the steep stairs strombolicchio stromboli landscape lighthouse italy photo liss myrås


If you have any questions, you are welcome to ask and I will try to answer as best I can. You will find more information about Isola di Stromboli’s geology at and

I have another amazing trek from this are coming up here soon …so stay tuned as always my dear readers! 🙂

Have an awesome moment and view Stromboli live cam here:



Ice climbing in ice caves – Larsbreen glacier

Where the wind cannot reach you. Just look at this beauty folks – it’s simply magnificent glittering art made by nature . I believe this must be a part of a frozen UFO..ha..ha.. 😉

Frozen ice cave svalbard nature glacier Larsbreen Spitsbergen photo liss myraas


So, the main goal for my quick trip to Svalbard was to do a frozen ice climb in the dark ice caves inside Larsbreen glacier. Fortunately I met an adventure-seeking soldier/NY policeman to join me so we could do this together with our Italian climbing guide. You should not go outside the safety zones of the town Longyearbyen due to the risk of meeting an ice bear, so our guide also brought his shotgun for protection, which is standard equipment when moving around on Svalbard.

This cosy dog was patiently waiting for his master outside the ice caves entrance – and of course I wanted to give him a big hug and cuddle before crawling down into the caves – away from the wind and falling snow – and into the silence.

Svalbard larsbreen ice cave climb dog liss myrås


We walked with snow shoes from our stay at Nybyen – and it mostly went steep upwards for about 90 minutes in moderate wind. Up there we prepared to go down into a narrow hole in the snow. After descending down a passage and a rope ladder we reached a wider area to sit down to arrange our gear and have some warm lunch.

It was an amazing feeling to be totally surrounded by this frozen, glittering ice world with ice crystals, icicles, ice formations – frozen art work wherever you turn your head – what an absolutely brilliant place to ice climb!

Snow stairs, narrow holes, rope ladder and ropes – it all leads down to a completely unique and amazing underworld of ice! (Now I wonder how it looked like before some few people vandalised precious ice formations down here)  Frozen ice cave entrance svalbard nature glacier Larsbreen Spitsbergen photo liss myraas


With helmets, headlights, crampon’s and harness on we walked/wriggled along the ice passages/meltwater channels to the first descent. We rappelled down about 4-5 meters, and continued walking/wriggle slightly downwards to the next rappel which is a 15 vertical meters deep moulin.

It was indeed a very special feeling forme to go backwards down into the dark …alone.. (I could not help getting a flash from that scary movie “The Descent” while waiting down at the bottom by myself ..moaahhaa).


Our skilled Italian climbing guide rappelling down the moulin – I knew I was in good hands from the very start.Frozen adventure ice climbing ice cave svalbard nature glacier Larsbreen Spitsbergen photo liss myraas


Well down (and in one piece) at the bottom we also tried to crawl under a crack under the glacier, but the glacier had moved a lil’ bit, so it was no longer possible to crawl through there as before. I cant’ say that I was too sad about not having tons of ice pressing over my body against the underlying rocks.  I already had plenty of stars in my eyes from all these perfect natural formations surrounding us while climbing – thrill enough for me I’d say.

It’s narrow here and there inside the ice caves/meltwater channels – but when busy climbing and photographing you get used to it pretty quick – you have to if you want to go deeper!
Larsbreen ice climb ice cave glacier svalbard liss


Then we climbed up again – and the 15 meter ice wall moulin was certainly much harder work to ascend – but so goddamn FUN!  So the very next shorter climb was just like a “piece of cake” now – and perfect for training for a better ice climbing technique.

Looking up to where we will be climbing back up soon – pretty amazing view from belowFrozen ice cave meltwater channel svalbard nature glacier Larsbreen Spitsbergen photo liss myraas


These frozen meltwater channels have created soo much twist & turns and beauty to grasp – I would need a new visit to concentrate on just photographing! Larsbreen are “slow-moving” glacier, but still no one knows how the channels will look like next year as they tend to change form due to the melting water every summer when the ablation is at it’s highest. Would be interesting to visit again later to see what has changed.


Trip advice: 

Svalbard want’s to keep and preserve the nature and its pristine wilderness as much as possible, so please…

Do behave in fragile places like this. Don’t vandalise the caves i ex with your ice axes (only use them where the climbing places are).

Do pee outside before going down into the caves – just ask everyone to look away for a lil’ while

Preikestolen och Lysefjorden

Så sjukt mycket att göra för tiden så bloggen får lida, men jag har ju fortfarande en del reseberättelser från Norge att dela med er. Mitt företag och studierna tar ju mycket tid och kraft, så har man ju familj, djur och träning som också skall ha sitt. Längtar nu efter en “lugn” julperiod för lite återhämtning, för utpå nyåret kommer det hända nya saker i livet som man gärna vill ha energi till.. kribbligt 😉

Så en bild från en dagstur jag gjorde under hemmavisiten hos min mor i Norge en strålande sensommardag. Som ett sista sprall innan man åkte tillbaka ti9ll Sweden igen. Som vanligt var man duktig på att åka kollektivt när den möjligheten finns med bussar och båtar, och som tog mig hela vägan fram till början av bergsstigen upp till Preikestolen och tillbaka igen på en och samma dag. (Tips på detta finns längre ner).

Fjällfie: För att undslippa folkmängden klev jag lite högre upp längsmed en stig och fick en spektakulär vy ner mot Preikestolen och utöver Lysefjorden. Så där satt jag och njöt ett äventyrlig landskap medan vindkasten rev och slet i hud och hår.

lysefjorden preikestolen foto liss myrås

Vägen uppåt varierar lite med stenigt terräng och ok stigar, de allra flesta friska klara fint att ta sig upp. Drar man dit i högsesongen kommer man inte att få vara ensam, för mig var det9ta ovant, om man är van med ett lagom tempo så får man räkna med att sänka farten ibland, inte alla går lika snabbt vare sig upp eller ner. Så är det bara.

Väl uppe får man svindlande vyer, och ännu mer folk… på vissa ställen får man vara lite försiktig, stupbrant och en del människor där är inte alls vana att gå i fjället och visar inte hensyn. Konstigt att inte flera olyckor sker här!

Ute på själva platået bjöd vinden på starka kast, och jag kännde ingen större trång till att gå för nära kanten ..hi..hi.. jag var mer upptagen av platåsprickan, en dag kommer den väl att ställa till det. Absolut ingen fara än, men den har ju börjat röra pyttelite på sig igen 😉

Man var inte direkt ensam där uppe nej… 

preikestolen lysefjorden visitnorway foto liss myrås

Några snabba resetips:

  • Åker du från vestlandet kring Bergen tar du enkelt Kystbyssen till Stavanger.
  • Från Oslo kan du ta tåget (NSB) eller Haukeliexpressen (buss) till Bergen. (eller flyga direkt från Stockholm)
  • Väl framme i Stavanger kan du köpa en kombibiljett som omfattar färja & buss t/r mellan Stavanger och Preikestolen (parkeringen).

Sova under bar himmel..

…har jag gjort både frivilligt och ofrivilligt.. det första är ju att föredra, som också gav mersmak under fjolårets snöleopardexpedition i Kirgizistan, och nu tänkte jag återigen sova ute i frisk luft.

Under ett par jobbfria dagar i Norge bar det som vanligt upp i Tafjordfjella. Det tog ca en halvtimme att traska uppåt på fjällvägen innan jag kom fram till Onilsavatnet där jag svängde in på bergsstigen upp mot Kallskaret (skylt finns).

Vädret var mestadels grått och lätt regningt, och att traska uppåt i våt och überfrodig vegetation är absolut inte min favosyssla, men så är det ju bara i detta området, mycket grönt uppåt vissa fjällsidor. Det blev rätt så brant och halt ett stycke upp i grönskan, men till slut når man sista “screepartiet” för det sista stycket upp.

På väg upp mot den ca 20 meter höga monoliten Kallen som mestadels är gjort av oxiderat olivin. När man kommer helt upp (kring 1000 moh) befinner man sig i ett “olivinsk” månlandskap (jag skulle nu snarare seja marslandskap) där geologerna ibland kommer för att ta prover. Där uppe satt jag iallafall denna dag med ryggsäckens skydd över mig, åt en banan och väntade på att regn & vind skulle lugna sig. Och det gjorde det minnsann. Solen tog över. kallen tafjord

Jag fortsatte nu inåt i skönt fjällanskap, nyfikenheten brukar pusha mig framåt på okända stigar. Tänkte ta mig inöver och ner mot Herdalen på andra sidan. På väg neråt hade jag fikapaus vid den gamla Kallskarsætra där det kryllade av får. Träffade där på några trevliga fårbönder som jag slog fölge med resten av stigen ner och runt fina Herdalsvatnet.

Den här ytterst kramgoa lilla geten följde efter mig överallt på Herdalsetra, även upp på denna stenen. Aww..vilket charmtroll! Herdalssetra är stället för alla som gillar djur! (länkt finns länger ner på sidan)

heradsseter herdalen geit natur heregga foto liss myrås


Herdalssetra är en 300 år gammal storseter som förespråkar ekoturism. Här kan du hyra en fäbod/sæterhus för natten eller köpa goda, hemmagjorda ekologiska getostkarameller – mums! Fåren, getterna och kossorna går fritt och betar här, med den ståtliga Heregga i bakgrunden. Och just uppe vid Hereggas “rasbrant” tänkte jag ju då minicampa den natten.

herdalsetra herdal more og romsdal foto liss myrås

Minicampen blev på en nerrasad gammal stenblock med mjuk mossa på, mest för att komma en lite bit upp från bushmarken. Jag låg vid rasbranten nedanför fjällväggen som sträckte sig rakt upp mot Hereggas topp, ja vilket syn å kika upp på från sovsäcken … och med vy ner mot Herdalsseter och Herdalsvatnet. Till slut somnade man till underbara ljudet från vattenfallet ca 150 m undan.

Fram med sovsäck, underlag och bivvy bag, det var skönt att få krypa ner och värma sig efter sörpiga stigar  – skorna hängdes upp till tork i trädet. Från ett mindre rasområdet längre bortåt vid vattnet kunde jag höra några stenar rasa iväg .. men kännde mig ganska trygg på det stället jag valde.  bivvy night outoor norway foto liss myrås

God natt – om inga järv besöker min lilla minicamp denna ljusa sommarnatt – så går allting bra. Bara ett gäng små gröna mätare som tyckte om bivvy bagen dök upp. Jag sov iallafall som ett lamm 5 timmar i sträck 🙂

bivvy bag sove natt under apen himmel Herdalsetra foto liss myrås


Efter en enkel frukost nesta morgon packades storsäcken och jag traskade iväg. Nu gick det brant uppåt så man fick hålla i sig lite här och där. Äntligen uppe kunde man njuta av fjällets finfina stigar (upmärkta) inåt mellan Heregga och Holeheia.

Här får man bl a skåda störtfina berglanskap, flera små fjällvatten samt en iiiskall elv att kryssa genom att först slänga skorna över (för här och där låg det fortfarande en del snö och is och smälte) samt en och annan uppskrämd fjällripa.

Morgonfrisk panoramavy mot Herdalen jag pricis klivit upp från – och de läckra glasyrklädda bergen. Finns även en bergsstig där nere (mot vänster i bilden) man kan följa över till Geiranger, men hann tyvvärr inte med att ta den streckan själv i år.herdalen 2


Och så var man till slut på väg ner mot Kaldhussætervatnet i lätt och fint terräng. Från bron vid Kalhussætervatnet fick jag gå ca 8 km på asfalterad fjällveg ner till fjorden igen där jag bodde – och då var ringen sluten! Man rundar hela Litlejordhornet på denna turen. 
tafjord kallskaret herdal kaldhusseter fjelltur foto liss myrås


Här hittar du mer information om berörd område med kartinformation etc:

Herdalssetra (övernatting, djur, besök etc)

Valldal Turisinformasjon(aktiviteter & sevärdheter)

Tafjordfjella på UT.NO (kartor m höjd, topografi, märkta stigar, stugor, etc)

Bergskred, vattenkraft och tsunamis

I närmare 3 månader arbetade jag i Norge – och vilket intressant jobb! För sånna som mig som älskar naturen och naturkrafterna så fanns man nu mitt i smarrigaste smörögat mellan Geiranger och Åndalsnes. Varje morgon vaknade jag i den pyttelilla bygden Tafjord med underbar vy mot branta frodiga berg, snötäckta fjälltoppar och fjordarmen de stupar ner i.

Upp till denna gården gick (eller sprang) jag ofta längsmed 13 hårnålssvängarn till topps. Muldalen heter området och man kan skymta ett av de högsta fria vattenfallen i Norge på bilden med närmare 190 m fritt fall. muldalen moreogromsdal foto liss myrås

Kraftcentret jag jobbade vid rymmer olika avdelningar som är knutna till varandra, och en av mina uppgifter var att ta hand om alla som kom dit och guida dem runt i det stora bygget. (Och det var förstås extra jul när det kom svenskar dit ibland!) 🙂

Bra att få inblick i hur man vid hjälp av vattenkraft, turbiner och generatorer skapar förnybar energi – och tänk vilket otroligt tufft och hårt arbete som lades ner på att montera upp kraftlinjerna i den vilda otyglade naturen i de dagar!

Och visst är väl de intakta maskinerna, golvet samt inredningarnas läckra färger och former också läckra, ja de visste hur design och kvalitet skulle se ut i de dagar vattenkraftverket byggdes.turbin generator vattenkraft tafjord foto liss myrås

En avdelning handlar om “Tafjord-ulykken” våren 1934 där 40 människor omkom. Ett bergsparti på ca 3 miljoner kubikmeter(m³) rasade från 730 m höjd ner i fjorden och orsakade en tsunami som forsade fram längs den trånga fjordarmen och tog med sig både hus, hem och hela familjer som låg i sin djupaste nattesömn – många blev alldrig återfunna. “Såret” efter raset i bergsveggen är gott synligt än idag (jag kunde se det från mitt köksfönster).

Ett av centrets fönster vänder direkt ut mot mystiska  Jimdalen (låg dimma den dagen jag tog bilden) – ett vackert ställe man tyvärr inte längre tillråds att vandra i på grund av hög rasrisk. Senaste raset i 1992 var kring 100 m brett och täckte hela bygden med ett tjockt lager damm från berget – och skrämde många med sitt hämska buller &bråk.  tafjord fjell skred jimdalen foto liss myrås norway

Min favoritavdelning är förstås skredsalen på 3 våningen som var mer geologiskt inriktad. Här visade jag bl a fram sten- och mineralsamlingen och berättade för besökande att de nu befann sig bland Norges allra farligaste berg, nämligen Hegguraksla precis ut i fjorden, Åkneset (Åkerneset) lite längre ut mot Geiranger samt Mannen några mil mot Åndalsnes. Dessa berg övervakas förstås kontonuerligt då föjlderna av när (inte om) dessa kommer rasa ut kan bli katastrofala.

I tillägg kunde jag visa fram centrets 20 m långa borrprov från Åkneset, diverse mätinstrumenter samt analyser av förväntade våghöjder vid “worst case scenarios” (i Geiranger väntas upp til ca 70 m våghöjd – och i Hellesylt 85 m!) – skrämmande ja, men dock ohört intressant – och det samma tyckte de besökande! Det är många som inte vet vad det innebär att bo i vackra fjällandskap som detta.

Under sommaren arrangerade centret också populära forskarcamps för de yngre, samt ett informationsmöte med bl a polisen, geologer och ordförande som jag också närvarade för att lära mer om läget. Huvudärendet var då att säkerhetssonerna blivit höjts ytterligare för väntade vågor/trunamis.

I skredsalen visade jag fram några av de mätinstrumenter som används till att övervaka de farligaste bergen, på bilden ser du ett tiltmeter, crackmeter, prism samt ett riktigt tungt och rejält strekkstag (extensometer)måleintrument strekkstag tiltmeter prisme crackmeter geologi foto liss myrås

Via mitt arbete förvärvade jag även det norska Brattkortet (tillsvarar både rött och grönt klätterkort i Sverige). Så vissa arbetsdagar basade jag enbart i den 12 m högaklätterväggen där jag instruerade och säkrade klättersugna besökare. Ganska häftigt å se när totalt otippade personer visar sig ha en utomordentlig viljakraft i klätterväggen – awesome!

klatrevegg klättervägg norge liss myrås

De flesta i Tafjordfjella och vissa andre bergsområden fick vänta tills långt ut i juli månad innan man kunde ta sig upp på fjälltopparna – mycket snö senaste vintern och en kall vår – men den som väntar på något gott.. just det, tålamod .  

Tafjordfjella muldalen nausen foto liss myrås


Många finfina fjellturer, löpturer och cykelturer blev det iallafall i sommar – ni skall få några tips så småningom –  I’l be back..soon.. so stay tuned friends 😉

Har ni tråkig kan ni ju kika på den norska trailern av Bølgen som hade premiär i slutet av augusti i år – en något “amerikaniserad” katastroffilm om just Åkneset.

Island: Snorkling mellan 2 kontinenter i Silfra’s glaciärvatten

I augusti drog jag och mitt lilla tält iväg igen på en härligt fascinerande och kontrastrik landskapsresa till underbaraste Island där jag bl a hake på både trekking uppi bergen, snorkling i iskalla Silfra samt isklättring & brevandring på Solheimajökull glaciär.

I filmsnutten nedan filmade jag med mitt sportkamera medan vi med hjälp av torrdräkter snorklade i det kristallklara – dock bara 2 graders iiiiiskalla – glaciärvattnet. Känndes ju häftigt att få simma i sprickan emellan de två kontinenten – där dessa tektoniska plattor fortfarande  “glider” isär med ett snitt på 2 cm varje år.

En annars grå och regning dag förvandlades till en otrolig färgprakt i blått och grönt från och med det ögonblick ansiktet dök ner i det kalla vattnet. Ett must-do!

Återkommer inom kort med mer från denna underbara Islandsresa inom kort – och om någon skulle ha frågor om det här inlägget är ni självklart välkomna at kontakta mig.