Löpmål från fjord till fjäll – 600 m upp… och ner igen

Någon vecka innan löpmålet genomfördes sprang jag (för en gång skull) tillsammans med någon, nämligen min supertrevliga “housemate” i Tafjord – det bar zigzag uppåt Muldalens stigar nestan 400 m upp, en attans fin vy och ett attans slit!..ho..hoo

trail run runners löpning norge foto liss myrås

Sträckan jag tänkte ta på egen hand hade jag redan “cykelvandrat” ett antal gånger under sommaren. Min skalle hade tidigt bestämt att detta skulle vara mitt löpmål innan jobbet var avklarad utpå sensommaren – springa från fjord till fjäll ..och ner igen. Ungefär 600 höjdmeter uppåt – t/r totalt 18 km (Tafjord – Kaldhussætervatnet)

Jag hade absolut ingen “nuskajagfaenimigkörastenhårttillsjagspottarblod” .. ej heller någon form för självpeppning egentligen – bara “nu ser jag hur långt jag klarar ta mig uppåt, och forsöker så vidare lite till” … ja ungefär så blev det. Inga stora förväntningar altså, bara lätt klyschat “delmål till målet”.

Man får ju hålla fast på goa medlöpare så de inte försvinner ner i avgrunden – här har folk faktiskt ramlat rakt ner flera hundra meter och dött, så man blir lite nervig när housemate’n hänger i grenen ovanför stupet

FW version: 1600 V1.11 FW name:ContourROAM UPDATE:N UPDATE_FW:N 1RES:P/1 1BR:H 1MIC:17 1SILENT:0 GLOBAL CAMERA NAME:ContourROAM DT:2015/07/16 19:43:50 FPS:30 CAMERA INFO CUID:1141010103012 USER DATA DATA:ContourROAM Camera DATA STRUCTURE UPDATE Y:YES N:NO UPDATE_FW Y:YES N:NO Format Settings Resolution(RES) (A)1920x1080 30fps (B)1280x960 30fps (C)1280x720 30fps (P/#)Still picture 5Mp captured at intervals of 1 picture every 1, 3, 5, 10, 30, 60 seconds (where the time is measured from start of picture to start of picture) Bitrate(BR) (H)High (L)Low Microphone Sensitivity(MIC) 0 ~ 42dB Silent Mode(SILENT) (0)Enable Beeps (1)Disable beeps Global Settings Frame Rate(FPS) (25)25fps (30)30fps Camera name(CAMERA NAME)[up to 20 characters] Name entered by user e.g. Jason's Contour Date and Time(DT) YYYY/MM/DD hh:mm:ss YYYY : 2011 - 2040 MM : 01 - 12 DD : 01 - 31 User Data(DATA)[up to 100 characters] 'User' value in the universal settings section where the line contents are simply preserved by the camera.

Inte heller hade jag lovat eller skrutit på mig något som helst till andra.. så ingen prestationsångest heller lixom… så vad tusan driver en då kan man ju undra på?

För min egen del tog jag det som vanligt i lugnt tempo (då jag nyss hade varit sjuk där jag fan även tappade rösten..ha..ha), uppförsbackarna börjar ju direkt i detta landkap, så man tvingas ta det lungt från början…en fördel i mitt fall.

Det som drev på var nog hellre kännslan att “fan, jag fixade ju även den motbacken ju! som gav mig små glädjesknäpp i knoppen uppetter fjällvägen … backe efter backe… i en av de sista lååångbranta backarna visste jag att jag skulle klara det… trots att det gjorde såpass ont i låren och höften att jag fick springa både i sicksack och baklänges på det brantaste för att avlasta lite ..hi..hi

Visst var jag då stolt väl uppe vid målet Kaldhussætervatnet som ni ser! Nu bar det snart neråt igen – för trots gammla knäåkkommor har jag med tålamod byggd upp starka knän genom åren, så det att springa nerförs gör jag oftast utan problem.kaldhussætervatnet tafjord run motbakke lopning foto liss myrås

Fasetterad träningspussel

ya ya… visst kör man fortfarande sina xx antal styrketräningspass i veckan – men just dessa pass har jag gradvis lyckas göra kortare och kortare – kring en halv timme blir det nu för tiden, ja även det heliga benpasset har gått ifrån 1 timme till ca tre kvart. Jag ryser lite när jag tänker på de gångar jag tränat ihop med andra tidigare  – trevligt jajjamennsan, men att lägga från 2 till 4 timmar på ett pass var ju inte klokt! Så jag tackade till slut nej till alla som frågade om vi skulle träna ihop – träna hela halva dagarna iz just not my cup of tea.

Inte bara har man (som ni flesta där ute) mycket på tapetet, men eftersom jag i tillägg cyklar en hel del och springer så är det väl bara sund förnuft att forsöka undvika överdrivningar och nedbrytning på kropp (& själ) – och heller prioritera och korta ner där det går (fullt möjligt – I promise) … och så får man ju t ex undvika att lägga de hårdaste passen för nära varandra… att kombinera “nytta & nöje” (altså någon form för träning samtidigt som man uträttar andra ärender har jag nog blivit lite av en expert på! ..hellyeah)   .. men så får man heller inte glömma vilan då förstås  …

ll

Helgens benpass – som utfördes snabbt, lagom hjärtlöst och intensivt 

gymmet dagens benpass liss

Cykeln är ett måste för att ta mig någonstans – till gymmet, för att handla, till tåget etc. Gymmet vill man inte droppa då man självklart inte vill kasta bort 15 års gymträning.. som även gör sin nytta i andra sporter.…och, som så många har så svårt för att erkänna – vem vill väl inte vara snygg naken – särskilt efter 40?!..ha..ha..   och löpningen ger mycket på alla möjliga plan både mentalt och konditionsmessigt. Klättringen och Tai Chi finns lite ut på sidan men är en mycket välkommen komplement & variation. Jag släpper fan inget!

I tillägg till detta har man ju såklart både arbete, barn, hem etc att ta hand om …men vad fan – jag klagar inte *skratt* – pusslet brukar ju gå ju för det mesta gå upp utan att det blir för mycket – fast lite får man då stå ut med ibland. Slutsatsen; ett bra facetterad pussel och egentligen ganska sällant ett totalt clusterfuck *asgarv*

Hur det går med min kost återkommer jag till så småningom  – för där har det ju hänt lite grejer sedan sist… I think  😉

15 km okomplicerad löpning

Ibland är det då verkligen skönt att få springa på riktigt raka långa spår där man knappt ser ända på vägen, det gör mig inte modlös – utan tvärt emot… det ger ju mer översikt och vy samt utrymme för annat än bara “löptänk”, och var nog precis vad man behövde den här eftermiddagen – en okomplicerad löprunda så tankarna kunde jobba med annat och mer angeläget  – 15 kilometer gav gott om tid till just det  🙂

 

DCIM103MEDIA
 Bild från dagens löprunda – långa raka spår är absolut inte fel det häller – allting har sin mission 😉

Tai Chi i morgondimman

Bekväm temp ute i morse, och ganska så dimmigt och vackert vid vattnet. Det var riktigt skönt att kunna knalla bort till bryggan och träna lite mer på deler av tai chi-formen. Lite halt på brädorna forstås, så man fick då forsöka röra sig med lätthet, man vill ju inte gärna halka och plumsa ner i vattnet nu ..brrr

 

Morgonens tai chi träning på bryggan        

DCIM103MEDIA

  “The more you know, the less you need.”

Har klistrat in ett citat på morgonens bild som jag tycker mycket om – och som visar sig kännas rätt på så attans många sätt. Allt i från mer kompliserade saker som t ex alt media forsöker få oss att tro vi måste göra eller behöver till lite enklare “matrealistisk tänk” som också är en av orsakerna till att jag valde ett mindre boende; en dag satt jag och kikade runt i våran villa (inte alls stor på 90 kvm) där kanske 2/3 av huset användes till att förvara en massa grejer som vi sällan eller alldrig använde!

Jovisst, det tar tid att vänja sig til låååångt mindre plats nu, och man får göra sig av med en hel del grejer man ju kan leva utan – det känns mycket enklare att ha mindre av mycket nu, det betyder också mindre att hålla koll på 😉 Det ända jag faktiskt saknar nu är ju ett eget rymligt bad. “Badet” jag har i husvagnen är så litet att man inte ens kan tänka och tugga samtidigt därinne ..hi..hi

Rock Climbing in Northern Ireland

Flera gånger gick jag förbi gruppen som höll på att klättra i klipporna vid havet – vågade inte helt att gå bort, kanske lite rädd för att störa …(och så e jag ju faktiskt lite blyg också), och vad om de pratade den där dialekte som var lite svår att  förstå?

En av dagarna jag passerade dem på mina trailwalks tog jag till slut mod till mig och gick bort, fick omedelbart kontakt med gruppens supertrevliga klätterinstruktör – och vips så hade vi avtalat en förmiddag med klippklättring tillsammans i Portrush – på min avresedag förstås – men resan tillbaka till Dublin skulle jag då visseligen klara att skjuta på några timmar.

Lite utrustning att hålla reda på blir det ju  – fast inte så invecklad som det kanske ser ut till vid första ögonkast

DCIM103MEDIA

 

Lite pirr i magen känndes förstås när morgonen anlände och jag med allt mitt pickpack var på väg till kuststaden Portrush. Verkade som evigheter sedan sist jag klättrade, och heller inte hade jag tagit med min egen klättersele eller klätterskor – och så fick jag ju även berätta för honom om min axel som fortfarande inte är helt läkt. Men vet ni ….no problem!   😀

Happy face – so far so good. Väl uppe i en av de sista klätterleden vid Ramore Head, Portrush

climb lissfit almost there

Vid hjälp av hans tålamod och kunniga vägledning tog jag mig ganska lätt upp de två första klätterleden vid Ramore Head samtidigt som jag plockade med mig olika säkringar på väg upp – höjdrädslan fanns där förstås, men inte alls så grav som den brukar. I’m getting better!

Men visst är det då lite enklare att ta sig upp än att rapellera sig ner sig igen som jag fick göra flera gånger –  men när man först är igång – och förmår att lita på utrustningen – så glider det ju på även det.

ll

 En fantastisk vy fick man njuta av väl uppe vid klippkantenDCIM103MEDIA

Vid tredje leden hade min instruktör plasserat några av säkringarna lite svårare mittvägs på leden – och där fastnade jag ett tag och kom mig vare sig upp, ner eller i sidled  – jag fick stå där uppe i väggen i en något obekväm ställning ganska länge innan vi löste det.

Det “fina” med detta var ju att jag fick “god om tid” på mig till att bara stå där mitt i bergsveggen och kika uppåt och neråt och ibland forsöka ändra ställning lite så inte fötterna domnade – jag hade så djävligt gott av det, för så småningom känndes ju höjden mindre  och mindre läskig..  så ni andra med höjdrädsla, stanna upp lite och njut just där ni är – och klättra inte bara rakt upp som om fan var i hälarna på dig!  😉

Facing my fear……  again and again…and again – ja här fick jag stå ett tag
DCIM103MEDIA

Grädden på moset var när killen ute i kanoten ropade åt oss att kolla på alla delfinerna som simmade rakt förbi   – WOW!  (jag kunde tyvärr inte ta foto på dem just då). Helt otroligt vilken fantastisk tur vi hade där  (fast min instruktör skojade och sa att definerna kom liiiite för tidigt – han hade beställt dem tills vi sto på toppen av sista klippan..ha..ha..)  

DCIM103MEDIA

ll

Vi höll på i kring 4 timmar, och sista leden klättrade vi upp med all utrustning i våra tunga ryggsäckar på ryggen – peace of cake!..ha..ha.. 😉  Medan vi packade ihop utrustningen kom en drone zummande utanför klipporna, och jag är förstås rejält nicke nyfiken på dessa prylar och gick bort till ägaren som mer än gärna visade mig hur den funkade – jag e ju lite teknisk prylgalen – and I’m hooked!

ll

  I efterhand har drone-killen skickat mig bild- och filmklipp som blev riktigt coola – så nu önskar jag mig en till jul!  Han knep förstås en cool “drone-selfie” nedan av oss:

Portrush Ramore Head climbing drone photo

ll

OBS!

Har ni planer om att klättra i Nordirlands kustområde eller i Spanien så får ni förstås gärna kontakta mig – jag skickar dig vidare till en mycket erfaren, utbildad och kunnig klätterinstruktör! Och har ni tur får ni kanske uppleva delfinerna som grädden på moset där 🙂

My skilled climbing teachercliff rock climbing northern ireland antrim coast irland

ll

Njut era semesterdagar i solen folks – här packas det för fullo inför årets stora äventyr – hörs snart igen!

Vikten av motvikt

Från att stå där med haksläpp första gången vår lärare visade oss hela 24-formen vi skulle igenom – så kan jag nu äntligen genomföra hela formen så att seja själv! (vågen? tack!)..  dock fortfarande inte så fantastiskt elegant eller säker – men vet nu med mig själv att det framöver kommer sitta så bra i kropp & själ ..det går som det skall helt enkelt..

 Tai Chi är absolut “my cup of tea” – jag får röra på mig i ett mjukt och lugnt temp – och vara 100 % i nuet – det är nog det bästa jag gjort på år och dag för min egen del. Och vilken underbar “motvikt” till all annan sport jag utövar där man gärna får prestera antingen “snyggt, starkt eller snabbt”  – eller alla… en motvikt till allt det blir för min del tai chi’n  som tack o lov inte handlar om de ytliga sakerna – ytterst befriande

 

DCIM103MEDIA
Återigen ute i trädgården i påskhelgen och kör igenom 24-formen under i finvädret – och gött e då det, för inomhus finns det knappas plats!

 

Ja kan ni inte se det för er detta då? – där står man … 100% fokuserad och gestikulerade med armar och ben medan ena kattbusen river ned blomkrukan och den andra sitter som åskådar och kräks på gräsbollar…  joråserru..  man får lära sig att förbise lite “lustigt störningmoment” under utförandet .. hi..hi..   😀

ll

I helgen smet jag iväg från arbetet några timmar och cyklade & sprang – wow, vilken energiboost i det underbara vädret med spegelblankt vatten och värmande sol 🙂 

DCIM103MEDIA
Härligt kombi träningspass – löpning ute på Björnön och cykling på Gäddeholm…så man slipper gäddhäng..ha..ha..haaaaa!

 

 

Nu e det ju heller inte så lång kvar till årets första äventyr – planerar de sista “detaljerna” nu …men hoppas förstås att knäppa in nåt inlägg här innan dess – SeeYaSoon & njut av govädret! 😉

Tai Chi

Jag har hunnit utöva tai chi i flera månader nu, men är fortfarande alldeles grön  .. dock har jag sedan day one älskat varje ögonblick med tai chi – ja ni vet, den där “kinesiska kampsporten i slow motion” – den har redan gett så mycke och hittat sin egna lilla gömma i hjärtat.

Boken om tai chi har jag faktiskt haft i minst 8 år nu – men den har bara blivit dammat av ett par gånger för att följa med på flyttlassen. Det har varit “så mycket annat” man har hållit på med under åren .. men mitt inuti värsta stresstiden har jag ändå passat på att köra igång…ha-ha—  jag antar att det e dax när det e dax – och inte förrän dess  😉

ll

DCIM103MEDIA
Den soliga helgen tillät årets första utomhuspass i tai chi
ll

Tai chi bjuder på kontinuerliga och meningsfyllda rörelser med ett närvaro jag alldrig tidigare upplevd, här går det banne mig inte att sitta still som i någon statisk yogapose samtidigt som man planerar  handlelistan i huvudet – och gött e då det!*skratt*  Vi håller just nu på att lära oss 24-formen – så gissa om minnesförmågan vässas rejält för tiden.

Ja det som alltid har sett så himla enkelt ut utifrån har visat sig vara allt annat än det – varje rörelse och varje moment har en mening, det finns en uppsjö av saker och ting att tänka på – och då har vi inte ens börjat på det där med andningen och meditationen som kan lyfta hela upplevelsen ytterligare – men man har då fått förtroende till att det kommer rulla på plats efterhand som man lär sig – dock mina bloggvänner, man kan visst alldrig bli helt utlärd på tai chi, it’s a never ending story – and thank God for that!

ll

DCIM103MEDIA
Hur var det nu igen….ner med axlarna, kom ihåg kanalen, rund boll, ta det lugnt, andas, vikten på ena foten, och … vad f€$£@ var nesta momen nu igen??

ll

Den soliga helgen fick mig också ut på årets första utomhus tai chi-pass i vår lilla mysiga trädgård – ja för det krävs ju lite plats till att utöva detta, och inni vårt lille hus e det lagom trångt just nu.   Frisk luft, sol och flow ger gott om energi! Its just here & now & do!

DCIM103MEDIA
När man först är ute i trädgårdan kan man ju lika gärna göra mer nytta och peta bort maskar med en pinne

 

ll

Återkommer sannolikt med mer tai chi-snack efterhand som det rullar på 😉

Aktiv viloperiod

När “alla andra” stenhårt körde igång med sitt nya träningsår så blev det för min del lite mer “kärringen mot strömmen“. E man vettig nog till att kombinera sina erfarenheter med att faktiskt lyssna till vad kropp & knopp hintar om (och då syftar jag förstås inte till soffans dragningskraft..ha..ha) så har man allt att vinna på det både fysiskt och mentalt.

I januari var det iallafall dags att ta sig en längre och välbehövelig “konstpaus” från löpningen och värsta cyklingen – alla löpare behöver lägga in viloperioder – och pow! så har det banne mig nu gått en hel månad sedan sist jag var ute med spring i benen. Det ända som har stuckit litet i ögat är att januari ju har bjudit på ett fantastiskt fint löpunderlag med fin packad snö (och inte så isigt som förra vintern) – åtminstinen här i Västerås … ja ja, man längtar ju litet förstås… hi..hi

Det har å andra sidan varit riktigt gött att “enbart” få konsentrera sig om styrkträningen, njuta promenixer samt varva med lätt cykling, klättring och skridskoåkning när man fått chansen. Och ….jisses hur mycket tvättmedel & tvättar man sparar när det inte ständigt finns stinkande sunkiga löpkläder som köar i tvätten!

I tillägg har man också hämtad fram både inspiration och nytänd gnista till att för allvar ge sig i kast med en utmaning (eller två) under året som jag e sugen på, ja vad fan vore livet utan …ho..ho.  Just vad dessa kan vara för nåt får jag nog återkomma med så småningom här – so stay put folks 😉

ll

Från dagens raka marklyft på gymmet

Dagens raka marklyft på gymmet
Dagens raka marklyft på gymmet

Ha nu en superfin tränings- eller vilohelg!

signatur

Midnattsloppet 2011: Från gråt till att skratta hela milen

Tack alla ni underbara publik som hejade och peppade Superwoman under Midnattsloppet 2011 – ni fick mig faktiskt att springa upp de tunga backarna och med skratt & leende under nestan hela milen! Vilken stämning – Awesome!

jävligt stolt över min son som fixade sitt lopp så bra trots att han bara fått träna på löpning i 10 dagar – han var ganska nervös innan start (vet egentligen inte vem av oss som var mest nervös), men han genomförde – och det på en finemang tid också – vi hann tyvärr inte ta oss snabbt nog ner till målområdet för att heja honom i mål – men vilken underbar belöning att få se hur lycklig och stolt han var efteråt  ❤

Ja det gick milt sagt upp och ner mentalt sätt den här lördagen – tror vi fick med oss hela spektrumet av stress, skratt, gråt, glädje, skavsår, svett och bananer.  Vi  hade t ex fått för oss att våran hotell låg närmare startområdet – but NOT – totalt gick vi kring 1,5 mil hit & dit & runt en liten bit innan det var dags för oss att springa i våra lopp utpå kvällen – bra uppvärmning va?! 😉

Stresset började kännas efter att min son gjort klart sitt lopp – då skulle jag hinna fram och tillbaka till hotellet, klippa & limma på mig maskeradkostymet och vara tillbaka för godkänning innan 9 på kvällen – det gick ju inte helt efter planen nej. Väl tillbaka igen hittade jag inte maskeradteltan och trodde det var körd för mig, tappade även bort mina kära i folkhavet och trodde med en tåra i ögat att om jag överhuvudtaget fick springa så fick jag också bära på ryggsäcken.. stog där som en ensam, tårögd och hängig Superwoman lutad mot en murvägg och funderade på vad jag skulle ta mig till… 😦

Men… kort sagt så ordnade det sig ju till slut… och när startskottet gick var allt “bekymmer” som bortblåst och jag kunde lägga ut på milen bland alla de andra sköningarna i maskeradgruppen. Vi fick et skönt perfekt kvällsklimat att springa i, och längs hela den fina sträckan stog massor av härliga folk och bjöd på galna tillrop, skön peppning, varierad musik med techno-dj’s, rockgrupper och ballajazzus – jag sprang hela streckan, även i den långa überdjävulska backen upp mot Sofia-kyrkan tack vare peppen!  Sjukt härligt att få springa tillsammans med så många uppfinnsamma maskeradfolk som verkligen bjöd på sig själv – bästa gruppen att vara i – man skrattar så att seja hela milen! Att jag under loppet fick stora brännsårliknande skavsår under överarmarna och på insidan av låren efter dräktens tyg får inte då verkligen hjälpa…

…..för vi ses där till nesta år igen!!!

Känndes som man kunde flyga milen på all härlig pepp!

På onsdag väntar nesta millopp – IFORM-loppet i Sundbyberg – SeeYouThere?

Morgonyoga: Solhälsning i trädgården

Ja vad annat känndes helt naturligt den här morgonen än att ta med sig mattan och köra solhälsningen utomhus i strålande frisk morgonsol!  Kör för tiden lite själv nu när jag inget fast pass har att gå till – men hoppas hitta en Hatha-grupp i närheten så man får köra med andra ibland också.. saknar väl ibland lugnet och vägledningen från mina forna mycket duktiga Hatha-lärare.

Jobbar på med min något stela baksida

Att vi äntligen fått en egen liten täppa att rumstrera på skall ju självklart njutas och utnyttjas till max – så här gör vi plats till både en liten ört- och grönsaksgård, krocketspel, grilling, solning, yoga, partaj …och lite till… glada dagar i påsksolen! 😀

och…visste du förresten att yoga bl a kan reducera risken för oregelbunden hjärtrytm? Ni som följt min tidigare blogg vet att jag i perioder plågas med detta, men inget som är “faligt” enligt läkarna efter flera EKG-tester.  Så yoga är nog mer än bara “böj & töj” för många av oss.  Läs mer om lilla studien jag kom över på MSNBC.


Solhälsningen är finfin att köra om man inte kan eller vill genomföra ett fullt pass – solhälsningssekvensen (step-by-step):

Glad Påsk på er ALLA!

Squeesar lika gärna in en trevlig påskbild av mig och min son på Inlines i förmiddags:

Några tidigare yoga-inlägg:

Inomhus bouldering – självgående träning för ensamvargar

Vilken utenomordentlig skön träningsdag! 😀

Morgonen började med powerwalk & ett intensivt benpass på gymmet, senare på dagen cyklade jag iväg i sköna eftermiddagssolen till klättreväggen och körde lite inomhus “bouldering” – när man klättrar på lägre höjder utan sele och rep och med en tjockismadrass under – det är inte höjden som är viktigast då – utan bl a putsa på klättreteknik – ett par bra tips bjöd ju trevliga personalen på också..  för självklart är man inte helt ensam där. Jag har nog fastnat för väggen – det kanske kommer bli min lilla egenkur mot plågsam höjdskräck?

ja ja.. ännu en bild på mig dingeldangling i väggen – hänger väl och väntar på mina nya klätterskor..

Att kunna köra ett sånt “självgående pass” ibland är ju alldeles suveränt för mig –  då slipper jag ständigt vara beroende på om någon alltid kan eller vill följa med mig till klätterväggen. Jag är ju en sånn som inte gärna låter mig stoppa av att ingen kan följa med på diverse – då hittar jag istället ett alternativ och gör saker & ting på egen hand – utan att man ständigt måste hålla någon i handen – det kan vara väl så berikande. Det här lärde jag mig för måååånga år sedan och har gynnat min träning, tävlingar, semesterresor och massa annat i livet.. det kallas väl att vara initiativrik och självgående (oops, det lät lite som en CV) 😉 – så låt inte andras “frånväro” hindra dig i att göra saker du vill! 🙂

Chinsräcket hemma fick vila idag – för i micropauserna när jag inte klöste på väggen använde jag ett par fina klättergrepp jag kunde köra lite chins i så jag höll igång flåset – märker redan att det börja hända saker här också nu 🙂

Efter klättring och 50 minuters störtskön cykeltur var det riktig gött att sätta sig på trappan, gosa med kissemissen och njuta kvällsolens sista stråler med lite espressokaffe… Underbart med salig “eftermiddagsstillhet” innan katten började kräka fram sina “furballs”…..

 

Imorn väntar cykel & powerwalk till lasarettet – det e dags att ge lite blod igen – och orkar jag senare på dagen (blir lite slö efter blodgivningen) så tänkte jag också posta receptet på förra helgens enkla och läckra lilla rätt som verkligen smällde av både hos mig och mina kära.. 😛  SeeYaSoon!

 

Möt min nya Bodyguard

…ja en pytte liiiten bodyguard.. 😉 Min kära ❤pojkvän har tröttnat på att ständigt oroa sig över att jag promenixar, joggar och cyklar alla konstiga vägar och till alla dygnets tider i mörkret – och med tanke på att jag framöver möjligens komma att färdas i närheten av mindre bra områden i stan på mina sena/tidiga  joggrunder, visiter etc, så beställde han hem den starkaste lagliga pepparsprayen han kunde hitta.

Kom nyss i posten – den licensfria pepparsprayen förblindar en eventuell angripare tillfälligt, märker personen med röd färg i flera dagar som ochså kommer stinka som skunk!
Jag nämnde sprayen på min Facebook där jag fick allt i från skrattande och lätt hånande reaktioner till full förståelse från vänner och bekanta. Delade meningar där ja. Det jag är ute efter är att åtminstonen känna att jag skulle ha en möjlighet att göra något om något skulle hända  … att ha sprayen med som en liten “mental” trygghet – för tro mig folkens, jag har visserligen upplevd en rad konstiga/läskiga saker här istan under åren jag bott här! 😕

Jag tycker inte att man måste bo mitt i värstaste delen av Mexico City eller New York för att med rätta kunna bära med sig en sånn här liten pepparspray ute på en kvällsrunda! Självförsvarkurs har varit i mina tankar, men efter en nylig diskussion med en duktig kampsortare skulle man nog behöva mer än några fjuttiga timmars kurs för att få bästa utbyte av det, det skall sitta i märgen när det väl behöver användas – så regelbunden kampsportträning vore ena alternativet i så fall… just a piece of cake för mig som redan tränar rätt så mycket va..he..he..  ja kanske jag borde återuppta capoeiran igen då?? 😉

Blev du nyfiken på den här pepparsprayen så finns det mera info om den på St George Security Store:s hemsida


Jadda jadda – jag vet mycket vä att ni mest gillar mina recept och träningsinlägg – men skulle vara nyfiken på era syn på pepparspray. Kanske någon som rent av har erfarenhet med detta också??

Sköt om er allihop!