Issyk-Kul lake roadtrip och rovdjur på rehab

Efter 1 års väntan och förberedelser kändes det förstås lite tomt när expeditionen väl var över. Tillbaka i Bishkek öste vi på med hela två avskedsmiddagar innan de flesta åkte hem till sina respektiva länder.

Kvar från expeditionen fanns då jag (svorskan), ett supertrevligt par från Österrike (som tilldagligen också arbetade med naturvård) samt vår Kyrgiska voluntärkompis. Tillsammans lassade vi sistnämdas land rover full med våra backpacks och lämnade återigen den dammiga och stekheta hovudstaden med kurs österut.

 Genom vår vän samt zoologen Volodya från expeditionen hade vi fått möjligheten att besöka NABU’s Wild Animal Rehabilitation Center vid bergen som omger Issyk-Kyl lake – så vi bestämde oss för att ta en roadtrip kring  hela den här enorma och übervackra sjön som också är världens nest största bergssjö (efter Titikaka).

En praktfull golden eagle med sina starka vassa klor- och långt tungare att hålla på en arm än man kanske skulle tro

ll

Under färden första dagen susade vi längsmed grensen till Kazakstans bergområden och köpte med oss en gigantisk och smaksrik vattenmelon från bönderna som fanns längsefter vägen – melonen kostade under 1 euro!    Efter några timmar tog vi en impulsiv avstickare från vägen ner till vackra sjön – här kunde vi äntligen få ta ett härligt svalkande dopp och lunchade bl a på gott nybakad bröd, ost, choklad samt min hemmagjorda nötte- och fruktmix.

Vi undvek också medvetet de större turistanläggningarna som låg här och där längs sjön – istället hittade vi vid hjälp av vår lokaka vän ett sjukt billigt pensionathus nere vid sjön första natten – där vi hade lilla stranden och bryggan helt för oss själva.

Härren i huset drog iväg och handlade i affärerna allt vi önskade inför kvällen medan vi själva badade, solade och väntade på kvällsmålet.

ll

Första kvällen: vi satt såklart utomhus och fick serverad en riktigt smakfull kött-och risrätt (Mujaddara??) de brukar käka här efter ramadan som avslutades just denna dagen.

issyk kyl lake guest house

ll

ll

Vi hyrde även grannens roddbåt och spanade in en liten “fågelö” ute på Issy-Kul lake – se bara hur blickstilla det var på sjön som inramades av de höga bergstopparna i bakgrunden – absolutely magnetic!

issyk kul lake rowingboat evening liss

Att stå och köa på en bensinmacka kan vara ytterst underhållande – eller rent av intressant – som gammal motorcykel-lover kunde jag ju inte låta bli att gå och prata med dessa trevliga polacker som körde offroad bl a genom Afghanistan, Tajikistan och nu Kyrgyzstan 🙂 De kunde bl a berätta för mig att de träffat på 2 snöleopardjägare uppe i bergen i Tajikistan 😦

polish offroaders that met 2 snow leoaprd hunters in tajikistan

Se så! Dagen efter kunde vi äntligen sätta kursen mot snöleoparderna!

Åh jösses vad vi såg fram till att äntligen få se dessa bergsspöken på riktigt efter alla aktiviteter och sysslor de senaste veckorna …för inte att snacka om åren man längtat – för min del helt sedan jag fullständigt trollbands av dokumentären med Anders Lunding och Örjan Johansson i Mongoliet.

När vi senare svängde av för att hitta rehabiliteringscentret körde vi oss pyttelite villse på de guppiga vägarna och var tvungna att ringa förståndaren Viktor för assistans. Han kom till slut störtkörande förbi oss i en av de där riktigt goa gamla ryska UAZ-militärfördonens minilimpa, vevade med armarna att vi skulle följa efter honom (här skulle det sannerligen icke stoppas nej), och gasade på.

Skymtvis såg vi bara dammet och bakdelen på hans fördon där det hoppade och dansade uppåt på de osynliga traktorvägarna – tills vi plötsligen var framme utanför stenstugan vi skulle sova i.

Stenstugan vi övernattade i – enkel men ganska snygg va?! Och med utedass någonstans uppi backarna

our cabin at the snow leopard center

Efter att vi lassat av vårt pickpack och rullat ut soväckarna på golvet i stugan gick vi spända upp till inhägnaden för att äntligen få kika på snöleoparderna. Vid inhägnaden, som är världens största på ca 7000 kvadratmeter, kunde vi inte se röken av en enda av de fabulous 5. Tänk er, vi kunde inte få öga på dem i en inhägnad som var någonlunda “överskådlig”, så tänk bara på hur det då är att få öga på dem ute i den stora vilda naturen!

Som tur var det dags att mata katterna, och brevid mig höll de två djurvaktarna på att hacka upp deler av en åsna – jaha, då fattade man varför det fanns så himmla många åsnorna som trackade omkring och betade på området – en del av dem skulle så småningom bli mat åt snöleoparderna – det gick åt ca 1 åsna i veckan på de 5 katterna.

Assubek drog mig med in i ett litet “kammare” där vi på nära håll kunde beskåda de två systrarna som rev och slet i sina köttstycken – den ena byxade plötsligen fram och fräsade mot oss, we got the message – och tog några steg tillbaka och lät dem käka i fred – wow!

ll

 Djurvaktaren Assubek och hans medhjälpare styckar åsnan i lagom stora bitar – alla 5 ska få

measuring donky meat for the cats liss

ll

Att få stå på nära håll och betrakta dessa fascinerande varelser väckte helt klart diverse kännslor – en blandning av fascination, vördnad och ödmjukhet.  Dessa katter är förstås inget att leka med. Dock så lever katternas långa tjocka och lurviga svans verkligen upp till sitt rykte, och var som en elegant bågad förlängning av den redan smidiga kattkroppen.

Bara lite trist att de fanns där på grund av diverse tråkiga omständigheter, de skulle ju varit ute och levd i det fria. 3 av snöleoparderna, tjejerna Bagira och Alcu samt hanen Kunak, hittades i hemska rävsaxer och blev såpass skadade att de inte kunde klara sig själv i det fria igen. De 2 systrarna Fialk och Kolyuchka föddes här i 2009 (och Kunak är förstås pappan till dessa unga damer).

ll

ll

Och precis som katter brukar göra – stora som små – så uppskattas en solfläck i tidiga morgonsolen också av denna stora katt. Vi klev runt hela inhägnaden och blev dyngsura av morgondagget innan vi hittade denna katt softandes i morgonsolen – väl värt varenda daggdroppe vill jag ju påstå

resting beauty ( wild animal rehabilitation center)

ll

En av de två systrarna – jag tog bilden med zoom när de höll på med sin “morgonmotion”

snow leopard NABU wild animal rehabilitation center in Yssyk-Kul _ Foto Liss M

ll

Kunak – pappan till de två unga systrara softar på sitt faroritställe – söt och oskuldig sovande – stolt och maffig stående på lilla bergstoppen i inhägnaden

beauty sleep  (wild animal rehabilitation center)

ll

ll

Det fanns en till loden charmör på rehabiliteringscentret – nämligen det här lodjuret som blivit fråntagit någon som höll det som husdjur och som gick runt i stan med den i band – nu kan den inte klara sig själv ute i det fria och väntar  på att placeras ut till ett djurvänligt zoo.

lynx lodjur issyk kul lake district liss

Om morgonen hoppade den runt på väggarna eller hängde i taket – klart den längtade ut för att springa och jaga i sitt naturliga miljö. Ibland satt den bara och stirade på oss med sina nestan mänskliga ögon. Det känns trist å se den bak gallret – men  också gott å se att de slutligen blir omhändertagen av de rätta människorna.

ll

En och annan rovfågel fanns också här på rehabiliteringscentret – de konfiskeras från diverse öden, tas hand om och släpps så småningom ut i det fria igen. Den här örnen avnjöt sin lunchfångst av obestämd slag.  Jag antar detta också är en ung golden eagle (kungsörn)??

kirgizstan birdie eating lunch liss

ll

ll

Vi blev bjudna både på god kvälls och tidig frukost uppe i den här lilla trästugan där djurvaktarna bodde – med praktfull vy ner mot Issyk-Kul lake.  Vi hade riktigt skoj ihop och Assubek sjöng och uppträdde för oss. Skratten gick förstås i taket när jag bjöd runt på den kirgiska konjaken jag hade fått i gåva.     

Morning cottage view at the wild animal rehabilitation center Issy Kul liss

Täta morgondimman döljde stugan helt – men man kunde höra att Assubek redan var igång och arbetade där uppe.  När dimman lättade lite kunde jag betrakta den här utomordentliga vyn från snölepardernas inhägnad.

ll

Djurvaktarnas hemgjorda camou-dusch.  Långt lyxigare en våra ostabila duschtält i base campen..(ja jo, så fyllde jag väl på med lite väl mycket vatten dårå ..hi..hi) . Awesome!

camouflage shower issyk kul district

ll

ll

Dagen efter hann vi med att kika lite mer på åsnorna samt en flock rävar som lekte i närheten innan vi fick seja hejdå och åka vidare på vår roadtrip.

stan Karakol stannade vi för en mäktig lunch,  en snabb ortodox träkatedral-visit, diverse “proviantering” och släckte även våra värsta Internät-abstinenserna..ha..ha… Nu  gick färden vidare längsmed sydsidan av Issyk-Kul lake. Jo,det är vackert hela vägen runt sjön förstås, men jag håller dock en liten knapp på sydsidan som är lite mindre “turistifierad”.

ll

Bergen som omsluter Issyk-Kul lake – bilden tog jag på sydsidan av sjön 

mountains around issyk kul lake liss

ll

Vår enkla och charmiga strandvilla villekulla på sydsidan av Issyk-Kul lake

issyk kyl lake our beach house for 2 days liss

ll

Utpå eftermiddagen hittade vi en liten stugby placerad perrfekt nere vid en låång fin sandstrand. Vår färgglada och ytterst prisvänliga villekulla bjöd på 2 sovrum med “dush & utedass” placerad utanför i mitten. Gammalt och enkelt javisst – fast vi stortrivdes där ändå och stannade i 2 nätter.

När vi somnade här första kvällen kunde vi ligga där och lyssna till sjön dåna och rasa när de stora vågerna som slog mot stranden – morgonen efter skrattade vi som barn på dagis när vi under morgondoppet kastades runt som i en tortumlare av vågorna…

ll

Hästarna fanns förstås här med och sprang gärna i flock nere vid stranden.  Innan en längre kvällspromenad hade sjön hunnit lugnat ner sig och bjöd på vacker solnedgång och härlig temperatur.

horses issyk kul lake sunset

ll

Ena dagen drog vi upp till  Skazka (Fairy Tale) canyon som inte låg så långt från vår “villekulla-beach”. Torrt och stekhett som attans där mitt på dagen – men här kunde vi beundra otroligt coola rödaktiga, abstrakta (och ibland något vulgära) sandstensformationer i häftig kontrast mot knallblåa bergssjön & himmlen. Et ställe man måste se och uppleva med egna ögon!

fairy tale canyon kyrgyzstan issyk kul lake liss

ll

ll

Tai Chi i morgonsolen vid Issyk-Kul lake – jag forsökte hålla igång det jag lärt mig tills nu – och när man varit “supersosial” ett tag behöver iallfall jag en liten stund för mig själv. Tai chi är en sånn fin grej där man kan “bli borta en liten stund”  

tai chi issyk kul lake beach kyrgyzstan liss

ll

Lite reseinfo – jag forsöker att fatta mig kort. du är välkommen att kontakta mig om det skulle finnas frågor eller dylikt om detta:

  • Expeditionsansvariga : Bioshpere Expeditions – non-profit organization med voluntärexpeditioner som specialiserar sig på bevarande av otrotningshotade djurarter och natur. Besök gärna deras hemsida om du vill veta mer om det att voluntärarbeta för vilda djuren och naturen.
  • Flyg: 3 200 SEK t/r – jag valde att flyga från Stockholm till Bishkek genom Pegasus Airlines och sparade flera tusen kronor (jag jämförde med de andra på expeditionen) på att leta lite flygresor online. Jag hade en bekväm resa med en mellanlandning i Istanbul (Sabiha Gökçen International Airport) innan man landade i Bishkek kring 04:30 om morgonen.
  • Hotell: Jag bodde både på Rich Hotel och Villa Hotel i Bishkek, båda ligger på Frunze St. – rimliga hotell med stora rum och allt man behöver. På roadtrippen betalade vi kanske max 100 dygnet inkl frukost eller halvpension genom att inte bo på dyrare turistställen – istället var vi mer impulsiva och frågade folk). Läs gärna mina recensioner på TripAdvisor (har inte hunnit recensera allt från senaste resorna än, men det kommer)

 En Apollo-fjäril som trivdes gott i händerna på en av våra “teammates” apollo fjäril butterfly Kirgizistan

Mitt personliga reseförslag till dig!

Jag har vid olika anledningar pratat med folk som varit på rätt så dyra trekkingresor (priser på 30 – 40 000 är inte ovanligt) där de garanteras få se snöleoparder. Dessa pengarna går oftast (och mestadels) direkt till resebolagen och den resande får oftast inte se någon snöleopard. Det finns ju goda orsaker till att snöleoparden kallas the mountain ghosts…  ja även en del som arbetar med detta till dagligen “ute i fältet” har alldrig sett en snöleopard i villt tillstånd!

Visst,det finns väl områden i världen där snöleoparderna finns i ett tätare omfång, men jag skulle ändå uppmuntra folk till att tänka om lite här. Som voluntär på expeditionen (jag fick förstås spara upp under ett år) betalade jag kring 16 000 för själva expeditionen (jämför gärna detta med det ni hittar där ute på nätet)- och då vet jag att förutom utgifterna till mitt livsuppehåll (som inte lär kosta skjortan i de flesta länder snöleoparden förekeommer i) så går dessa pengarna faktiskt till non-profit organisationens arbetet för vilda djuren och naturen!

Det finns många där ute som gärna skulle vilja göra mer än att “bara” ge lite pengar till sin hjärtesak – men som tror att de inte kan eller får utan omfattande utbildningar – men så är det inte! På det här sättet har man faktiskt chansen att få vara med göra välbehövlig nytta på många olika sätt, lära sig mycket om sin hjärtesak IRL – och inte minst ha fantastiskt kul tillsammans med andra likasinnade!

Jag hoppas att på något sätt kunna inspirera ni där ute till att på liknande sätt vara med och tillvarata det vackra vilda – ja, medan det fortfarande finns kvar!   

 ll

Åtminstonen värt att överväga när ni planerar nesta äventyr.. eller hur?  🙂

 

En sista bild (ni måste ju vara trötta nu av all denna text) –  från Jeti-Ögüz Rocks (“Жети-өгүз) precis på baksidan av Broken Heart mountain

broken heart mountains kyrgyzstan

Advertisements