8 cykelmil och 155 meter rakt ner i berget

Efter gårdagens brådskande och något dramatisk igångkörning  (som nog blev grannarnas förmiddags-entertainment) , så kom vi oss då äntligen i väg på våra älskade tvåhjulingar, jag och arvingen.

Framför oss låg 4 mils cykling till Sala Silvergruva > varsin skamsockrade Snickers-choklad (som tyvärr blev det ända vi hann kalasa på under hela turen) > 4 minuters hiss 155 meter rak ner i berget > vandring omkring i häftiga gråttor & gångar  > 4 cykelmil hem igen i skumring & solnedgång. Awesome! ll

ll

brudsviten i sala silvergruva
Sov över en natt där nere i brudsviten …om du törs…

lll

Vilken fabbulos lördag! Grandiost väder, vinden höll trut, trevligt folk som pratar & hejar hela vägen (ett härligt beteende som oftast kan upplevas när man tagit sig 1-2 mil utanför större städer)… och vi hann fram precic till sista omvisningen efter några oväntade omvägar.

Måhända värmde solen gott över jordens yta, fast 155 m längre ner i underjorden var det bara 2 grader och ganska fuktigt – men ack så  härligt trollskt och veldigt intressant. Lite spooky stämning förstås, tror inte jag skulle vilja gå helt ensam där nere nej, inte ens guiden tyckte det var hyggligt där nere helt på egen hand, berättade hon.

Och … skulle du nu råka se filmen “Instängd” (The Descent) innan, så kan det nog kännas lite extra chilly down there.

ll

sala silvergruva 155 lissfit
Linslusen och anti-linslusen ..hi..hi

ll

Dåtidens gruvarbetare arbetade verkligen stenhårt… tänk dig 12 timmars skitig arbetsdag med stentungt arbete, livsfarlig klättring i gruvschakterna och världens tålamod vid tillmakning för hand, altså eldning mot berget (på ett år kom man ca 10 meter!).  Starka karlar med bra psyke skulle jag tro. Vi kikade in mot en riktigt gammal  gruvgång som tillhör ett rasad område där tak & väggar stöds upp av gammalt trä – hur känndes det egentligen att arbeta på sånna risikabla ställen var enda dag i “gamla’dar”?

Vackrast av allt var ändå när vår kvinnliga guide sjöng för oss i stora ekohallen – det lät alldeles magiskt att lyssna till .. särskilt efter att vi andra redan hade gjort våra forsök på ekoljudar med något högst tveksamma oljud och katzenjammers 😉

ll

DCIM103MEDIA
På väg hem till Västerås igen.

 

Vid 8 på kvällen var vi väl hemma igen efter ett illa kvickt och smarrigt onyttigt shoppingraid i mataffären – vi åt som …tja…  like there was no tomorrow! 

I’m proud of you my son  – inte ett enda klagord under hela långa turen – fantastisk ungdom!

Advertisements

What's on your heart sweetie?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s