Icerun

Jodå, visst kunde jag göra livet sååå mycket enklare genom att springa på gymmets löpband om vintern, särskilt när det är kallt eller halt ute – men icke! 

Från dagens morgonpass – innan vägarna hann genomfrysa helt DCIM100MEDIA

ll

Här om dagen var det rejält  snöväder och inga vägar var plogade – man vassade i snö. I mina tankar nuddade min ena tass löpbandet – jag kanske skulle ta och köra ett rejält löpbandsintervall så som jag brukade göra en gång i tiden?

Men näh, så blev det ju inte – istället litade jag på att väderprognoserna lovade uppehåll på kvällen och att plogen skulle dra igång – and it did. Och jag fick världens skönaste löppass utomhus den kvällen – glad som fan.

Jag vet altså inte helt vad som e “fel” på mig, jag kanske bara är en envis jävel … men att springa på löpband känns rent av görtråkigt för min del – och ger mig långt mindre jämfört med att få springa utomhus, inkluderat den där underbara kännslan som inte går att sätta ord på… och så vill jag väl ha lite “naturlig” motstånd också. Jag springer ju inte enbart för kroppens skull, utan också för knoppens …if you know what I mean.

Jag tänker ju självklart på skaderisken ute, och att när det blir riktigt kallt så riskerar man att inte känna av om någonting börjar göra ont. Läste också någonstans att dämpningen blir sämre i minusgrader. Väl, än så länge har jag ju klarat mig bra – har ju sprungit utomhus varenda jävla vinter i några år nu och alldrig skadat mig – man får ju lov att använda skallen och minimera riskerna så långt det går.

Och…vilken sport är då egentligen 100% safe???? Ja ja, ser ni mig på ett löpband under vintern så har jag möjligens haft en nära-bryta-benet-upplevelse på et utomhuspass *skratt*.  Inomhusbanan däremot – den kommer jag nog vilja nosa lite närmare på för ev långpass – om de nu öppnar för allmänheten i år då. Där går det åtmonstonen “på fram”.

ll

I got some najs icy bugs under there….DCIM100MEDIA

 

Take care out there!

Advertisements