Vulkanen Etna, Monti Rossi och Silvestri-kratrarna

5 dagar vid Etna, europas högsta aktiva vulkan, skulle gärna fått vara det dubbla, för detta gigantiska området innehåller så mycket coolt att utforska, se och uppleva. Trots att jag inte ögnade någon bättring från den jobbiga förkylningen förenn de sista dagarna på resan, så har vi ändå fått uppleva mestadelen av det vi gärna ville ..och lite till.

Ingen hårdare träning har det blivit, näpp – men gott om praktfulla fjällvandringar och mountainbiking i ett otroligt fascinerande landskap. Man blir rent av övervädligad av de enorma stelnade lavamassorna – nytt som gammalt – som Etna har spydd ut under alla åren och som samlat sig kring berget. Gott’a see it for yourself!

ll

Cykla i djup och lös lavasand? No fucki’n way!

ll

Vi hade riktigt flyt och hakade på en “topptur” upp till Etna på 2900 moh med guide en solig morgon – längre får man inte gå på grund av faran för explotion. Ett mäktigt syn att se rök, ånga och svavel välla ur toppkrateret. Solen glittrade, med vinden var milt sagt iskall nu i november, så det var djävligt skönt att kunna gräva bort lite lavasand och värma upp iskalla rumpan i den redan uppvärmda gropen 😉

Vi skippade linbanan och vandrade ner igen – en sjuhelsikkes kul grej att vassa i brant och djup lavasand neråt mot lite värmare förhållanden – vore kul att prova med snowboards neråt dessa släntar – några hade redan provad med en dörr där ..hi..hi.

ll

Ena dagen hyrde vi ett par vrålgamla odämpade mountainbikes (jag får visst alltid en gul jävla banan) och cyklade runt på ca 1900 m och ner för en snabbkik på lavagrottan Vescovo samt den längsta lavatunnellen Tre Livelli (1150 m) – man får ha med sig klätterutrustning (och gärna guide) skall man komma helt ner i sistnämda tub. På väg ner igen till Nicolosi kom det så mycket dimma att vi knappt såg ett par meter framför oss – trrrrollsk stämning. Pannlammpornas röda ljus gjorde oss iallafall lite mera synliga för alla som bilade.

ll

Silvestri-kratrarna bjöd på vackra färger, vyer och stenar – trollsk i dimman som plötsligen vällde in och packade in hela Etna-massivet, medan sommartemp och sol rådde precis nere i stan Catania. Etna har visst sitt egna mikroklimat. Det förekom visst även en  jordbävning  som varade i kring 10 sekunder medan vi var där uppe sista dagen i dimman – men vi kännde inte så mycket till det – möjligens för att vi just då befann oss på väg upp norra Silvestri-kratren på riktigt mjukt underlaget.

ll

Vi bodde vid foten av Etnas nationalpark, i Nicolosi, och här fanns den underbara lilla pärlan Monti Rossi nära tillhands – en tidigare vulkan och ett litet paradis för alla som tokgillar att springa, promenixa och cykla i vackra varierade omgivningar täckt med höga träd. Här finns spår som går både brant uppförs och nedförs, stora långa trätrappor att stega i – eller raka spåren runt hela berget i minst 3 olika höjder – bara att välja hur man ville ha det –  alltid med ett underbart mjukt och bekvämt underlag och spektakulära vyer. Go there!

ll

Färgkontrasterna kring Etna är en dröm för oss som gillar att fotografera; mörk röd eller glittrande svart lavasand och stenar, Etna i höstskrud, sol & blå himmel eller tjockaste dimman – allt har sin charm. Vi tog inte med vårt systemkamera den här gången, men ett litet kompaktkamera samt lilla Contour sportkameran fångade ändå några fina klipp.

ll

lNågra snabba restips för kost- och träningsfreaks:

Ta med proteinpulver och proteinbars – i Italien saknar jag oftast att få i mig nog proteiner i maten

Hyr rum/lägenhet med kitchenett eller köksvrå – så undviker du att leva på sockrad juice, croissanter, pizza och kakor, ja om du inte gärna vill förstås

Att åka i november har sina för- och nackdelar: Du slipper massor av turister, värsta hettan og får billigare boende – i lågsesongen är dock allt inte öppet och det kan regna mer

Ta tåget: Billigt, bekvämt och ganska punktligt (jämfört med SJ 😉 )

Advertisements