18 km skridskoåkning på gungande sjungande is

Idag fick jag äntligen provat mina teleskopstavar under skridskoåkningspasset – surrade fast dem på cykeln tillsammans med skidskorna och humpade iväg på snön ner till frusna Mälaren igen. Under 18 km åkning blev det sjukt gott att få variera. Kändes även extra gött att å ha på sig inlines-knäskydden också – är absolut inte sugen på en knäskålskrossning av torped-isen igen *ler*

Återigen befann jag mig ganska så ensam mitt ute på fjärdan (när solen försvinner så försvinner också mycket folk) när de coola science-fiction liknande råmen från isen började skjuta runt mig rejält – what da f…?!  längre ut ser jag ett stort fartyg passera, och vågorna från detta fick också isen att börja gunga runt migskitläskigt! Fan vilken acceleration jag fick på stakningen in mot land då – som en raket … nestan.. *skratt*

Dock ville jag efter 10 km åka lite mer i det vackra vinterfrusna landskapet, men höll mig nära land. Fast någonstans råkade jag vara i närheten när isen fick en spricka – shit vad det smällde till som en pisksnärta i öronen – och jag skrek nog till nestan lika högt och såg i en millesekund för mig en liten kall kattastrof ..hi..hi – a lil’ bit touchy today alrighty.. dags att sliten och nöjd bege sig hem på cykeln då.

Iskalla lästips:

Advertisements

1 Comment

Comments are closed.